Ändrade träningsplaner
Matte kom från jobbet, hämtade upp mig, vi gick en superkort tur och sedan bar det av mot Lomma. Strax innan Staffanstorp ringde Elliots matte på mattes mobil. Hon rapporterade att det var någon slags aktiviteter på klubben i Lomma och att det inte alls gick att träna där idag. Eftersom varken matte eller Ann ville vara med på lekar och annat som det skulle vara så vände Ann och kom tillbaka till Staffanstorp. I väntan på dem körde jag och matte till jätterastgården och inom kort dök Ann och Ellioten upp. Då insåg jag att jag och Elliot skulle få busa o springa. Och oj vad vi sprang. Elliot mest och fortast men även jag fast jag gillar ju också att lurpassa. Och så brottas. Idag fick Elliot brotta ner mig mest hela tiden för jag tycker det är så mysigt. Han försökte minsann låta lite farlig också men det tror jag inte på för en endaste sekund.
Jag tycker det här var ett skitbra alternativ till träning i Lomma. Tror att Elliot håller med. Efter leken blev det inte fullt lika kul för mattarna handlade på City Gross och jag och Elliot fick vänta i bilarna. Tröstar mig dock med att matte handlade en del till mig. Fast de där "nya" och dyrare baconbitarna var inte alls lika goda som Willys. Det var ett dåligt köp av matte men levern, köttbullarna och märgbenen var desto bättre.
En lite dum sak ikväll var att mitt blinkhalsband gick sönder igen. Det ska lämnas till dagishusse för lagning. Får se om det går att fixa.
Jag tycker det här var ett skitbra alternativ till träning i Lomma. Tror att Elliot håller med. Efter leken blev det inte fullt lika kul för mattarna handlade på City Gross och jag och Elliot fick vänta i bilarna. Tröstar mig dock med att matte handlade en del till mig. Fast de där "nya" och dyrare baconbitarna var inte alls lika goda som Willys. Det var ett dåligt köp av matte men levern, köttbullarna och märgbenen var desto bättre.
En lite dum sak ikväll var att mitt blinkhalsband gick sönder igen. Det ska lämnas till dagishusse för lagning. Får se om det går att fixa.
Hemma
Ja då var jag och matte hemma igen. Allt gick bra, tågresan hem var betydligt lugnare än uppresan och även snabbare för tåget var bara drygt tio minuter försenat.
Matte har varit lite sur på mig idag för jag har dragit mycket i kopplet och varit lite svårkontaktbar. Men till mitt försvar får jag säga att jag har varit lite stressad. Det blir jag särskilt nu när jag har varit lite förvirrad kring om jag har valpar i magen eller inte. På tåget låg jag med nosen på mattes fot mest hela tiden för att vara säker på att hon inte försvann någonstans. Jag tror matte har förståelse fast hon blir ändå sur när jag drar.
Nåväl, jätteskönt att vara hemma igen fast jag saknar ju Yster. Både matte och Yster var dystra till sinnes när det skiljdes åt. Det verkar som att det blir långt tills nästa Stockholmstur. Kanske inte förrän till jul. Men vi får se, matte har sagt att det kanske kanske blir en tur innan men det är inte alls bestämt. Vi ska ju hinna med saker här hemma också.
Matte har varit lite sur på mig idag för jag har dragit mycket i kopplet och varit lite svårkontaktbar. Men till mitt försvar får jag säga att jag har varit lite stressad. Det blir jag särskilt nu när jag har varit lite förvirrad kring om jag har valpar i magen eller inte. På tåget låg jag med nosen på mattes fot mest hela tiden för att vara säker på att hon inte försvann någonstans. Jag tror matte har förståelse fast hon blir ändå sur när jag drar.
Nåväl, jätteskönt att vara hemma igen fast jag saknar ju Yster. Både matte och Yster var dystra till sinnes när det skiljdes åt. Det verkar som att det blir långt tills nästa Stockholmstur. Kanske inte förrän till jul. Men vi får se, matte har sagt att det kanske kanske blir en tur innan men det är inte alls bestämt. Vi ska ju hinna med saker här hemma också.
Gullmys
Ikväll har jag och matte legat och gullat jättelänge i soffan/sängen. Oj så mysigt det var. Hon har kliat på alla ställen där jag själv inte kommer åt. Nu brukar hon ju klia och klappa mig men vi brukar inte ha så långa gullstunder som över en timme. Det hjälper upp situationen lite för Yster yr runt och flyttar saker fortfarande och jag har bett matte säga till henne att sluta men det hjälper inte alls. Yster slog huvudet i flygeln och jag måste snart säga att om man river runt så som hon gör är det inte konstigt att man slår sig. Nu är jag aldrig den som är långsint över saker så självklart skyndande jag till hennes hjälp när hon hade slagit sig.
Man kan väl säga att dagen slutade bättre än den började för i morse försvann matte en stund från högkvarteret för att uträtta ett ärende i stan. Det gillade jag inte alls och kanske var jag lite oemottaglig för Ysters snälla försök att trösta mig och ge mig leverpastej. Men jag gillar inte när matte går, även om jag gillar Yster skarpt så är matte min trygghet här i stan. Fast matte suckar också när Yster går för jag blir pipig och sur då också. Jag vill ju att alla jag gillar ska vara samlade hos mig jämt. Men det kan man ju drömma vidare om. Suck.
Nu ska jag återgå till min och mattes säng. Jag har ju en egen biabädd också men matte säger att det snart inte är något kvar av den efter allt bäddande och krafsande. Hon överdriver såklart som vanligt men visst har jag röjt runt en del i den, det kan jag väl medge. Men jag har ätit ganska hyfsat under min Stockholmsvistelse så det har inte varit så tokigt alls. Skogsturer varje dag, och så trevligt sällskap, god mat och mycket gull, vad mer kan en hund begära? Kanske lekkompisar men det har jag ju hemma.
Imorgon bär det av hem igen. Det är blandade känslor för både mig och matte. Visst behöver vi hem men det är också skönt att vara här hos Yster och inte ha så mycket som måste göras. Vi vilar oss mycket här tillsammans jag och matte och det tycker jag är toppen.
Man kan väl säga att dagen slutade bättre än den började för i morse försvann matte en stund från högkvarteret för att uträtta ett ärende i stan. Det gillade jag inte alls och kanske var jag lite oemottaglig för Ysters snälla försök att trösta mig och ge mig leverpastej. Men jag gillar inte när matte går, även om jag gillar Yster skarpt så är matte min trygghet här i stan. Fast matte suckar också när Yster går för jag blir pipig och sur då också. Jag vill ju att alla jag gillar ska vara samlade hos mig jämt. Men det kan man ju drömma vidare om. Suck.
Nu ska jag återgå till min och mattes säng. Jag har ju en egen biabädd också men matte säger att det snart inte är något kvar av den efter allt bäddande och krafsande. Hon överdriver såklart som vanligt men visst har jag röjt runt en del i den, det kan jag väl medge. Men jag har ätit ganska hyfsat under min Stockholmsvistelse så det har inte varit så tokigt alls. Skogsturer varje dag, och så trevligt sällskap, god mat och mycket gull, vad mer kan en hund begära? Kanske lekkompisar men det har jag ju hemma.
Imorgon bär det av hem igen. Det är blandade känslor för både mig och matte. Visst behöver vi hem men det är också skönt att vara här hos Yster och inte ha så mycket som måste göras. Vi vilar oss mycket här tillsammans jag och matte och det tycker jag är toppen.
