Vildhunden

När vi kom hem till vårt ikväll så plockade Matte fram en and som hon hade tinat. Den placerades ut i ena ändan av köket och så stationerade sig Matte i den andra änden. Jag skickades för att hämta anden. Tog den efter lite om och men fast placerade den halvvägs till Matte. Ville inte ta den ända fram. Matte gapade och tjoade men utan framgång.

Anden placerades ut igen. Jag skickades att hämta den. Upptaget blev betydligt snabbare. Matte var helt tyst och jag blev så förvånad över det att jag gick ända fram till henne och släppte anden där. Det blev godisregn och jag började tänka att det kanske inte var så dumt att komma ända fram. Proceduren upprepades flera gånger och det gick allt snabbare tillbaka till Matte. Sedan placerades anden utom synhåll i annat rum och jag fick hämta. Det gick ännu bättre. Jag släppte inte alls och jag belönades rikligt varje gång jag kom till Matte utan mellanlandningar. Det blev ett antal lyckosamma hämtningar där Matte inte sade någonting alls mer än "bra" när jag kom ända fram. Så skönt det var att slippa höra Mattes gapande. Låter bara fånigt när hon håller på, precis som jag hör dåligt. Hoppas hon kan vara lika tyst framöver, då går det nog bättre med leveranserna.

När vi var klara med träningen ansökte jag om att gå ut och det fick jag. Sedan satt jag ute nästan en timme och funderade över det där med anden, att komma in till Matte, fördelar och nackdelar. Godis är gott och det verkar bli mycket bättre utdelning när jag skyndar mig in så jag kanske ska köra på den varianten ett tag och se hur det känns.

Man  blir trötter av att tänka så nu väntar sängen.