Lakkan

Jag saknar dig så. Du ligger inte längre vid mina ben och andas lugnt. Det är så tomt. Det gör så ont i mig att du inte är hos mig. 

Jag drömde att jag letade efter dig men jag hittade dig inte innan jag vaknade. Men då var verkligheten där efter en stund och det var ännu värre. 

Jag är rädd att du känner dig ensam. Fast jag tror ju inte på det. Har aldrig gjort. När jag var fem år och vägrade gå på kyrkans barntimmar bestämde jag mig för att svaren finns i naturen och senare när jag förstod att en del frågor saknar svar för att vi inte kan se slutet på rymden så fick det vara okej. 

Jag är rädd och ensam utan dig. Men mest ensam. Lite som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta fast du var min Mandelskorpa och det var jag som blev kvar. Så som det var tänkt. Du kommer för alltid att vara min skorpa. Jag minns nästan allt vi har gjort ihop. Jag minns valptiden när vi var tillsammans jämt jämt tills du var åtta månader och började på dagis. Jag ringde dit fyra gånger första dagen. Sedan blev det rutin. 

Du har följt mig nästa hela vägen från läkarlinjen till färdig specialist. Du hade säkert inget hellre än varit med en bit till om du hade fått vara frisk. Men nu gick inte det. 

Du ville att jag skulle vara glad, att alla skulle vara det. Jag är inte det nu men jag får försöka utan dig. Så småningom kan jag kanske vara glad igen. 

Nattpussar och kärlek från din Matte. 
2015-01-18 @ 06:01:01 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Elliot&Ann

Ja Lakkan fattas oss verkligen🐾
och det kommer bli svårt framöver många gånger framåt våren. ...det brukade ju vara vår roligaste tid som vi längtade till, när ljuset återvände o vi kunde dra iväg på olika kul saker, ofta med kort varsel.Det passade oss så bra och det blev mycket roligare på något sätt..
Vi kommer nog allt att känna oss lite vilsna. ..Sov gott käraste vännen 💙💜💗

2015-01-18 @ 10:08:26
Postat av: Helene

Förstår att det känns väldigt tomt :(
En liten grej du kan göra är att hitta ett ställe där du och Lakrits varit ofta. Kan ju faktiskt vara i din egen trädgård. Där sätter du dej och tittar mot himlen och pratar med henne. Du kommer att få svar!
Jag brukar ofta, speciellt när det är stjärnklart, stanna till på nattarundan på "vår kulle" och prata med Zico. Igår berättade jag för honom om Lakrits och då sa han "Det vet jag redan, hon är här bredvid mig".
Kramar
LoH

2015-01-18 @ 17:50:57
Postat av: Helene & Wallander

Ensamheten/tomheten är självklart så skitjobbig :-(
Lakkan har det bra nu och du/vi får tänka/minnas allt roligt ni/vi haft tillsammans.
Så klart att du kommer att bli glad igen Marie, men låt det ta den tid du behöver <3

2015-01-24 @ 22:48:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0