Ur spår
Början gick bra men det var väl nästan också det enda. Snyft. Ganska snart fick jag problem med att hitta spåret i torkan och allt bråte som låg på kalhygget där en stor del av spåret låg. Jag jobbade och jobbade och jobbade. Tog vinklarna men snirklade mycket. Även raksträckorna var allt annat än raka idag. Jag kände lite uppgivenhet från Matte genom linan men hon försökte också stötta mig mycket och berömde när jag var i spåret. Vid ett tillfälle mot slutet när jag stannade upp och var jättetrött så kramade hon om mig, trasslade ut linan och uppmanade mig att fortsätta. Jag kollade ovanligt mycket på henne mot slutet för jag var så himla trött. Hoppades liksom på hjälp men jag fick snällt reda ut det själv vilket jag också gjorde. Ingenstans behövde jag hjälp att hitta tillbaka men jag var en bit ut ibland och snirklade.
Trots att jag redde ut det själv var det ingen lysande prestation precis så någon etta blev det inte tal om idag. Men jag gjorde så gott jag kunde, det var Matte mån om att påpeka. Jag tänkte första inte skriva något på bloggen för det känds trist men så sade Matte att det inte spelar någon roll för man kan inte göra mer än sitt bästa och just idag var det väldigt tufft. Det kändes skönt att höra och vi har gosat mycket sedan vi kom hem och jag fick lite spagetti och köttfärssås. Nu är det bara att ta nya tag säger Matte men vi inväntar regn innan vi anmäler oss till något spår igen. Jag förstår inte var blodet hade tagit vägen idag, det måste ha sugits upp av jorden helt för jag hade väldigt svårt att få fatt om dofterna.
Både jag och Matte är trötta nu, jag tror Matte var nästan lika trött som jag när vi kom till klöven. Vid ett tillfälle ramlade hon till och med över en gren och slog i knäet som hon gjorde illa förra veckan men hon snabbade sig upp igen så vi kom vidare. Nu får vi vila och läka ihop oss igen. Det kommer fler spår...
Lakritsbiten...du är ändå bäst! Det är omständigheterna som gör det och det är så skönt att veta att du har en förstående matte...Det måste gå lite ur spår ibland för att man så småningom ska hamna rätt på banan igen. Nästa gång sitter den -inget ont som inte har något gott med sig, säger stormatte i alla fall!
Här uppe i "norra" delen är vi iaf jättestolta över er båda!
Nospussar från flocken
...glömde ju att fråga hur det gick med mattes knä -hoppas det bara gjorde tillfälligt ondare. Min matte fick åka direkt till akuten efter en spårning då hon halkade i en massa bråte och kryckor i en väldans massa veckor!!
Nä, det gick bra med Matte knä. Det är på bättringsvägen och det blev inte värre av ramlingen. Första gången hon har stått på näsan (eller på knäet?) när vi spårar. Det var tufft för oss båda helt enkelt. Skönt att du är förstående så att du inte blir besviken på mig Mamsen. Jag vill ju va som duuuu....
Jag har hört min MOR flera gånger säga att vi inte är några "maskiner". Förstår att det var tufft för dig idag men du har visat att du redde ut det hela själv trots att blodet i stort sett torkat in på alla sträckor, ta det med dig. Men misströsta inte tjejen, jag hade både en 2:a & en 3:a med mig i bagaget innan jag blev "champinjon". Po ett igen bara... så kommer nästa 1:a snart.
Oj, oj, oj - spår på kalhygge och i denna torka. Förstår om det blev svårt! Tycker det är beundransvärt att du letade dig runt själv. De där tvåbeningarna är inte mycket till hjälp i dessa sammanhang, såvida de inte själva har gått ut spåret!
Jag säger som de andra - Nästa gång blir det lättare.
Tass&Kram
Zico-B
PS. Hoppas inte Walle blir sotis, när jag skriver här din gästbok :D
Jag tycker också du är bäst. Stongt att ändå hitta fram under de omständigheterna. Verkar jättesvårt. Puss och kram från mig
Jag sotis Zico, nej inte ett dugg... sån é inte jag inte. Du får mer än gärna lära känna Lakrits lite bättre (det hade jag accepterat även utan ditt utpressningsmail).
Kul att du har hittat hit Zico! Ja, det var tufft men vi tar nya tag jag och Matte. Den där domaren var nog störtpetig också, Matte sade att han klagade på att jag genade jäääättemycket i en vinkel, dvs 10 meter. Hallå...jag är faktiskt en retriever, ingen sån där dammsugarhund...
