Sorgsen
Jag och mina kompisar har det ju så bra med tvåbeningar som tycker om oss, hittar på roliga saker och förser oss med diverse leksaker och annat. Tänk så illa man kunde haft det om man hade hamnat hos fel familj. Något att tänka på ibland.
Det här blev djupsinnigt men jag kände att jag ville dela med mig av mina tankar. Hoppas alla hundar som läser detta har det bra där ute i lördagsnatten.
Håller fullständigt med. Vi som har det så bra kan inte en föreställa oss lite ens om hur illa det kan vara för "dem"
Nu ska jag för en gångs skull lägga mig i en diskussion här. Jag är mattes mammas hund och den som får stå ut med Lakrits när hon sätter igång med sina busräder. Hon är en söt tjej men jobbig ibland och det värsta är att jag är svartsjuk på henne. För länge sedan, många år innan hon kom var det nämligen mig som hennes matte Marie brydde sig mest om. Hon och hennes mamma hämtade mig ute på djurhemmet i Aggarp, där hade polisen lämnat mig. Min förra ägare lämnade mig vid en lyktstolpe utanför en affär och kom aldrig tillbaka. Tack och lov var det på sommaren så jag frös inte så men jag förstod ingenting. Då var jag ungefär ett år gammal. Jag vill helst inte tänka på det där, det var så hemskt alltihopa. Inte konstigt jag blev nervös och rädd av mig.
Egentligen hette jag inte Knappen från början. På djurhemmet döpte de mig till Billy. De var snälla där och så men det var ju inget riktigt hem så jag blev så glad när jag fick komma hit. Lakrits matte döpte om mig till Knappen och det kändes skönt att lämna mitt hundhemsnamn bakom mig.
Du Lakritsremmen, jag försöker göra mitt bästa för att busa med dig men jag orkar inte så mycket. Jag är gammal och har varit sjuk och du måste faktiskt lämna mig ifred ibland. Fast det har blivit bättre, när du var valp var det förfärligt ibland. Och inte får jag säga ifrån ordentligt heller för då kommer alla rusande och tror jag gör dig illa. Det är inte lätt att bli gammal och känna sig utkonkurrerad. Men visst har jag det miljoner gånger bättre än på djurhemmet och hos min första ägare. Det går inte att jämföra.
Hej Knappen!Jag är glad för att du blev en av de hundar som fick ett bättre liv.Många människor är dumma.Jag tycker att Lakrits o alla andra ska vara väldigt rädda om dej och glada för att du finns.Och det är klart att du ska få säja ifrån,är man äldst så måste man ha lite att säja till om.
Just för tillfället finns det på hemmet en liten(ja han är inte så liten men lyfter inte på benet än)
kille som är ca 7-8månader som blev dumpad när han var ca 4månader.Han är så snäll o trevligt men ingen verkar vilja ha honom.Det är jättesynd tycker jag,för min matte tror att han skulle bli jättebra att jobba med.
Du Knappen,jag ska be min matte att hälsa till dom på djurhemmet från dej och berätta att du har det bra.
Kramizar från en lyckligt lottad hund.Elliot
Knappen, vad glad jag blir att du berättar det här för mig och Lakrits alla andra kompisar. Vi har hört mycket talats om dig. Skönt att du fick det så bra och jag lovar att även om Marie idag har en egen liten lakritsrem så tycker hon inte mindre om dig för det.
Ps. Idag försökte Lakrits rida på mig, konstig tjej ibland, så jag förstår vad du menar att hon ibland kan vara lite jobbig. Att jag försökte/gjorde det samma på henne är ju en helt annan sak. Visst???
