Vildhunden

Det har bestämts så att matte ska ringa till Elliots veterinär på ondag morgon och försöka få en tid så fort som möjligt för att utesluta att det är något med halsen. Antagligen vill matte också att det tas lite andra prover så att man utesluter att jag har någon annan infektion som gör mig trött och hängig. Fast Igår kväll och idag tills jag lade mig att vila efter spårningen har det varit utmärkt fart på mig, så förhoppningsvis är det inget. Men bäst ändå att matte får stilla sin oro. Om det nu inte är något kan det ju hända att jag blir så här igen (löp, värme etc) och då är det lika bra att hon vet att det är okej så hon slipper jämra sig så mer.

Alltså...jag återkommer med mer info när matte har pratat med vete på onsdag.

Okej, egentligen ska man väl inte klaga. Det är vår och härligt, träden slår ut, det är en massa på gång i skogen. Men värmen har jag svårt med. Jag är pigg på morgonen (om vi inte går upp för tidigt) och på kvällen mellan sju och tio. Men resten av dagen orkar jag knappt göra något. Jo, fiska lite, kolla in trädgården, strosa runt och så men inga ansträngande saker. Matte har insett det och det blir träning antingen på morgonen/tidig förmiddag eller kvällen. Hoppas man vänjer sig så att man inte ska vara så här slagen hela sommaren. Jag har diffusa valpminnen från förra sommaren och då låg vi mest under pionbuskarna och sov på dagen. På morgonen och kvällen hade vi syskonslagsmål men när det var så varmt var vi bara vakna när vi åt.

Mitt matschema har fungerat bra hittills, inga morgonkräkningar. Jag tror jag får lite mer mat totalt. Hihi... Men jag får ju mindre godis nuförtiden och då är det klart jag kan äta lite mer mat. Bättre för hälsan antagligen fast godis är himla gott. På söndagarna efter spårkursen brukar jag dock få ett märgben när vi kommer hem. Det är mumsigt att ligga och gnaga på efter att man har ansträngt sig. Och visst har jag en massa tuggben men det är ju inte så att man kastar sig över dem. Jag gnager en stund då och då. Nu har matte tydligen blivit lite trött på att jag får ben, gnager lite och sedan lämnar dem för att vilja ha nytt så nu måste jag gnaga upp dem jag har innan jag får nya. Som det kan bli.

Dags för en vilostund i skuggan.

Tisdag idag vilket innebär träning. Det var helt okej idag faktiskt, förutom hopp över hindret som kändes löjligt för det har vi redan tränat på fast med högre hinder. Sedan var det en smula varmt fortfarande när vi började träna, tyckte jag men det bättrade på sig. Härligt att träffa kompisarna igen!

När vi körde till träningen idag var vi inne om hundaffären och handlade ben. Jag var med inne i butiken och alla var så imponerade av att jag inte tog något. Men jag hade ju inte fått lov. I alla fall så var jag inte särskilt pigg och mattes oro förstärktes. Inte ens när det fanns fullt med godis blev jag piggare muttrade hon om. Sedan fortsatte hon att prata med sig själv om att så lugn som jag är nu så kan ju bloggen knappt fortsätta heta Vildhunden. Jag blev ju skitskraj. Vill inte ha någoj ny blogg. Matte sade en sak till också, nämligen att hon nästan skulle se det som ett sundhetstecken om jag smet under träningen för att jag har varit så trött och konstig.sedan löpet började. Det är ju slut för två veckor sedan men jag tycker ändå Så när vi hoppade hinder kom ett lämpligt tillfälle. Hindret var så himla lågt så jag behövde knappt anstränga mig. Dessutom fanns det gott om tid att spana in alla. I alla fall så smet jag en liten runda medan vi väntade men matte fick mig tllbaka relativt snabbt.

Så nu har jag gjort skäl för bloggens namn Och matte som tror att jag inte fattar riktigt. Det räcker att hon tänker en tanke så har jag fulltöljt den. Men hon insåg ju ändå sitt misstag och tog på sig skulden för smitningen.

