Vildhunden

I fredags när vi var i Malmö och gick med Wallander och Helene så berättade Helene för matte att Wallander skulle spåra på Järavallen idag. Hon föreslog att vi kunde komma med så att jag fick gå spåret efter Wallander. Det tyckte matte och jag var ett jättebra förslag och idag klockan två stod vi redo utanför Wallanders port för att hämta upp Walle och hans mor.

Det tog inte lång stund att köra tyckte både jag och Walle som pussades friskt i buren. När Wallander spårade fick jag vänta i bilen och det var stentråkigt. Men sedan fick jag komma ut i blåsten och använda näsan. Åh, så roligt det var att få spåra. Dessutom ett nattaspår, jag fick anstänga mig lite, särskilt på slutet när vinden låg på helt fel håll och jag höll på att gå förbi klöven.

Efter spårandet gick vi en liten runda men matte tyckte inte det var värt att riskera mitt så fint läkta ben för att jag och Walle skulle få springa ihop. Hon menade att det kommer fler tillfällen och det har hon ju rätt i. Vad jag har förstått är det nästan som vanligt, dvs jag får gå lös men busa får jag inte än på ett par dagar.
 
När vi åkte hem var det ganska stillsamt i buren för vi var båda trötta. Wallander hade apporteringstränat innan idag också så inte undra på att han var slut. Jag fick inte vara med pga att veterinären sade två veckor i lite mer lugn pga benet. Det känns som att jag har kommit lite på efterkälken med apporterandet men jag kan nog ta igen det.

Ikväll testade matte en uppfinning. Det var nämligen så att matte beställde kasslernät från ett företag och fick det till ett mycket bra pris. Hon skulle ha det till att trä över fåglarna som jag ska hämta. Hon säger att det är för att jag dels ska tycka det är mindre läskigt och för att jag inte ska undersöka allt som spretar ut. Men det visade sig att nätet var väldigt "smalt" alltså svårt att trä på. Igår tinade hon en krax bara för att se hur det gick att trä på honom nät och det gick inte så bra. Men så kom hon på att om hon tar en bit rör, trär nät på röret, vilket är betydligt enklare än att trä över viltet, stoppar in viltet i röret och drar sedan tillbaka röret så att nätet åker över fågeln som en strumpa. Helfiffigt. Så här såg krax ut när han hade fått nät omkring sig och jag höll honom.


Kasslerfågel!

Efter turen till Järavallen gick vi en  runda och sedan var det vila och mat. Apropå mat så gjorde matte blodpuddingspluttar imorse. Mums! Ikväll har jag mest legat och vilat. Det är skönt. Människor borde vila mer.