Vildhunden

Vi åkte till stan för vår veckoliga promenad med Wallander och Helene. Det var mycket trevligt och jag gick väldigt fint i koppel utan sele. Jag vet inte precis var vi gick, jag hängde inte med på alla svängar och övergångsställen och inte matte heller. Men korven hängde jag definitivt med på. Den var lustigt delad idag, jag tror damen i kiosken missuppfattade det när matte bad henne dela den på mitten. Hon delade hela korven längs med. Haha, det såg roligt ut. Men matte delade den på mitten också och så åt jag och Wallander en halva var efter att den kallnat lite.

Efter turen åkte matte och jag hemåt. När vi körde igenom den lilla byn Holmeja så såg matte en hund springandes längs vägen. Hon vände, parkerade och lockade till sig hunden. Det var en svart labbe hane som var väldigt snäll. Matte ringde på närmaste hus och frågade om det var deras hund men det var det inte. Däremot tipsade de om vem de trodde ägde hunden och förklarade vägen dit. Raskt åkte hunden in i vår bil i framsätet men han var så nyfiken på mig så han hoppade bak i baksätet men se jag satt ju i min bur. Snopen blev han men färden var inte lång och så åkte han ut igen, fick låna ett av mina jaktkoppel och så ringde matte på i huset som hon hoppades var hans hem. Och mycket riktigt, där stod ägaren, först oförstående när matte undrade om det var hans hund. För hans hund var inne...trodde han...men någon i familjen hade släppt ut och så hade labbekillen hoppat över staketet och rymt. Nåväl, nu återbördades han i tryggt förvar och husse var väldigt tacksam men det var en farlig utflykt för stora vägen som går mot flygplatsen ligger nära. Mörkt var det ju ute och svart var han utan något halsband eller annat som syntes. Farligt farligt. Men som väl var gick det ju bra. Hoppas han inte rymmer igen.