Medicinpinnen på besök
I eftermiddags kom mattes syster Medicinpinnen på besök (för er som har glömt så kallades hon Pinnen från början men så hävdade hon själv att hon skulle kallas medicinpinnen för att hon pluggar medicin). Nåväl, hon damp ner och då beställdes det lite mat åt tvåbeningarna. Jag väntade mest på att vi skulle åka till skogen. Matte skyndade på för nu blir det ju så tidigt mörkt. Vvi hann med en härlig runda i alla fall, även om jag såklart tyckte den kunde varit längre. Jag badade flera gånger, hoppade i från en fin liten klippavsats. Några kanindummiesar fick jag också hämta i skogen innan det bar av till affären för tvåbeningarna (och jag fick vänta i bilen). Under kvällen har jag sedan roat mig med tvåbeningarna, bäddat i min säng samt ätit mat och varit med i bilen och lämnat Medicinpinnen hemma hos henne. Yster körde nämligen henne hem för Yster var så glad att Medicinpinnen ville ta lite grejor som ändå skulle slängas annars. Yster är nämligen på fullständigt utrensningshumör. Bäst man aktar sig så att man inte åkter ut med kvasten!
Olycksfall i arbetet
Igår när vi var ute i skogen så stukade matte foten. Inget allvarsamt tänkte jag för hon stapplade på igen. Hon har lite sladdriga fotleder, det händer då och då att hon råkar trampa snett. Nåväl, vi tänkte inte mer på det men så inatt råkade jag ligga på hennes fot och så vaknade hon och hade himla ont i den. Det fick bli lite smärtstillande tabletter och så somnade hon igen. På morgonen var det fortfarande stelt men bättre. Under dagen har det bättrat på sig allteftersom och det märktes inget konstigt när vi var ute i skogen i eftermiddags.
Syster Yster har också råkat ut för skador. För det första skadade hon sin lilltå tidigare i veckan på träningen. Den bröts men det håller på att läka utan större problem. Hon har travat på troget i skogen även om det inte har gått så fort (men det gör inget för jag springer fram och tillbaka överallt ändå och kollar in grejor). Tyvärr skadade sig Yster idag igen när hon och matte flyttade en stor möbel. Det blev ett hugg i ansiktet, som tur var gick det inte sönder så att hon behövde lagas. Men ont gjorde det nog för hon jämrade sig rejält.
Jaha, sedan hade turen kommit till mig. Som bekant vill jag ha nosen i allt och det kan ha sitt pris. Yster råkade dänga till mig med en sak som hon bar på när jag stack fram nosen och skulle kolla. Det var absolut inte meningen men jag fick en bula på min nos.
Vi har alltså alla blivit lite tilltufsade igår och idag men inte så illa att vi har behövt ta fram förbanslådan och laga. Vi får nog ta det lite försiktigare framöver, så här kan vi ju inte ha det. Men det blir också stökigt när tvåbeningarna envisas med att möblera om. Jag måste ju ha koll på vad som händer. Och då kan lilla nosen komma emellan.
Syster Yster har också råkat ut för skador. För det första skadade hon sin lilltå tidigare i veckan på träningen. Den bröts men det håller på att läka utan större problem. Hon har travat på troget i skogen även om det inte har gått så fort (men det gör inget för jag springer fram och tillbaka överallt ändå och kollar in grejor). Tyvärr skadade sig Yster idag igen när hon och matte flyttade en stor möbel. Det blev ett hugg i ansiktet, som tur var gick det inte sönder så att hon behövde lagas. Men ont gjorde det nog för hon jämrade sig rejält.
Jaha, sedan hade turen kommit till mig. Som bekant vill jag ha nosen i allt och det kan ha sitt pris. Yster råkade dänga till mig med en sak som hon bar på när jag stack fram nosen och skulle kolla. Det var absolut inte meningen men jag fick en bula på min nos.
Vi har alltså alla blivit lite tilltufsade igår och idag men inte så illa att vi har behövt ta fram förbanslådan och laga. Vi får nog ta det lite försiktigare framöver, så här kan vi ju inte ha det. Men det blir också stökigt när tvåbeningarna envisas med att möblera om. Jag måste ju ha koll på vad som händer. Och då kan lilla nosen komma emellan.
Uppfriskande skogstur
I eftermiddags hade vi en härlig tur i skogen. Det var några joggare och så en barnfamilj som vi mötte på rundan. Konstigt nog inga hundar. Jag och matte undrar ofta var alla hundar är för det finns ju så många men man ser så få i skogen. Nåväl, jag hade det bra där i alla fall. Innan matte och Yster hade hunnit säga ett ord hade jag hoppat i plurret (där finns en jättefin sjö). En kort simtur blev det för matte fick mål i mun och ropade upp mig.
I slutet av rundan tränade vi också med några fusk kaniner som matte hade tagit med i ryggsäcken. Fast den ena kaninen gick sönder. Skinnet gick helt enkelt av från dummyn. atte fick ropa på mig någon gång extra för det var så roligt med pälsen att jag ruskade den lite extra och det får man ju inte. Men det gick väl bra ändå tyckte vi. Det blev inte alls någon lång träning för mörkret föll så hastigt och tidigt.
Från och med imorgon blir det ännu mörkare för det blir vintertid har matte sagt. Vad sorgligt tycker både hon och jag. Vi gillar båda ljusa sommarkvällar när det egentligen aldrig blir riktigt mörkt. Jag måste nog hjälpa matte att klara ut vintern för jag tycker hon verkar vilja gå i idé. Jag får släpa ut henne på skogsrundor trots mörkret och kylan så kanske hon blir lite piggare ändå.
Oroligt
Det är kaos i högkvarteret och jag är olycklig. Det möbleras om och jag gillar det verkligen inte! Väntar mest på att vi ska åka ut till skogen. Jag försökte äta innan men kräktes upp maten igen vid dörren för att jag kände mig så orolig.
Det är också en annan sak som jag vill berätta som jag har hållit för mig själv en längre tid. Det känns som att jag ska ha valpar. Jag tror att det är två inne i magen på mig, en från Wallander och en från Elliot. Jag bäddar och grejar i väntan på dem och jag känner mig allmänt olycklig faktiskt. Dessutom blir jag orolig bara matte försvinner en meter från mig. Det är väldigt viktigt för mig att alla i flocken är samlade just nu.
Matte tror inte på att jag ska ha valpar och det känns lite jobbigt. Hon säger att jag är skendräktig. Tycker det låter knasigt för jag känner ju att det är något. Kan man verkligen ha så fel för sig? Vad tror mina kompisar? Egentligen tycker jag att jag är för ung och fartfylld för att bli mamma så kanske vore det bäst om det inte finna några valpar i mig men samtidigt känns det så verkligt.
Nåväl, allt kanske känns bättre när jag får komma ut i skogen och det blir bättre ordning i högkvarteret.
Det är också en annan sak som jag vill berätta som jag har hållit för mig själv en längre tid. Det känns som att jag ska ha valpar. Jag tror att det är två inne i magen på mig, en från Wallander och en från Elliot. Jag bäddar och grejar i väntan på dem och jag känner mig allmänt olycklig faktiskt. Dessutom blir jag orolig bara matte försvinner en meter från mig. Det är väldigt viktigt för mig att alla i flocken är samlade just nu.
