Födelsedagsfirande

Igår fyllde Elliot och Wallander nio år!!! Detta fick ju firas såklart. Wallander fick sina paket tidigare i veckan och fick vänta och vänta med att öppna dem. Elliot träffade vi däremot igår jag och Voffsan. Vi höll till på Revinge och fikade och hade det trevligt. Bara så förfärligt tråkigt att Lakkan saknades tyckte vi alla. Det känns extra konstigt sådana dagar när det liksom bara borde vara alldeles självklart att hon finns med. Voffsan vikarierar ju som flatte och det går väl rätt bra, hon blir jätteglad när hon ser Elliot och han tycker nog hon är lite rolig även jag inte tror någon i hela världen kan ersätta Lakkan för Elliot. 
 
Voffsan tränar på sin simförmåga. Sist vi var iväg så kämpade hon på väldigt fint, ja hon till och med gick rakt ut och sedan sträckte ut sig i vattnet och simmade. Snart fräser hon nog ut för fullt som på flattevis. 
 
Paddlar på...
 
Pausande blöt Voffsa. 
 
Idag har jag börjat på ett nytt ställe. Sista arbetsplatsbytet innan jag blir färdig specialist, sedan bestämmer jag själv. Jag saknar Lakrits varje dag och hela tiden men ibland alldeles extra mycket när man hade behövt en stor trygg, svart, lurvig vän. Voffsan är fin, söt och rolig men så liiiiten. Inte mycket hund att luta sig mot när det blåser. Men jag får klara mig helt enkelt, det är inte mycket att be för. Det blir säkert ok även om det inte är det jag alls vill hålla på med sedan. Vissa saker får man bara avverka. Jag är ruskigt motiverad att bli klar och är på upploppet så det ska säkert gå bra. 
 
Men Lakkan du ska vet att jag tänker på dig mest jämt och jag har fortfarande svårt att acceptera att du inte finns med mig. Det är fel och konstigt på alla sätt och jag önskar att jag vaknade en morgon och så var de sista tre månaderna bara en enda otäck natt. Dessvärre är jag rätt övertygad om att det inte kommer att bli så. Det är påträngande verkligt att du inte finns längre. Jag saknar så att hålla om dig, borra ner händerna i din påls, klia bakom öronen, ligga nära dig i sängen, luta mig mot dig i soffan. Allt det där och allt annat också. Dina utskällningar, att äta tillsammans och du väntar på att få det sista, att pyssla tillsammans i trädgården, gå tillsammans i skogen. Allt det som var vår vardag ihop. Det är så tomt och ensamt utan dig. Men det måste gå. 
 
Jobbade i helgen också och sovit alldeles för lite, då blir jag också lite mer upp och ner i humöret, det svajar lite mer på alla håll. Inte så konstigt kanske och det blir bättre igen när man tar igen lite sömn och kommer på banan igen. 
 

Kommentarer
Postat av: Elliot&Ann

Elliot tackar för sin goda "bakelse"fina presenter och att han får låna Voffs :) Vi tyckte också att det var extra tomt och konstigt nu att för första gången på nio år att inte kunna fira men bästa älskade Lakki...Men som du säjer så får det gå,det finns inte mycket att välja på.Men jag tror att Lakkan var med och tittade ner på oss när vi satt och fikade....möjligen var det något hon hade velat säja:MIN BAKELSE,GE HIT MIN BAKELSE...

2015-03-24 @ 15:56:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0