Det har varit ganska lugna dagar. Inomhus har jag mest legat och slappat och kollat in matte och Syster Yster. Matte har faktiskt också tagit det ganska lugnt, legat mycket bredvid mig och gullat och så. Men igår var vi ute i skogen en runda och det var jätteskönt. Inte så kallt faktiskt och inte alls mycket folk sådär mitt på dagen så jag strövade runt ganska fritt. Jag känner mig faktiskt mycket piggare än när vi åkte upp. Idag sov vi riktigt länge. Matte har ju varit lite orolig för mig men nu har jag lika bråttom som innan när vi är ute så jag tror hon är lite lugnad. Förhoppningsvis håller det i sig så här. Jag var väl lite slutkörd kan jag tänka. 

Igår hittade Yster en fästing som kröp runt på mig och ni kan ju tänka er vilket liv det blev på matte. Fram med alla pälsvårdsverktyg man kan hitta och totalt genomgång men hon hittade inget mer. Nu har hon utlovat daglig genomgång av min päls. Suck. Men det är klart, jag gillar inte heller fästingar, lika bra att hålla dem borta. Halsbandet gör väl sitt också men det är klart man aldrig kan lita helt på det.

Idag är det hemresedag. Bara en kortvisit här alltså. Men Yster ska också iväg så det passar väl bra. Och imorgon är det ju spårkurs och det vill vi inte missa. Hoppas det blir en lugn tågresa, kanske är det inte så många som reser en lördageftermiddag. Skönt ska det bli i alla fall att komma hem till skogen.

Kramisar från vildhunden

Tidigare ikväll försvann matte mycket mystiskt ut i skogen med blodflaska och klöv. Jag hade mina aningar men som den nybörjare jag är på viltspår var jag ändå inte helt säker. Men jag hade såklart rätt i mina  aningar för efter lite mer än en timme så gick vi ut och i handen hade matte sele och lina. Matte hade lagt ett finfint spår inne i skogen och jag tog god tid på mej vid varje blodstänk och matte berömde mej rikligt för jag höll mej fint i spåret utom vid något tillfälle när jag slafsade ut mej lite. Till sist hittade jag ju också klöven och den bar jag sedan stolt hela vägen hem där matte bytte den mot min favvoleksak. Jag var så stolt och matte med.

Igår var det kurs i Lomma igen. Vi övade på lite gamla saker men också några nya så nu är det bara att träna på. Det där med stanna hade vi tränat på en del redan men det var en grej som var helt ny för både mej och matte och det är att "FOT" inte är ett korrigeringskommando under gång längre utan något man använder som igångsättningskommando, dvs att jag ska titta upp på matte innan vi börjar gå. Jag har precis börjar fatta och glömmer bort mej ungefär hälften av gångerna. Men matte har tålamod för vi hade ju lärt in det som det var enligt den gamla regelboken men det var ju inte riktigt rätt så nu får vi omprogrammera oss och det vet ju alla hur lätt det är...alltså tålamod från matte och uppmärksamhet från mej.

Wallander, jag såg nog att du hade span på mej hela tiden igår. Jag har ju slutat löpa, det vet du väl! Men jag kan ju vara populär ändå, det är ju såklart trevligt. Faktiskt trevligare än att vara poppis när man löper för då är det ju bara mina dofter ni går på men när jag inte löper måste det ju innebära att ni gillar mej på riktigt liksom. Hmm...blev lite snurrigt så vi lämnar det. Vill bara göra reklam för att jag kan vara ute och leka med alla igen!

Jag har fått en present!!! Eller rättare sagt, matte har fått en present som är till mej. Hon fyller år om en inte alltför avlägsen framtid och fick lite förskottspresenter under påsken och den som var till mej är en låda i trä där man ska göra något för att man ska få ut godis ur den. Har inte fattat galoppen riktigt än fastän matte kröp runt på golvet med saker i munnen och försökte visa men vi får väl prova igen. Jag tänkte väl för mycket på godiset och på hur rolig matte såg ut och inte så mycket på vad jag skulle göra. Lätt hänt...