Matte tror inte på att jag ska ha valpar och det känns lite jobbigt. Hon säger att jag är skendräktig. Tycker det låter knasigt för jag känner ju att det är något. Kan man verkligen ha så fel för sig? Vad tror mina kompisar? Egentligen tycker jag att jag är för ung och fartfylld för att bli mamma så kanske vore det bäst om det inte finna några valpar i mig men samtidigt känns det så verkligt.
Nåväl, allt kanske känns bättre när jag får komma ut i skogen och det blir bättre ordning i högkvarteret.
Fullt på tåget
Alltså...det var lite stökigt på tåget. För det första var det fullt med folk och för det andra var det fulla folk. Det var nämligen så att först hade vi en ledig plats bredvid oss och det gillar vi för då kan jag sträcka ut mig bättre på golvet. Men strax efter Hässleholm kom det en man och satte sig bredvid matte. Jag kände direkt hennes motvilja och när han började prata förstod jag att det måste röra sig om en helt överförfriskad tvåbening. Fast han såg inte alls frisk ut. Han var allmänt besvärlig och till slut sade matte till på skarpen att han fick hålla sig lugn om han skulle sitta där. Det gjorde han i en halv minut, sedan tog han upp en flaska och började dricka. Då hade matte fått nog och hon beordrade iväg honom. Skönt tyckte jag för jag gillade honom inte alls. Matte gick också och sade till konduktören att det var en störande resenär (utan biljett).
Det var sedan lugnt en stund men så kom mannen tillbaka igen, slog sig ner och började gapa högljutt och när matte inte var intresserad av att svara utan sade att han fick hålla tyst så gapade han ännu mer. Då fick matte nog och sade till att han skulle flytta på sig för hon behövde lugn och ro. Just då kom konduktören och mannen åkte av tåget i Alvesta. Puh...äntligen lugn och ro fast det kom en ny resenär och slog sig ner. Han verkade mer välordnad men även han luktade faktiskt sprit (gammal sprit sade matte). Nåväl, han höll sig lugn och snäll och tittade på film i sin dator.
En annan sak var att tåget blev mer och mer försenat för det var fel på loket och det var varmgång i det. Vi fick köra en bit i taget, sedan låta loket vila lite så att det svalnade. Hmm...en himla tid tog det i alla fall och jag var väldigt glad att komma ut på stationen när vi var framme. Vi tog hissen upp till Klarabergsviadukten och mötte Yster som kom i en flådig bil av senaste modell. Hon hade egentligen beställt en mindre hyrbil till helgens övningar men de hade gjort fel i bokningen och hon fick en senaste deluxe kombin (där min extrabur går in jättebra i bakdelen). Hem till högkvarteret bar det av och sedan tog jag och matte snabbt en promenad så att jag skulle få sträcka på benen ordentligt. Därefter blev jag erbjuden mat men ville inget ha för jag kände mig orolig. Det var en jobbig resa, jag känner mig lite knepig just nu också (ska nog avslöja varför i ett senare inlägg). Det var också oroligt för att Yster höll på att flytta runt en massa saker i högkvarteret. Ommöblering kallas det nog men jag tycker det är fullständigt upp och ner. Vill att var sak ska stå på sin plats som det brukar.
Men nåväl, det bäddades till matte och mig och sedan fick jag hoppa upp där och blev lite lugnare till sinnes. Matet gick också till sängs efter en stund och sedan sov vi en skön sömn inatt.
Det var sedan lugnt en stund men så kom mannen tillbaka igen, slog sig ner och började gapa högljutt och när matte inte var intresserad av att svara utan sade att han fick hålla tyst så gapade han ännu mer. Då fick matte nog och sade till att han skulle flytta på sig för hon behövde lugn och ro. Just då kom konduktören och mannen åkte av tåget i Alvesta. Puh...äntligen lugn och ro fast det kom en ny resenär och slog sig ner. Han verkade mer välordnad men även han luktade faktiskt sprit (gammal sprit sade matte). Nåväl, han höll sig lugn och snäll och tittade på film i sin dator.
En annan sak var att tåget blev mer och mer försenat för det var fel på loket och det var varmgång i det. Vi fick köra en bit i taget, sedan låta loket vila lite så att det svalnade. Hmm...en himla tid tog det i alla fall och jag var väldigt glad att komma ut på stationen när vi var framme. Vi tog hissen upp till Klarabergsviadukten och mötte Yster som kom i en flådig bil av senaste modell. Hon hade egentligen beställt en mindre hyrbil till helgens övningar men de hade gjort fel i bokningen och hon fick en senaste deluxe kombin (där min extrabur går in jättebra i bakdelen). Hem till högkvarteret bar det av och sedan tog jag och matte snabbt en promenad så att jag skulle få sträcka på benen ordentligt. Därefter blev jag erbjuden mat men ville inget ha för jag kände mig orolig. Det var en jobbig resa, jag känner mig lite knepig just nu också (ska nog avslöja varför i ett senare inlägg). Det var också oroligt för att Yster höll på att flytta runt en massa saker i högkvarteret. Ommöblering kallas det nog men jag tycker det är fullständigt upp och ner. Vill att var sak ska stå på sin plats som det brukar.
Men nåväl, det bäddades till matte och mig och sedan fick jag hoppa upp där och blev lite lugnare till sinnes. Matet gick också till sängs efter en stund och sedan sov vi en skön sömn inatt.
Fy för röntgen
Nu är det gjort, mina höfter och armbågar har blivit röntgade. Bra såklart men det var himla otäckt tycker jag. Som vanligt var jag glad när jag kom till veterinären för jag brukar ändå tycka det är helt okej där. Men idag fick jag först en spruta som gjorde ont (matte höll fast mig och jag jämrade mig högt). Sedan dröjde det inte många minuter förrän jag ramlade ihop på golvet i röntgenrummet. Helt färdig var jag. Matte och en annan lyfte upp mig på bordet och sedan höll de på hur länge som helst med att vända mig åt olika hålla och dra i mina stackars leder. TIll slut lyfte jag på huvudet och försökte resa mig i protest men då var det precis klart. Jag fick sedan en spruta till som gjorde att jag började kvickna till igen. Snabbt skulle jag upp på benen och till matte som var några meter bort och tittade på bilderna men benen bar knappt. Jag fick snällt vila lite till innan jag kunde gå ordentligt.
Jag är fortfarande trött och medtagen. Det var inget alls kul idag kan jag säga. Fy för. Och så kostade det en massa pengar tydligen. Men matte säger att det var nödvändigt att göra det här och hon har väl rätt antar jag. Men jag hoppas jag slipper igen. Matte och de som tittade på bilderna där tyckte det såg bra ut men tydligen ska bilderna skickas iväg och tittas på av någon annan så man får vänta ett tag på svar.
Trösten efter strapatserna idag var att matte stekte pannkakor till mig ikväll och det smakade toppenbra. Hon serverade mig till och med i skål inne vid soffan där jag låg och vilade. Mums. Sedan har jag varit ute en liten runda i trädgården men den blev inte så lång. Ska vila mig igen när jag är klar här.
Hoppas jag är fit for fight imorgon för då ska vi ju till Stockholm. Men inte förrän på eftermiddagen. Skönt med lite sovmorgon.
/Tröttisen
Jag är fortfarande trött och medtagen. Det var inget alls kul idag kan jag säga. Fy för. Och så kostade det en massa pengar tydligen. Men matte säger att det var nödvändigt att göra det här och hon har väl rätt antar jag. Men jag hoppas jag slipper igen. Matte och de som tittade på bilderna där tyckte det såg bra ut men tydligen ska bilderna skickas iväg och tittas på av någon annan så man får vänta ett tag på svar.
