Vildhunden

Ikväll började jaktkursen på Järavallen som Matte och jag kom med på. Vi var ju och gjorde inträdesprov för två veckor sedan. Då drog jag ju en runda med en av instruktörernas hund och det uppskattade Matte inte alls. Men vi fick komma med ändå och idag var det förmaningstal och till och med förhandlingar om att jag skulle få en av Mattes fikamackor om jag uppförde mig väl. Det tyckte faktiskt Matte att jag gjorde. Visst, några avlämningar var lite skruttiga men några var toppen. Farten var inte riktigt som vanligt tyckte Matte och visst, jag kände mig inte riktigt rask i benen. Det kanske är löperiet som gör så med mig för jag tycker nog att jag har tappat lite i fart de senaste dagarna. Jag vilar mig lite mer, orkar lite mindre. Men det är förhoppningsvis övergående.

Vi fick stifta bekantskap med övriga kursdeltagare och där var en hel del bekanta ansikten bland flattar och mattar. Labbarna var nya för mig men trevliga att träffa. Räknade inte hur många vi var totalt men en hel del för vi blev delade i två grupper och så var det två stationer. Ja först gjorde vi lite tillsammans alla men ganska snabbt blev vi delade. Jag och Matte började hos Gert där det tränades stadga. Vi skulle vända och hålla på och gå runt medan andra apporterade och så skulle jag inte bry mig om vad som hände runtomkring. Det gick över förväntan enligt Matte, jag var fokuserad på henne mest hela tiden.

Sedan var det fikapaus och jag fick min macka. Dagismattes hembakade bullar med smör och ost. Mums. Efter det var det dags för makeringsträning med Kent. Några avlämningar var sisådär men det var enligt Kent Mattes fel och inte mitt. Fniss. Jag hade lite dålig fart tyckte Matte men hon säger att vi skyller på hormonerna.

Vi höll på tills det blev mörkt och vi var inte hemma förrän efter tio. Först blev det välling i magen och sedan tyvärr pälsvård för jag hade fått en massa jätteklistriga kardborrar i pälsen. Överallt satt de. På bröstet, under magen, i fanorna och i svansen. Suck. Matte borstade och ryckte. Men nu är de där otäckingarna borta i alla fall. Nästa gång får vi försöka undvika dem. För det blir sån här träning fem onsdagar framövre nu. Skojigt tycker jag.