Vildhunden

Igår var vi bortbjudna till Mattes bror Linus och hans fru Tina som bor i ett väldigt toppmodernt hus på Bellevue i Malmö. Linus har fiffiga kontakter när det gäller allt som rör bygg och renovering så han hade fixat färg till vårt stall och fönstren billigt. Färgen skulle hämtas men det vankades också mat. Katten såg jag knappt röken av, den var tydligen inlåst i sovrummet. Brydde mig inte om att leta efter den heller för jag hade fullt upp med alla konstigheter i huset. Det började (och slutade) med trappan. Det är en spiraltrappa med jättestora mellanrum och så ser man rakt igenom hela rasket. Halvvägs upp drabbades jag av panik och lade mig platt på mage. Matte lirkade och lirkade men det slutade med att jag fick bäras/baxas upp. Väl uppe ville Matte ha ut mig på uteplatsen men den var ju högt upp i luften. Hur skulle man våga gå ut där? Då kan ju ens sista stund vara kommen om man råkar trilla ner. Nä minsann! Och i golvet är det hål, Matte säger att det inte är någon fara för där är glas för som man kan gå på men det kan ju gå sönder och så sitter man där med rumpan i hålet. Nä tack! Jag gick och nattade mig i gästrummet. Sedan vågade jag mig ut till köksbordet och låg under det. 

Vid tiosnåret började det bli dags för hemfärd. Problemet var, hur skulle jag komma ner??? Jag tvärvägrade gå nära trappan ens. Låg fastfrusen mot golvet och darrade som ett asplöv. Linus konstaterade att det nog bara återstod att bära ner mig. Så han tog mig i sina starka armar och bar mig ledigt nerför den otäcka trappan. Väl på marken var jag så tacksam och glad. Äntligen i säkerhet. Tack Linus, min räddare i nöden!

Idag har vi varit iväg på lite ärende medan det regnade och sedan hemma. Matte har slavat bland syrenerna och hackat gräsrot och jag har rullat runt i gräset och njutit. Men Matte säger att hon tusen gånger hellre hackar gräsrot än åter till T-lilla där det just nu verkar värre än någonsin. Ett elände är det. Tydligen hade Matte hållit på att få ett riktigt raserianfall på jobbet. Bäst de aktar sig för när Matte blir riktigt arg vill INGEN vara i närheten. Det kan liknas vid ett vulkanutbrott ungefär.

Ikväll kom Zico och Heléne på besök. Vi tog oss en härlig runda i skogen. Bad blev det på vägen i Eksholmen. Matte lyckades kasta upp min fresbee i ett litet träd en bit ut i vattnet. Hon vankade av och an en liten stund, hoppades väl på underverk men sedan tog hon av sig skor och strumpor, kavlade upp byxorna och trippade ut i vattnet och hämtade ner den under jämmer och gnäll. Heléne fick sig ett gott skratt och dokumenterade med kameran. Om det blev några bra bilder lovar jag att lägga upp dem här :D

Nu är det kväll och snart sovedags. Två dagar kvar av Mattes jobbevecka, sedan helg!