Trösten efter strapatserna idag var att matte stekte pannkakor till mig ikväll och det smakade toppenbra. Hon serverade mig till och med i skål inne vid soffan där jag låg och vilade. Mums. Sedan har jag varit ute en liten runda i trädgården men den blev inte så lång. Ska vila mig igen när jag är klar här.
Hoppas jag är fit for fight imorgon för då ska vi ju till Stockholm. Men inte förrän på eftermiddagen. Skönt med lite sovmorgon.
/Tröttisen
Lite snurrigt
Det började med en tidig morgon och när matte åkte iväg lämnade hon mig i dagismattes ömma omhändertagande. Dagismatte och jag gjorde som vi brukar dvs vi tog oss en vilostund. Men jag hade knappt hunnit sova klart innan matte kom hem igen. Hennes undervisning var inställd men det fick hon veta först när hon var på plats, hade parkerat bilen, traskat dit och allt. Hon var sådär lagom glad för hon var jättetrött i morse och hade gärna sovit längre istället för att åka som en jojo till Malmö och tillbaka.
Nåväl...vi slappade en stund, sedan tog vi en promenad. Efter det skulle matte iväg igen. Det var nämligen så att hon i anslutning till undervisningen skulle träffat en god vän och ätit lunch. Men nu blev det ju inte så fast matte ville inte missa lunchträffen. Men platsen ändrades till Lund istället för Malmö för vi hade ändå ärenden på det hållet. Eftersom vi skulle in om hundaffären och lunchen inte skulle stå så länge på så fick jag följa med. Det var kul att träffa Henriettae och jag hoppas vi kan åka och hälsa på henne i Småland snart. Hon och matte har tydligen känt varandra både länge och väl.
I hundaffären provade matte reflextäcke till mig men kom fram till att det fick duga med det gamla. Fast hon köpte en blinkmojäng att ha om halsen som ska placeras i Stockholm så att vi inte behöver frakta allt fram och tillbaka hela tiden. Det är nämligen viktigt att synas i storstan när det är mörkt. Lite kex och annat gott köpte hon också och sedan skulle det hämtas ett paket på posten på vägen hem.
Vi hann inte mer än vara hemma i två timmar innan det bar av till Lomma. Ann och Elliot var redan där. Vi fick vänta i bilarna en bra stund för mattarna skulle städa lite inför helgens tävlingar. Jag skrek i högan sky i bilen så fort jag såg matte för jag ville påminna henne om att jag inte tyckte det var roligt att vänta. Tror dock inte hon uppskattade det hela. När jag sedan fick komma ut var jag ganska vild. Då hade Wallander och Helene också anlänt. Vi gick en promenad tillsammans innan träningen och jag tror minsann våra mattar gick lite vilse i Lommaskogen. Men vi hittade tillbaka och tränade sedan en stund med hjälp av belysningen.
Träningen gick ganska bra. Eller rättare sagt, alla moment utom inkallning gick bra. Jag fick konstiga idéer att gå iväg efter matte och att springa bort till kompisarna samt att lägga mig ner. Matte säger att jag har tvångstankar som kommer över mig ibland. Vet inte men tokigt blir det i alla fall när jag får mina infall. Men det som var bra var att matte inte blev arg och till sist lyckades vi med två inkallningar så allt var ändå frid och fröjd. Och som sagt, allt annat gick ju bra.
Jag är faktiskt lite trött och snurrig i skallen efter den här dagen för det blev så mycket åkande och grejande. Detssutom är jag lite undrande inför imorgon eftermiddag för jag ska röntgas. Hjälp vad läskigt. Matte måste vara med hela tiden. Håll alla tummar och tassar för att allt går bra för mig!
Nåväl...vi slappade en stund, sedan tog vi en promenad. Efter det skulle matte iväg igen. Det var nämligen så att hon i anslutning till undervisningen skulle träffat en god vän och ätit lunch. Men nu blev det ju inte så fast matte ville inte missa lunchträffen. Men platsen ändrades till Lund istället för Malmö för vi hade ändå ärenden på det hållet. Eftersom vi skulle in om hundaffären och lunchen inte skulle stå så länge på så fick jag följa med. Det var kul att träffa Henriettae och jag hoppas vi kan åka och hälsa på henne i Småland snart. Hon och matte har tydligen känt varandra både länge och väl.
I hundaffären provade matte reflextäcke till mig men kom fram till att det fick duga med det gamla. Fast hon köpte en blinkmojäng att ha om halsen som ska placeras i Stockholm så att vi inte behöver frakta allt fram och tillbaka hela tiden. Det är nämligen viktigt att synas i storstan när det är mörkt. Lite kex och annat gott köpte hon också och sedan skulle det hämtas ett paket på posten på vägen hem.
Vi hann inte mer än vara hemma i två timmar innan det bar av till Lomma. Ann och Elliot var redan där. Vi fick vänta i bilarna en bra stund för mattarna skulle städa lite inför helgens tävlingar. Jag skrek i högan sky i bilen så fort jag såg matte för jag ville påminna henne om att jag inte tyckte det var roligt att vänta. Tror dock inte hon uppskattade det hela. När jag sedan fick komma ut var jag ganska vild. Då hade Wallander och Helene också anlänt. Vi gick en promenad tillsammans innan träningen och jag tror minsann våra mattar gick lite vilse i Lommaskogen. Men vi hittade tillbaka och tränade sedan en stund med hjälp av belysningen.
Träningen gick ganska bra. Eller rättare sagt, alla moment utom inkallning gick bra. Jag fick konstiga idéer att gå iväg efter matte och att springa bort till kompisarna samt att lägga mig ner. Matte säger att jag har tvångstankar som kommer över mig ibland. Vet inte men tokigt blir det i alla fall när jag får mina infall. Men det som var bra var att matte inte blev arg och till sist lyckades vi med två inkallningar så allt var ändå frid och fröjd. Och som sagt, allt annat gick ju bra.
Jag är faktiskt lite trött och snurrig i skallen efter den här dagen för det blev så mycket åkande och grejande. Detssutom är jag lite undrande inför imorgon eftermiddag för jag ska röntgas. Hjälp vad läskigt. Matte måste vara med hela tiden. Håll alla tummar och tassar för att allt går bra för mig!
Min Elliot var är du?
Ser sällan tassavtryck från dig på min blogg och vill bara förvissa mig om att du inte glömmer bort mig mellan gångerna vi ses och att allt är väl med dig. Du är väl inte sur på mig för att jag kanske gnagde lite på dig sist vi lekte? Eller för att jag umgås med Walle också? Eller är du deppig över något? I så fall måste du delge dina bästa kompisar så att vi kan hjälpa dig. Mitt flattehjärta brister om du inte längre vill vara med mig.
Mitt ben är ju bra sedan länge, jag tycker vi borde få busa ihop snart. Åtminstone efter jag kommer från Stockholm.
/En av dina trogna buskompisar och beundrare
Mitt ben är ju bra sedan länge, jag tycker vi borde få busa ihop snart. Åtminstone efter jag kommer från Stockholm.
