Vildhunden

Idag när matte är hemma hos mej försöker jag hjälpa henne med allting. Det innebär för det första att jag följer efter henne precis överallt för att se vad hon gör. Och om jag kan (vilket nästan alltid är fallet) försöker jag hjälpa henne med ditten och datten. Hon säger att jag är mammig men det vet jag inte om jag håller med om. Det gäller ju att hålla sej framme om man ska få hänga med på något. Om inte annat kan jag vara moraliskt och mentalt stöd till matte när det inte går som hon vill. Som idag när hon ringde till Tele2 för femte gången utan att hon fick sin nya telefon att fungera. Nu ska dom skicka någon slags nytt kort till henne och tills vidare är hennes telefon död. Det kan ju inte gärna lilla jag lösa men matte blir ju alltid gladare när jag är i närheten så jag håller mej troget vid hennes sida.

Matte säger att hon har blivit en riktig hemmagris sedan hon skaffade mej. Så fort hon är ledig vill hon vara med mej och alla tankar på resor (åtminstone såna som inte är hundvänliga) har hon skrinlagt för länge sedan.

Nu tror jag att matte ska träna och då kan jag också hjälpa till. Hon har skivstång, hantlar mm hemma så att hon ska slippa åka iväg från mej bara för den sakens skull och när hon är igång brukar jag försöka hjälpa till. Ibland resulterar det i att jag får något gott och jag vet inte riktigt om det är för att jag är så duktig eller för att jag är i vägen och matte vill få mej lugn. I vilket fall som helst är strategin ganska framgångsrik.

Hej å hå från lilla mej