Jag är väldigt nöjd med min nya bilbur! Skylten hänger så fint nu när matte har satt fast den och så har jag fått en fin kudde att ha i buren (jag hade den inomhus innan men matte har helt klart rätt i att den gör mer nytta i bilen). Jag ligger och riktigt vräker mej och så är det en superbra grej till och det är att buren inte skramlar det minsta. Min gamla var hemsk med det. Jag kopplade väl bort det hyfsat efter en stund men jag tror matte höll på att bli tokig på det. Hon är väldigt nöjd nu fast hon svär över att buren är tung att lyfta ur och bära. Hon skulle nämligen köra grejor i bilen. Men för det mesta ska buren ju stå i bilen och då gör det inget att den är tung.

Ja, det var lite om ditten och datten. Nu ska jag få kvällsmat så nu har jag inte tid att skriva mer. Sen får jag hoppas matte lägger sej i tid för vi var uppe halv fem i morse och det blir lika tidigt imorgon också för matte börjar redan sju. Usch och fy. Hon är hopplös på att komma i säng i tid. Och så sitter hon ofta och tjattrar i telefon med Syster Yster mitt i natten. Lätt att sova...nä... Men ibland har vi fantastiska gullmorgnar så jag ska inte klaga för mycket på henne. Hon försöker släcka ner till mej när jag blir trött på kvällen men det är lite svårt att komma till ro helt innan hon har kommit i säng. Man vill ju gärna vara den som somnar sist men det är inte lätt med min matte ska ni veta. Men bara det kommer en sovmorgon lite då och då så går det an. Till skillnad från Wallander skulle jag aldrig få för mej att väcka matte tidigt när hon är ledig. Nänänä, jag vill själv sova ut, ligga och gnugga nosen mot täcket, visa magen och bli kliad och sedan långsamt gå upp och sträcka ordentligt på alla leder.

Nä...hungern river i magen. Mot köket!

Kramisar 

Så skönt det var att komma hem igen. Fast det har varit väldigt trevligt i storstan men det är precis som Wallander skrev "Borta bra men hemma bäst". Det är jättetrevligt hos Syster Yster men visst blev jag glad när jag efter den långa resan såg att vi hade kommit hem. Det var ganska stökigt på tåget. Tre små pudlar och två av dom skällde och morrade. Jag var tyst och väldigt lugn tills det gick på en Golden Retriever som satte sej nära mej. Då blev det svårare för jag ville så gärna ge honom en puss. Till slut kom det en katt också men jag brydde mej inte mycket om den faktiskt. Trångt var det för ett tåg hade gått sönder så vi fick plocka upp folk från det. En dam satte sej i djurvagnen fast hon verkade jätterädd för hundar. Stackars Goldisen som satt nära henne för hon blängde så surt på honom trots att han verkade vara en sån trevlig typ. Tack och lov slapp jag henne i alla fall och till slut lyckades vi även trassla oss av det överfulla tåget i Lund. Skönt att komma ut i friska luften.

Nu är jag jättetrött .Matte har badat mej också ikväll och fläktat mej med hårtork. Det gillar jag inte särskilt men jag har i alla fall blivit väldigt fin och fluffig.

Imorgon är det träning. Ser fram emot att träffa alla! Men nu mot sängen...

Kramisar från Fluffisen

Tidigt imorse skrällde mattes mobiltelefon att det var dags att gå upp. Hon var helt sömnig och jag också men det var inget att be för. Upp och hoppa, ut och rasta och sen var det dags att få upp Syster Yster som inte alls är yster på morgonen. Så var det frukost och sen höll dom på och duscha, fixa, sminka och greja. Det var lite spännande tyckte jag för matte håller aldrig på så annars och jag hade full koll på allt som hände. Syster Yster klädde sej fin också men matte väntade och tog med kläderna i en väska. Matte hade också en väska till mej med lite saker och godis och det kändes tryggt att den kom med.

Tunnelbanan dit vi skulle gick bra. Sen var det övning och då fick jag vara med mattes mamma, sen var det konsert och då fick jag ligga helt själv. Tråkigt såklart men vad ska man göra. När matte kom tillbaka överföll jag henne och hon skyndade sej att få av sej finkläderna och sen var det dags för mej att få komma ut och rasta mej lite. Jag fick komma ner till stranden och där var det massor med fåglar men matte lät mej inte jaga dom utan jag fick ligga och titta på dom istället. Sådär lagom kul men okej, jag förstår att det inte riktigt gick att låta mej jaga dom för där fanns andra människor och faktiskt några som matade fåglarna också.