/En av dina trogna buskompisar och beundrare
Stadstur med Wallander
Matte var rastlös igår kväll, orkade inte ta sig för något hemma. Då kom hon på den ljusa idén att vi skulle åka och hälsa på Wallander i Malmö. Han hade just klarat ett spårprov med glans och jag blev glad för då kunde jag ju gratta honom.
Vi packade in oss i bilen och styrde kosan mot Malmö. Vi parkerade vid teatern och mötte upp Wallaner och Helene utanför porten där de bor. Sedan hade vi en jätteskön promenad i minst en timme. Vi pussades lite då och då men uppförde oss allmänt bra (jag drog mer i kopplet än hemma men det är ju så mycket spännande som måste spanas in). När vi kom tillbaka till bilen fick vi en korv var av matte (vi kallar dem spårkorvar för vi brukar få dem efter att vi har varit ute och spårat. De finns i olika smaker och är jättegoda).
Vid tiosnåret åkte vi hem igen och sedan var jag helt trött så jag orkade inte blogga igår.
Jag tycker stadsturen med Walle & Helene var ett jättetrevligt initiativ av matte och jag hoppas det blir av fler gånger framöver!
Vi packade in oss i bilen och styrde kosan mot Malmö. Vi parkerade vid teatern och mötte upp Wallaner och Helene utanför porten där de bor. Sedan hade vi en jätteskön promenad i minst en timme. Vi pussades lite då och då men uppförde oss allmänt bra (jag drog mer i kopplet än hemma men det är ju så mycket spännande som måste spanas in). När vi kom tillbaka till bilen fick vi en korv var av matte (vi kallar dem spårkorvar för vi brukar få dem efter att vi har varit ute och spårat. De finns i olika smaker och är jättegoda).
Vid tiosnåret åkte vi hem igen och sedan var jag helt trött så jag orkade inte blogga igår.
Jag tycker stadsturen med Walle & Helene var ett jättetrevligt initiativ av matte och jag hoppas det blir av fler gånger framöver!
Men livet går vidare...
...trots att Yster har åkt hem. Idag har jag och matte tränat lite apportering och så har vi varit ute i skogen en del. Lite päls och öronvård åkte jag också på och det gillar jag inte alls men vad har man att sätta emot? Matstrejka gör jag ju redan, fast inte helt för jag äter när jag är hungrig och det var jag faktiskt ikväll och då åt jag 3/4 portion, vilket matte verkade mycket nöjd över. Godisstrejk är jag inte ett dugg intresserad av.
Imorgon jobbar matte, då är jag med dagis och vi får väl se vad som händer. Kanske man kan övertyga dagismatte om att vi ska steka pannkakor på eftermiddagen.
Råkade gräva en håla i trädgården ikväll men matte har inte sett den än fast hon såg att jag var brun om nosen men hon orkade inte gå ut och leta håla i mörkret. Som det kan bli. Det liksom bara hände och sedan var det för sent.
Sov gott!
Sorg
Efter några intensiva dagar har nu Yster skickats tillbaka till Storstan Stockholm. Jag är ledsen och matte tycker också det är förfärligt trist. Ja, Yster också såklart när hon packade sina väskor. Snyft. Förstår inte varför folk ska åka, tycker bara de ska komma. Men tack och lov ses vi snart igen, redan på fredag kväll faktiskt för jag och matte ska ju åka en sväng till Stockholm. Alltid något att trösta sig med nu när det känns deppigt.
Välrastad
Vi gick upp ganska tidigt trots sen läggning (tror inte vi somnade förrän fyra). Efter sedvanliga morgonrutiner och en leverpastejmacka för min del bar det av till Lomma. Vi var många fler än förra gången och vi tränade först lite tillsammans allihopa. Det gick bra för mig idag, särskilt nöjd blev matte när jag inte smet med Elliot och Wallander när de drog iväg en sväng. Vet inte hur jag kunde vara så lydig men det var kanske bra för mitt godiskonto.
Vi gjorde riktigt kniviga övningar som att sitta kvar alla hundar på rad och sedan kallas in en och en av våra mattar. Det tyckte i alla fall jag var riktigt svårt men jag klarade det.
Men vi hade inte träffats bara för att träna lydnad. Det skulle nämligen apporteras också. Då delade vi upp oss i två gäng, de som har tränat längre fick köra lite själv så fick vi nybörjare hjälp av Margareta. Vi tränade på att hämta dummiesar på olika sätt, på linje, en bit ifrån varandra och sedan när de kastades i högt gräs. Det sista var svårast men vi klarade ut det allihopa och jag tycker faktiskt att vi var riktigt duktiga. Det finns tydligen hopp för både fyrbeningar och tvåbeningar.
På vägen hem åkte vi in om Burlövs center för matte skulle handla en sak (som har med hemlighetsfulla saker att göra, som julklappar till Wallanders och Elliots tvåbeningar) och sedan bar det av till Svedala där matte skulle titta på en bur till mig för hon är inte nöjd med min Dogbag. Det är egentligen inget fel på mitt fina tält men jag välter det för man kan inte förankra det inomhus och det gillar inte matte. Men buren i Svedala (som hon såg där precis innan de stängde igår) var lite för liten för mig. Dessutom fanns inget regnskydd till den. Det blev lite godis istället och en leksak som jag redan har bitit sönder lite.
När vi kom hem vilade jag en bra stund, tittade på matte som styrketränade och samlade energi. Och det behövdes sannerligen för innan det mörknade tog Yster och matte mig med på en rejäl joggingrunda. Jag hade fullt sjå att hinna lukta lite längs vägen för det har varit jakt i skogen hela dagen och det fanns många spännande dofter. Men jag hann inte stå många sekunder med näsan i härligheterna innan matte kom och jagade iväg mig.
Det blir en lugn kväll tror jag för min del. Det är sista kvällen Yster är här (snyft) och tvåbeningarna ska säkert smörja kråset med mat och dryck. Matte tänder nog en brasa också snart, det gillar jag för jag tycker om att mysa framför den.
När jag skulle gå in och blogga såg jag förresten att det låg en sida uppe om stugor till uthyrning. Planerar matte redan inför nästa sommar? Man undrar ju. Stugan på bilden var i alla fall jättefin och låg precis vid havet på ett ställe som heter Höga Kusten. Jag antar att Yster ska med i så fall. Ja, det är alltid något spännande på gång. Tror matte behöver drömma om sommaren såhär i höstmörkret.
Vi gjorde riktigt kniviga övningar som att sitta kvar alla hundar på rad och sedan kallas in en och en av våra mattar. Det tyckte i alla fall jag var riktigt svårt men jag klarade det.
Men vi hade inte träffats bara för att träna lydnad. Det skulle nämligen apporteras också. Då delade vi upp oss i två gäng, de som har tränat längre fick köra lite själv så fick vi nybörjare hjälp av Margareta. Vi tränade på att hämta dummiesar på olika sätt, på linje, en bit ifrån varandra och sedan när de kastades i högt gräs. Det sista var svårast men vi klarade ut det allihopa och jag tycker faktiskt att vi var riktigt duktiga. Det finns tydligen hopp för både fyrbeningar och tvåbeningar.
På vägen hem åkte vi in om Burlövs center för matte skulle handla en sak (som har med hemlighetsfulla saker att göra, som julklappar till Wallanders och Elliots tvåbeningar) och sedan bar det av till Svedala där matte skulle titta på en bur till mig för hon är inte nöjd med min Dogbag. Det är egentligen inget fel på mitt fina tält men jag välter det för man kan inte förankra det inomhus och det gillar inte matte. Men buren i Svedala (som hon såg där precis innan de stängde igår) var lite för liten för mig. Dessutom fanns inget regnskydd till den. Det blev lite godis istället och en leksak som jag redan har bitit sönder lite.
