Vildhunden

Vi vaknade till en ljuvlig morgon i morse. Alldeles tyst var det, inga stökiga tyskar idag. Jag och Matte tassade ut och Matte vattnade lite blommor medan jag gick och snusade och väntade på att Wallander skulle vakna. Det tog inte så lång stund och till vår stora glädje var svansen mycket bättre. Han kunde vifta fast inte som vanligt riktigt.

Efter frukost tog vi en tur upp i skogen och tränade lite apportering. Det gick faktiskt ganska bra både för mig och Wallander. Men varmt var det och jag badade när vi kom tillbaka. Även Wallander tog sig ett dopp om än olovandes för hans Mor menade att svansen behövde vara torr. Effer lite svalka blev det bengnag medan Matte och Helene solade sig lite och snackade. Matte fick en present av Helene och Wallander, en metall apport. Jättesnällt av dem tycker vi! Det är jag som ska hålla i metallsaken, jag fick testa och det var riktigt spännande. Bildbevis saknas men lär komma längre fram på träning. Även Mattes testade att hålla den, där finns bildbevis som Helene har. 

Helene busade också lite med mig och det var kul.



Även jag och Wallander fick busa lite och Matte och Helene vaktade så att han inte hoppade i sjön. Vi ägnade oss mest åt dragkamp.



Efter ytterligare lite utevistelse var det dags för matlagning. I vanlig ordning var det Helene som fixade i köket.



Matte fnattade runt på tomten och fixade lite och så packade hon ihop. Jag förstod att helgen började gå mot sitt slut och det kändes väldigt sorgligt. Och mycket riktigt, efter maten började det packas på riktigt, väskor sättas ut i bilen, mattor hängas ut mm. Jag höll mig undan och sörjde. Så tog vi en sista promenad för att jag och Wallander skulle få göra ifrån oss innan bilresan. Walle och jag hittade en pinne som vi delade som bästa vänner...



När vi kom tillbaka badade jag en sista gång. Jag tvekade inte att ta steget ut i vattnet...



Jag njöt av varje sekund i vattnet...



Sedan tog jag mig upp på landbacken...



Och slutligen skakade jag mig...



När städningen var avklarad så sade vi alla adjö till Bastudden och hoppade in i bilen. Stämningen var lite sorgsen. Alla ville stanna längre men vardagen kallar. Det var en underbar helg men ack så kort den kändes. Jag skulle kunna vara hur mycket som helst på Bastudden. Det är det bästa semesterstället jag vet.

Vi stannade på vägen och handlade glass, jag och Wallander fick dela på en mjukglassbåt. Matte blev alldeles nerkladdad men gott var det. Sedan fortsatte resan till Malmö där Wallander och Helene lämnades av. Jag gav ifrån mig ett sorgset jämmerskrik när Wallander hoppade ur buren. Nu var det definitivt slut på helgen.

Nu är allt uppackat och det enda som återstår är minnen och roliga foton. Men det är inte så illa. Och vi ska ju dit mer i sommar. Kanske en helg i juli har Matte sagt. Och så i augusti. Men nu är nu och de ljuvliga dagarna finns ännu kvar i färskt minne. Men en tidig dag väntar imorgon så det är bäst både jag och Matte kryper till kojs.

Tack Matte, Helene och Wallander för en alldeles fantastiskt underbar helg!