Efter det hälsade vi på hos mattes andra syrra, Pinnen. Där åts det mat och jag fick också lite gottis och det var trevligt men jag började också längta "hem" till högkvarteret för jag var ganska trött. Så småningom bar det också av med T-banan. Jag tycker t-bana är lite jobbigt för dörrarna öppnas för jämnan och då tror jag att jag ska gå av men matte försöker lugna mej och det går ganska bra. När vi åkte hem idag var det dock värre än vanligt för där var några konstiga gubbar som började slåss. Dom luktade illa och var allmänt otrevliga och vi flyttade faktiskt en bit så att jag skulle få lugn och ro. Matte sa att dom hade druckit för mycket. Vaddå undrade jag? Vatten? Välling? Knasigt i alla fall och jag var glad att jag hade min flock att hålla mej till. Varför hålla på och bråka på det viset?

När vi kom tillbaka till Syster Ysters högkvarter fattade jag knappt först att det var sant men när det gick upp för mej blev jag jätteglad. Där sover vi ju, där är alla mina saker och där är det lugnt och skönt. Jag sov gott en stund sen innan det var matdags och sen har kvällen varit lugn och skön.

Imorgon bär det hem mot skogen igen. Det ska bli skönt faktiskt även om det har varit väldigt trevligt här i stan också. Syster Yster är inte alls glad att vi redan åker hem men jag säger att hon får komma till oss i Skåne istället och hänga med i skogen och på träningen.

Vi får väl se vad det finns för kul att spana in på tåget.

Slurpiga pussar till alla från mej

Ikväll har vi varit och hämtat min nya bur och den är superfin. Så himla lyxigt, nu kan jag ligga och vräka mej på vilket håll jag vill i bilen. Det var verkligen snällt av dej matte. Jag vet att den var dyr men ack så fin. Och jag märkte nog att du var jätteglad för den du med. När vi kom hem hängde matte på registreringsskylten också. Tyvärr var det mörkt ute så bilderna blev inte vidare bra, särskilt inte med skylten för det bara blänkte. Men det kvittar för buren är lika fin för det och skylten också. Finfina krokar är det också på buren där matte kan hänga mina saker.

En bild måste det ju såklart bli även om kvaliteten inte är så lysande. Skylten är det blänkande föremålet. Bättre bilder kommer...



Innan vi hämtade buren var vi i Lomma och tränade. Det gick faktiskt ganska bra. Matte var hyfsat avslappnad och vi lekte lite mellan varven när jag hade gjort något bra. Jag traskade iväg på en del inkallningar men då kom matte bara helt lugnt och satte mej tillbaka igen och så gjorde vi om proceduren. Jag vet inte varför jag känner en så oemotståndlig dragning att gå iväg när jag vet att jag borde sitta kvar. Det är ju smartare att sitta kvar för då går alltihopa snabbare och jag får mer korv. Men så knasigt det är ibland. Jag känner mej i alla fall jättestolt när jag lyckas bra och matte är nöjd. Jag fick ligga en lång stund också och bara titta på ett annat gäng som hade valpkurs. Det var så lagom roligt men jag sa inget och matte verkade nöjd. Matte kallar det passivitetsträning och jag misstänker att det blir mer av sånt framöver. Hmm....men jag får väl stå ut när hon anstränger sej så att göra det bra för mej. En sak som matte dock måste vänja sej av med är att tro att jag kommer att smita för då känner jag en ännu större och fullständigt oemotståndlig lust att göra det. Hon kom på sej själv med det idag tror jag och det var bra. Vi har båda saker vi behöver träna på verkar det som.

Det blev inget spår för mej ikväll, det fanns helt enkelt inte tid. Men det kommer väl så småningom. Nästa vecka någon gång har matte sagt lite löst.

Nu måste jag hämta mina saker som ska med till Stockholm och lägga vid mattes ryggsäck så att de säkert kommer med.

Kramar & pussar från Lyx-Lakritsen