När vi kom hem vilade jag en bra stund, tittade på matte som styrketränade och samlade energi. Och det behövdes sannerligen för innan det mörknade tog Yster och matte mig med på en rejäl joggingrunda. Jag hade fullt sjå att hinna lukta lite längs vägen för det har varit jakt i skogen hela dagen och det fanns många spännande dofter. Men jag hann inte stå många sekunder med näsan i härligheterna innan matte kom och jagade iväg mig.
Det blir en lugn kväll tror jag för min del. Det är sista kvällen Yster är här (snyft) och tvåbeningarna ska säkert smörja kråset med mat och dryck. Matte tänder nog en brasa också snart, det gillar jag för jag tycker om att mysa framför den.
När jag skulle gå in och blogga såg jag förresten att det låg en sida uppe om stugor till uthyrning. Planerar matte redan inför nästa sommar? Man undrar ju. Stugan på bilden var i alla fall jättefin och låg precis vid havet på ett ställe som heter Höga Kusten. Jag antar att Yster ska med i så fall. Ja, det är alltid något spännande på gång. Tror matte behöver drömma om sommaren såhär i höstmörkret.
Nattramlande
Tidigare ikväll var jag i Malmö för matte skulle köra Yster till deras bror. Matte kände inte för att följa med utan ville vara hemma med mig så vi åkte hem igen efter att vi hade släppt av Yster. Jag tittade efter Wallander på gatorna när vi åkte men såg inte till honom. När matte skulle köra och hämta Yster igen så tänkte jag att han säkert inte var ute för klockan var mitt i natten så jag stannade helt enkelt hemma och vilade mig. Och det var inte fel efter den här dagen. I eftermiddags blev det nämligen en lång joggingrunda med Yster och matte och det tog ytterligare på krafterna.
Nu tycker jag det är hög tid att matte går och lägger sig. Vi ska ju träna imorgon.
Nu tycker jag det är hög tid att matte går och lägger sig. Vi ska ju träna imorgon.
Publik i spåret
Om tvåbeningarna trodde att jag hade glömt bort att det låg ett spår i skogen så trodde de fel. Jag hade full koll. Så när vi kom hem från veterinären och matte hade slängt i sig en macka så bar det iväg ut. Yster var också med i full skogsutrustning. Det var fortfarande frost ute och det var en ny upplevelse för mig att spåra i så kallt väder. Men det gick alldeles utmärkt, jag hittade helt rätt om än med lite snurr här och där (fast jag tror nästan matte var snurrigare än jag). Yster tyckte det var så roligt att se mig jobba. Matte flåsade lite men hon får ju skylla sig själv när hon lägger spåret tvärs igenom precis allting. Nåväl, alla var nöjda och glada när vi kom till klöven och och jag bar den stolt hem och så fick jag byta den mot en mumsig korv. Och så åkte klöven ner i nya fina frysboxen igen. Och jag ska vila mig en stund nu för jag blev faktiskt trött av den här morgonen.
Hälsan
Jag fick väga mig idag hos veterinären (skulle vaccineras). 32,1 kg (med halsband....avdrag 1 hg för halsbandet tycker jag). Jag är helt enkelt en rejäl tjej. Många kilo att tycka om!
Veterinären (en som jag inte har träffat innan för båda de vanliga var sjuka) undersökte mig lite extra för matte har tyckt att jag varit lite konstig. Men veten hittade inget fel på mig (lyssnade, klämde, tittade i halsen som är bättre än innan men något röd) och jag har piggat på mig lite igen tycker matte så vi gjorde inget mer idag. Men hon ska visst hålla koll på mig så att jag inte får feber för då kunde det vara något farligt. Nåja, jag känner mig ganska så bra faktiskt. Hörde också att de pratade om leverpastejpiller och att man kanske kan ge det för att jag inte ska må illa på morgonen men att jag också kan få kex eller att gott direkt när jag vaknar så att jag inte ska bli för hungrig. Jag tycker det sista låter bra. Jag kan rekommendera matte att ge mig en leverpastejmacka (utan gurka) på morgonen för det gillar jag skarpt.
En till spruta fick jag också mot rabies så får vi se om jag har tillräckligt med antikroppar om 120 dagar.
Veterinären (en som jag inte har träffat innan för båda de vanliga var sjuka) undersökte mig lite extra för matte har tyckt att jag varit lite konstig. Men veten hittade inget fel på mig (lyssnade, klämde, tittade i halsen som är bättre än innan men något röd) och jag har piggat på mig lite igen tycker matte så vi gjorde inget mer idag. Men hon ska visst hålla koll på mig så att jag inte får feber för då kunde det vara något farligt. Nåja, jag känner mig ganska så bra faktiskt. Hörde också att de pratade om leverpastejpiller och att man kanske kan ge det för att jag inte ska må illa på morgonen men att jag också kan få kex eller att gott direkt när jag vaknar så att jag inte ska bli för hungrig. Jag tycker det sista låter bra. Jag kan rekommendera matte att ge mig en leverpastejmacka (utan gurka) på morgonen för det gillar jag skarpt.
En till spruta fick jag också mot rabies så får vi se om jag har tillräckligt med antikroppar om 120 dagar.
Full fräs
Ja, det är precis som det brukar vara när man är med Yster och matte tillsammans. Fullt program alltså. Dagen började med att matte fixade med lite av varje. Sedan skakade vi liv i Yster men det var inte lätt och hon var inte i skick att följa med och träna i Svedala så matte och jag åkte själv. Vi tränade inte så länge men det var kul tyckte jag. Matte var också på apoteket och köpte några tabletter som jag misstänker hon har börjat ge mig för jag fick leverpastej plötsligt som lite extra tilltugg. Nåväl, jag bekymrar mig inte utan tar tacksamt emot lite pastejmums.
Efter Svedala härjade Yster runt med mig och jagade och busade, härjade igång mig att skälla med mera. Riktigt lajbans. Men sedan blev jag upptagen av att kolla in matte för hon hade plockat fram blod och klöv. Så försvann hon plötsligt ut. Tror att Yster gärna vill se mig spåra så därför blir det nog lite sådant imorgon. Härligt tycker jag för det är länge sedan sist nu.
Innan promenaden blev det lite apportering med Yster som kastare. Jag tyckte det var skitkul och hämtade allt snabbt som ögat och alla var nöjda och glada. Idag kom förresten en massa kaninskinn med posten som matte hade beställt. Hon verkade nöjd med leveransen.
En lång promenad blev det också idag tillsammans med dagismatte och Knappen (och så matte och Yster såklart). Jag blev hungrig av allt och åt upp nästan hela portionen ikväll. Inte alls illa måste jag säga. Men nu ska jag vila inatt för imorgon blir det säkert ännu en dag full med påhitt från matte och Yster.
Efter Svedala härjade Yster runt med mig och jagade och busade, härjade igång mig att skälla med mera. Riktigt lajbans. Men sedan blev jag upptagen av att kolla in matte för hon hade plockat fram blod och klöv. Så försvann hon plötsligt ut. Tror att Yster gärna vill se mig spåra så därför blir det nog lite sådant imorgon. Härligt tycker jag för det är länge sedan sist nu.
