Vildhunden

Idag har det varit en "bara roligt hela dagen" dag. Igår jobbades det mycket i trädgården och Matte var alldeles ledbruten på kvällen så idag fick det bli lite annat på schemat.

Vid tiosnåret kom Heléne och Zico ut till oss för att spåra. Jag fick inte ihop det riktigt först för jag hade ju inte märkt att Matte varit ute och lagt spår igår kväll. Men allt fick sin förklaring. Jag skulle nämligen få prova på att spåra människor idag. Zico är ju en erfaren "personspårare" och hans Matte en riktig "spårguru".

Mitt spår hade legat till sig i drygt en timme. Snabbt konstaterade jag att det var Matte som hade traskat ut det. Jag hittade spåret direkt när jag fick påvisat var starten var. Sedan tuffade det på. Jag hittade träpinnar i spåret som jag satte näsan på och genast kom det köttbullar farande. I två av vinklarna tog jag ett extra varv för man måste ju vara säker på att där inte är något lurigt "stickspår". Men nä, det var inga lurigheter och jag tuffade mig fram till slutet där det låg en längre pinne och jag fick ännu fler köttbullar och en fin leksak som jag bar med mig tillbaka. Jag är ju van att bära klöven så något vill jag gärna ha i munnen när jag är färdig.

Det var roligt att spåra Matte. Inte alls likadant som att spåra blod och klöv men kul ändå. Och Matte har lovat att jag ska få fortsätta spåra viltspår ibland också, vi ska inte alls lägga av med det. Och mitt spårande idag bevisar ju att jag kan hålla isär det hela. Klart jag kan, bara jag får klart för mig vad jag ska göra.  Tvåbeningarna verkade nöjda idag i alla fall och då är jag nöjd.

Zico och jag busade en hel del och så tuggade vi ben i trädgården. Det var himla kul att ha "spårbesök" och det gör vi gärna om fler gånger. Efter att besökarna hade åkt hem kom snart Vildhusse och Knappen. Jag passade på att försöka ladda batterierna lite men hade svårt att inte hela tiden hålla reda på Matte som städade i förrådet.

Vid halv femtiden kom så nya besökare, nämligen Wallander med flock, dvs Mor, Far och Beck. Frida var redan här och jobbade i trädgården, hon kom vid lunchtid. Men Beck hade jag ju aldrig träffat förr. Vilken liten en. Men framåt och ganska orädd. Han försökte springa ifatt mig och Walle när vi var ute och gick. Men vilken syn, han vurpade hela tiden i det höga dikesgrädet. När han blev buren bara pep han för han ville ju ner på marken igen men tydligen orkar inte hans små ben så särskilt långt. Ska bli kul att se honom växa. Och det lär han nog göra snabbt så glatt som han äter...


Det lilla matvraket...


I Lillmattes trygga famn.

Walle och jag lekte lite också men jag var ganska trött tyvärr och Walle fick ju hålla ett vakande öga på lillebror också så det får bli mer bus en annan gång. Nu är jag i alla fall trötter och ska gå och lägga mig. Även Matte är trött. Hon är ledig imorgon från jobbet och det är ju toppen. Mer trädgårdsfix på dagen och jaktlydnadskurs på kvällen. Och så fyller jag ju faktiskt år imorgon. Undra om jag får några paket. Hoppas det!

Tass & kram