Mamma Sella

Matte skriver för det här blir för svårt för Lakrits.

Lakrits Mamma Sella är nu i Regnbågslandet. Hon fick somna in igår efter att ena benet inte bar henne riktigt längre. Hon har haft en tumör i hasleden som inte har gett henne större besvär innan men nu fick hon ont. Hennes Matte och Husse tog det svåra men kloka beslutet att låta henne somna in. Sella var en fantastisk hund och det är oerhört sorgligt att hon inte finns längre. Trösten är alla fina valpar hon har blivit mamma till och all den glädje hon har gett sin flock. Hon blev också gammal för att vara en flat, 12 år och 2 månader. Jag hoppas såklart på att Lakrits ska leva lika länge. Hon är ju lik Sella på så många andra vis så varför inte?! Jag är väldigt glad att jag fick träffa Sella för bara några månader sedan och se henne pigg och levnadsglad. Hon blev genast kompis med min ficka där jag hade torkad blodpudding. Lustigt att hon och Lakrits tigger på precis samma sätt, samma buffning med nosen, precis likadant. Även till personlighet och utseende har jag fått en tjej som är mycket lik sin mamma och det är jag också väldigt glad för. En underbar hund med mycket personlighet.

Det är tungt och tråkigt när livet tar slut för våra älskade fyrbeningar. Tyvärr en oundviklig del av livet och något alla vi hundägare brottas med förr eller senare. Men Sella fick det bästa liv en flat kan ha och hon glömdes minsann aldrig någonsin bort för att hon blev gammal. Renée och Ted har alltid varit så måna om att Sella ska få vara med och få precis lika mycket uppmärksamhet som de yngre i flocken, om inte lite extra bara för att hon var deras första flat och the Grand Old Lady i flocken!

Avslutningsvis kommer några jättefina bilder på Sella som jag har lånat från kennelmamma Renée.


Finaste Sella....fast det skulle nästan kunnat vara min Lakrits!

 
Tokroliga Sella på luftmadrassen. Detta var nog bilden som fick mig att maila Renée och fråga när det väntades valpar!


Stolt och så vacker!  


Vilken blick!


Som en tavla!


Arbetsglad in i det sista, bilden tagen för bara några månader sedan!


Sella i våra hjärtan!



Kommentarer
Postat av: Syster Pernilla

Oj vad sorgligt. Det rullade några tårar nedför mina kinder när jag läste. Men som du skriver, Sella fick ett bra liv. Så bra en flat kan ha det. Liksom Lakris. Ser fram emot att ses i slutet på juni/början av juli. Kramar till dig och Lakrits

2012-06-08 @ 21:56:09
Postat av: Helene, Wallander & Beck

Så sorgligt när det inte går längre, 12 år och så pigg & kry nästan in i det sista. vilket långt & fint liv Sella levt. Vilka fina barn hon fått som nu lever vidare och sprider glädje.

Vi tänker på Sellas flock och er båda.

Kramizar

2012-06-09 @ 00:07:55
URL: http://stadsflattarna.blogspot.com
Postat av: Ann&Elliot

Håller med dej Pernilla,det var svårt att inte fälla en tår när man läser hur fint du skrivit Marie!

Ja du det är som du säjer att det skulle lika gärna varit Lakkan på bilderna...

Sänder en tacksamhetens tanke till Sella för goa Laktits o de andra "barnen" naturligtvis.

Jag tror i varje fall att alla djuren blir unga igen o utan all smärta,där i Regnbågslandet.Sov gott lilla Sella...

2012-06-09 @ 14:49:48
Postat av: Helene, Zico och Lykke

Sorgligt är det när en kär vän lämnar oss :( Men det är ju också vårt ansvar som hundägare att se till att våra fyrbenta vänner inte lider i onödan. Det är fruktansvärt jobbigt att ta sådan beslut, men det hade varit ännu jobbigare att leva ett liv utan hund.

Jättefint skrivet Marie och vilka fina bilder <3

Nospussar till Lakrits!

Tass&Kram

ZoLoH

2012-06-10 @ 11:30:51
Postat av: Renée

Såå fint du skriver Marie...och så gråter jag några tårar till! Jag och vi tänker på Sella varje dag...flera gånger om dagen och det tror jag vi kommer att göra länge.



Igår när vi gick i vår skog, så kom en fjäril som följde oss på hela promenaden och jag tog det som ett tecken att hon var med oss då!

Det är verkligen tomt efter henne och vi inser vilken plats hon haft i vår flock...nästan utan att ha pockat på det, det har bara varit så och nu är allt så tomt och tyst! Hon kunde ligga på tomten vid cypressen och underligt nog verkade hon märka när det gick någon hund utanför häcken och då skällde hon alltid. Nu är det såå tyst...!



Hon var vår första hund och hon gjorde starkt avtryck och också tålig med alla felaktigheter jag begick med henne. Hon tog det med jämnmod och ruskade sig lite, så började vi om igen!



Jag är glad att jag så tydligt kan se Sella i flera av avkommorna, men lite extra finns där hos Lakrits!



Vi hoppas att du får många fina ytterligare år med Lakrits!



Kram, Renée

2012-06-10 @ 20:04:16
URL: http://www.concurro.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0