Innan promenaden blev det lite apportering med Yster som kastare. Jag tyckte det var skitkul och hämtade allt snabbt som ögat och alla var nöjda och glada. Idag kom förresten en massa kaninskinn med posten som matte hade beställt. Hon verkade nöjd med leveransen.
En lång promenad blev det också idag tillsammans med dagismatte och Knappen (och så matte och Yster såklart). Jag blev hungrig av allt och åt upp nästan hela portionen ikväll. Inte alls illa måste jag säga. Men nu ska jag vila inatt för imorgon blir det säkert ännu en dag full med påhitt från matte och Yster.
Jag laddar...
...för snart ska vi åka till flygplatsen och hämta Syster Yster (som också heter Ellinor för de som inte vet...men för mig är hon Yster). Alltså...jag ligger i startblocken. Har just haft välkomstceremoni för matte som kom hem efter att ha varit hos Margareta och haft teorilektion. Konstigt det låter men kan det bättra på mattes kunskaper så är det ju bra för mig för då kanske hon kan bli tydligare med vad jag ska göra. Inte så dumt alltså.
Skogstips
I måndags var matte och jag ute och gick en fin runda runt en sjö i närheten. Där är en liten scoutstuga, grill/fikaplats i bokskogen alldeles nere vid vattnet. Det var nämligen så att Margareta frågade matte om vi kunde träna häromkring någon gång och då sade matte att det säkert gick bra bara det inte är för många skjutglada i skogen då. Men där vid scoutstugan skjuts det nog inte så mycket. Ibland är där ju scouter men man kan ju flytta sig lite åt sidan bara. Och störningar är ju bra.
Så här ser det ut vid stugan.
Sjön...
Bryggan...
Grill/fika plats
Ängar...
Det står inga skyltar, finns inga inhägnader eller något sådant som det är nere vid Yddingen (Walle och Elliot vet hur där ser ut). Matte kan inte tänka sig att någon skulle misstycka att vi tränar där någon gång. Finns bra med parkeringsmöjligheter också uppe vid vägen.
Vi kan ju se hur det blir framöver. Skulle vara trevligt att grilla där någon gång men det börjar bli lite vått, mörkt och kallt för kvällsaktiviteter. Men till våren innan myggen kommer vore det toppen att snaska korv där. Eller vad säger mina kompisar?
Så här ser det ut vid stugan.
Sjön...
Bryggan...
Grill/fika plats
Ängar...
Det står inga skyltar, finns inga inhägnader eller något sådant som det är nere vid Yddingen (Walle och Elliot vet hur där ser ut). Matte kan inte tänka sig att någon skulle misstycka att vi tränar där någon gång. Finns bra med parkeringsmöjligheter också uppe vid vägen.
Vi kan ju se hur det blir framöver. Skulle vara trevligt att grilla där någon gång men det börjar bli lite vått, mörkt och kallt för kvällsaktiviteter. Men till våren innan myggen kommer vore det toppen att snaska korv där. Eller vad säger mina kompisar?
Avslöjad
Igår så hittade matte och dagismatte en stor krater under några buskar/träd som jag och Knappen har grävt på dagarna när vi har varit ute tillsammans. Hålet var nästan en meter tvärs över och en halv meter djupt. Det som var extra kul var att det kom upp en massa rötter från buskarna som jag slet och drog i. Men igår fylldes kratern igen med säckar med jord som matte hjälpte dagismatte att ösa ner. Jag hoppade in där och skulle se vad som pågick men jag blev utvisad. Fast sedan när ingen såg grävde jag lite där igen. Det var så härligt med ny jord, alldeles fluffigt.
Efter att kratern hade fyllts igen så tömde dagismatte blomkrukor och jag hjälpte till att pytsa ut jorden i rabatterna och lägga löv över. Ja, okej...jag vet inte hur mycket hjälp jag var men roligt hade jag och även dagismatte tyckte det var kul. Här är lite bilder. Tyvärr blev det inga bilder på jättehålet för det gick knappt att komma in där för att fylla igen det, än mindre ta bilder. Synd för det var det största hål jag någonsin har grävt.
En hjälpande nos!
Titta vilka härliga rötter. Mums!
Senare i höst ska det komma en stor maskin och gräva ett stort jättemegahål som ska bli en tredje damm. En stor del av tomten är ju inte tillfixad än sedan den inköptes utan det är liksom mer som en äng. Men det ska tydligen bli ändring där. Det dumma är att då blir det nog väsen om jag gräver där sedan. Än så länge har det räckt att matte har kört och fyllt igen hålorna med jord. Hon muttrar lite surt när hon kör runt där, undrar om jag tycker hon har för lite att göra. En gång när både Knappen och jag hade varit i farten gick det åt nästan sex skottkärror med jord. Det var inte så lite. Sexton hålor hade vi lyckats få till. Inte illa.
Efter att kratern hade fyllts igen så tömde dagismatte blomkrukor och jag hjälpte till att pytsa ut jorden i rabatterna och lägga löv över. Ja, okej...jag vet inte hur mycket hjälp jag var men roligt hade jag och även dagismatte tyckte det var kul. Här är lite bilder. Tyvärr blev det inga bilder på jättehålet för det gick knappt att komma in där för att fylla igen det, än mindre ta bilder. Synd för det var det största hål jag någonsin har grävt.
En hjälpande nos!
Titta vilka härliga rötter. Mums!
Senare i höst ska det komma en stor maskin och gräva ett stort jättemegahål som ska bli en tredje damm. En stor del av tomten är ju inte tillfixad än sedan den inköptes utan det är liksom mer som en äng. Men det ska tydligen bli ändring där. Det dumma är att då blir det nog väsen om jag gräver där sedan. Än så länge har det räckt att matte har kört och fyllt igen hålorna med jord. Hon muttrar lite surt när hon kör runt där, undrar om jag tycker hon har för lite att göra. En gång när både Knappen och jag hade varit i farten gick det åt nästan sex skottkärror med jord. Det var inte så lite. Sexton hålor hade vi lyckats få till. Inte illa.
Mat-tjat
Nu är vi där igen. Jag vill inte äta och det tjatas och gnatas. Vet inte varför jag inte vill, jag känner mig inte riktigt i form. Ville mest vila mig om det inte händer något särskilt, äter gräs, kräks lite då och då och äter ungefär max en gång om dagen. Nu på morgonen/förmiddagen har jag ratat både torrfoder med sås, kycklinghjärta och äggula samt en skål med välling (som matte lagade till när jag inte ville ha den vanliga maten). Ett litet paket med levergodisar har jag dock ätit, paket är inte samma sak som mat. Matte provade också att sätta maten utomhus, precis som om det vore någon skillnad. Tycker hon är lite jobbig. Vill jag inte ha är det ingen nytta att truga. Nu står det en burk med mat och en skål med välling i kylen. Befarar att det kommer att pådyvlas mig igen snart. Urk.
Bilder från i lördags
Här kommer bilder. Kennelmamma Renée var duktig med kameran, det är hon som har tagit alla bilderna som jag har tjuvat från kennelns hemsida. Några har jag fixat med lite och delat på, därför ser de annorlunda ut.
Vatten vatten vatten...
Här väntar vi medan det läggs ut fält.
Sökarbete för min del...
Matte och jag snackar om kaninen...
Här är min ena syrra Fika med sin matte Viveca. Det var dem vi åkte med från Halmstad.
Här är syrran Salsa med sin husse.
