Lakkan...
... var är du? Jag har ångest och jag har letat hela natten efter dig. Jag har aldrig tyckt om att sova men med dig var det åtminstone lite mysigt att lägga sig och när jag vaknade och det var jobbigt fanns du där. Nu avskyr jag att lägga mig, sitter hellre och sover och när jag vaknar finns du inte där. Jag önskar att jag aldrig mer behövde sova. Men det går ju inte.
Jag saknar dig så obeskrivligt mycket min skatt. Jag visste att det skulle bli hemskt när du var borta men jag kunde aldrig föreställa mig hur svårt det skulle vara. Jag måste fortsätta utan dig fastän jag inte vill. Jag saknar dig precis hela tiden. Det är egentligen inget vettigt liv men jag måste leva det ändå och försöka hitta vidare. Jag tänkte sovit hemma igår för första gången men nä, det gick inte. Får väl försöka igen.
Kommentarer
Trackback
