Vildhunden

Om hundliv, skogsliv och vardagens äventyr med flatcoated retrievers

En tur med Elliot

Tänk så många turer det har varit med Elliot genom åren. Jag kan omöjligt räkna dem. Hundratals och fler. Kanske närmare tusen.

 

Igår träffades vi i Bokskogen. Tänkte att vi skulle åka någonstans där Lakrits brukar tycka det är kul. Där var alldeles onödigt mycket folk men vi hittade några små stigar som inte var så välbesökta. Det var jag och Lakkan och så Elliot, Ann och Janne.

 

Det finns mycket spännande att lukta på i en skog där många passerar.

 

Elliot, som alltid lövbadandes.

 

Ann har alltid goda godisar. Lakrits hade koll på henne.

 

Fikastund som Ann hade fixat! Lakrits undrar...

 

...kan det finns något gott där kanske?

 

Man blir törstig av alla godsaker.

 

 

Är man bästisar dricker man vatten ihop även om skålen är liten.

 

Lakrits var piggare än jag har sett henne på åtminstone en vecka. Hon blev glad att se bästa buskompisen. Det glimtade till lite av bus också, en gång när hon tittade på Ann så såg man den där busminen. "hit med godiset, annars skäller jag på dig. Nuuuuu".

 

Så fint att vi kunde ses. Tungt att åka hem sedan. Det kändes som sista gången kanske.

Så härligt att buskompisarna fick träffas :) Och jag känner igen det där med nosen mot godishanden. Även om jag inte brukar ha världens läckraste godis i fickan, så duger de fint på promenaden. Ropar jag på Lykke, så är det Lakrits som först sluter upp vid min sida :) Finaste Lakkan <3

Älskade älskade Lakkan,alrig blir livet som förr.Vi är så glada att vi fick vara med dej en stund på jorden....

Åh så glädjande att Lakrits orkade med att åka iväg och träffa bus-Elliot med flock och att ni fick en fin stund tillsammans <3