Ja, rubriken säger allt skulle Matte nog tycka. Ni som känner henne vet att vintern inte är hennes favoritårstid precis. Men hon har bättrat sig sedan jag var liten, då gnällde hon så att mina öron vissnade. Nu har hon skaffat sig bra grejor, pannlampa som lyser upp halva skogen, riktigt bra kläder och annat nödvändigt. Men det är ändå med sorg i hjärtat som hon vänder blad i kalendern till just...november som idag dessutom inleds med höstrusk. Fast det fina i kråksången var att hon kom tidigare från jobb för att hon kände sig lite krasslig och då hann vi gå innan det blev mörkt. Vi träffade på jättestora Sigge, en rottishane som slet sig från sin Matte och kom och uppvaktade mig men jag talade om för honom vem som bestämde. Tur vi har träffats innan, annars hade jag nog blivit lite spak för han är så stoooor. Men snäll ändå. Lite tanigt med ett flexikoppel till en så stor hund tyckte Matte och morrade lite.
Igår jobbade Matte hemifrån på förmiddagen och sedan fick jag följa med henne på eftermiddagen för vi var på det hundvänliga stället, inte hennes vanliga jobb alltså. En runda med Voffsan på stan hann vi också med och hon skötte sig rätt så bra tills det var hundra meter kvar av den långa rundan, då gick hon till vild attack mot mig men Matte tog mig i försvar. Illbatting! Men sedan fick hon sitta i bilen och jag vara med, det kändes finemang!
Snart helg i alla fall och inget jobb för Matte men på söndag morgon åker vi till Stockholm och är borta till onsdag kväll. Matte ska på kurs och Dagismatte ska med och ta hand om mig på dagarna.
Blodpudding på torkning i ugnen känner jag...bäst jag tar en kik!
Tass!
/Lakkan
