Måndag och himlen gråter
Det är måndag. I och för sig inte vilken måndag som helst. Din bästa Dagismatte fyller 70 år idag Lakkan. Du är saknad överallt i allas hjärtan. Vi firade Dagismatte igår, vi vara alla och ändå inte. Jag lagade mat men hade ingen arbetsledare som låg och så till så att allt blev rätt och som kunde hjälpa till med provsmakning.
Det är riktigt skitväder. Regnar horisontellt. Men det spelar ingen roll, det kan lika gärna vara skitväder när jag inte har dig. Himlen gråter.
När det ser ut så här undrar man hur det ska kunna bli vår. Jag undrar också hur det ska kunna bli roligt igen utan dig. I alla fall idag är en sådan dag.
I lördags träffade Voffsan och jag Ann och Elliot. Jag fick klia Elliots öron och pussa honom på nosen. Det kändes som år sedan jag fick göra det med dig. Ändå är det inte så lång tid sedan. Tiden är konstig och skruvad runt sig själv. Men hur jag än gör kan du aldrig mer vara hos mig. Det är så hemskt Lakkan.
Kommentarer
Postat av: Ann
Världen har blivit lite mera tom,även vår och då speciellt Elliots lilla värld....
Vet du Lakkan,Elliot vill alltid springa dit upp vid vidskyddet i bokskogen...där vi sågs den allra sista gången...så även idag,han tyckte att jag var jättedum som inte ville gå dit...jag måste programera om lille E annars blir det alltför sorgligt.Han verkar tro att du finns där och kanske gör du det...jag hoppas att du tittar ner på oss ibland.Puss o kram A&E
Trackback