Tyvärr finns inte Vicka med på bild, antagligen för att Renée hade henne i snöret hela tiden när hon fotade så hon kom inte med på bild. Men jag och matte är glad åt bilderna på oss för de blev bra tycker vi.
Vatten vatten vatten...
Här väntar vi medan det läggs ut fält.
Sökarbete för min del...
Matte och jag snackar om kaninen...
Här är min ena syrra Fika med sin matte Viveca. Det var dem vi åkte med från Halmstad.
Här är syrran Salsa med sin husse.
Tyvärr finns inte Vicka med på bild, antagligen för att Renée hade henne i snöret hela tiden när hon fotade så hon kom inte med på bild. Men jag och matte är glad åt bilderna på oss för de blev bra tycker vi.
Sköna morgnar
Jag tycker det är så himla skönt när matte är ledig och man kan ha mysmorgnar. Jag ligger och vräker mig i hennes säng och gör mig så lång som möjligt så klappar och kliar hon mig. Nam-nam.
Tycker matte verkar piggare idag. Vi har sovit jättemycket de senaste nätterna. Skönt om jag slipper ha en matte som snörvlar, hostar och nyser vilket det nog hade blivit annars för det låg på lur med något virus. Särskilt tur nu när Yster kommer och vi ska ha lajbans.
Tycker matte verkar piggare idag. Vi har sovit jättemycket de senaste nätterna. Skönt om jag slipper ha en matte som snörvlar, hostar och nyser vilket det nog hade blivit annars för det låg på lur med något virus. Särskilt tur nu när Yster kommer och vi ska ha lajbans.
Heja matte
Imorgon klockan tio ska matte på intervju. Hon vill gärna ha jobbet så håll alla tassar, tummar och tår för henne!
Vi ska lägga oss alldeles strax för matte känner sig lite krasslig. Hoppas hon kan sova sig pigg.
Det dumma är att hon nog inte får veta på en gång om hon får jobbet eller inte. Men har hon varit där kan hon ju inte göra mer sedan. Synd inte jag får följa med, jag kanske hade kunnat charma "domaren". Vet inte hur det går till på en intervju, är glad att jag slipper faktiskt.
Vi ska lägga oss alldeles strax för matte känner sig lite krasslig. Hoppas hon kan sova sig pigg.
Det dumma är att hon nog inte får veta på en gång om hon får jobbet eller inte. Men har hon varit där kan hon ju inte göra mer sedan. Synd inte jag får följa med, jag kanske hade kunnat charma "domaren". Vet inte hur det går till på en intervju, är glad att jag slipper faktiskt.
Härlig vecka väntar
Ja, tänk som det kan bli. Jag hittade en biljett på skrivbordet. Det var mattes flygbiljett som hon skulle åkt till Schweiz på. Men det blir ju ingen resa för det krockade med mattes intervjugrejs som hon ska på. Jag ska hålla alla tassar jag har imorgon när hon ska iväg på en sån där läskig intervju. Och jag är så glad att hon kommer hem till mig sedan precis som vanligt och att det inte blev någon resa. Tror att matte är ganska lättad också för hon känner sig inte i form att åka iväg någonstans.
På onsdag kväll kommer Yster. Hurra hurra hurra. Matte+Yster+jag= Lajbans till tusen.
Det som också är superbra är att förutom intervjuerna så har inte matte något hon ska iväg på mer än kanske lite ärenden och så. Hon har nämligen ledigt från jobbet för att hon ju egentligen skulle åkt iväg. Och nu ska hon inte det men hon ska ändå inte jobba. Tjoho vad bra tycker jag.
På onsdag kväll kommer Yster. Hurra hurra hurra. Matte+Yster+jag= Lajbans till tusen.
Det som också är superbra är att förutom intervjuerna så har inte matte något hon ska iväg på mer än kanske lite ärenden och så. Hon har nämligen ledigt från jobbet för att hon ju egentligen skulle åkt iväg. Och nu ska hon inte det men hon ska ändå inte jobba. Tjoho vad bra tycker jag.
Jag och mina syrror
Igår ringde mattes klocka halv fem. Puh. Hon for upp och packade ihop det sista, bredde smaskiga mackor och jag blev så hungrig när jag såg alla delikatesser att jag faktiskt åt min mat som inte heller var fy skam (torrfoder, stekt lever, några kycklingbitar samt överbliven hemlagad sås).
Klockan sex var det avfärd. Jag sov och matte jobbade på att hålla sig alert. Precis halv åtta rullade vi in på min syrras gård utanför Halmstad. Fika heter min syster som bor där och där finns också en brun valp som heter Tuffa. Tyvärr började vår samvaro lite trist för jag blev sur över att de flög på mig (vänskapligt men ändå) innan jag ens hade kopplats loss. Matte och Viveca (fikas matte) var på mig lite men det lugnade ner sig sedan och vi lekte fint. Fast inte så hjärtligt som med Elliot och Wallander för all del. Men så är det ju, matte har sagt det förr...jag leker bättre med killar.
Nåväl, vi lastade in oss i Vivecas bil. Jag satt fram hos matte, vilket jag gillade skarpt. I drygt en och en halv timme till åkte vi tills vi kom till en gård utanför Borås. Där bor hon som skulle göra den där beskrivningen av mig och mina syskon. Strax efter att vi anlänt kom kennelmamma Renée med syrran Vicka och så den sista familjen med syrran Salsa. Så var alla samlade.
Testet började så att vi skulle apportera en dummy direkt efter att den hade landat. Två stycken på rad och det var inte några som helst problem. Jag kom direkt till matte även om jag inte satte mig fint men det var liksom inte grejen. Det gick bra för mina syskon också och nästa moment var sedan sök. Sex stycken dummys lades ut i lite oländig terräng och sedan skulle vi hämta. Jag gjorde vad jag skulle men fick ha lite peppning av matte på de sista hämtningarna. Inte så konstigt tyckte vi för vi har ju inte tränat så mycket. Det gick jättebra för Fika, och för Salsa var det första gången och hon gjorde det jättebra. Vicka var lite ur form och hade inte någon större lust. Sådant kan ju hända även den bästa hund. Hon är ju faktiskt den av oss som är mest tränad.
När alla hade sökt färdigt skulle vi prova att hämta vilt. Men det tyckte jag var lite läskigt och jag vågade inte riktigt. Det gjorde inte Fika heller. Salsa provade lite men tyckte också det var läskigt. Vicka bar men hon har ju blivit tränad sedan valpben till det. Nåväl, matte och jag får väl också börja träna på det. Hon pratar om en frysbox och så lite djur i den som vi ska träna med (inte träna i frysboxen utan upptinade djur som hon slänger ut).
Efter viltstationen var det skjutande för att se så att ingen av oss blev skrämd eller så. Vi satt alla nyfikna och undrade vad hon gjorde där ute och ingen blev minsta rädd.
Sist var det apportering i vatten. Inga problem för någon av oss syrror. Jag blötade ner matte rejält men det är olycksfall i arbetet och hon blev inte alls sur.
När alla stationer var avklarade fikade tvåbeningarna. Fast jag fick en kycklingmacka så jag var inte helt lottlös. Sedan stuvade vi alla in oss i bilarna igen och körde hemåt för det var kallt och alla var ganska trötta. Jag sov gott till Fikas gård, hoppade över i min bur och sov sedan vidare tills vi var hemma i min skog. Där tog vi en rejäl promenad, sedan åt jag mat och det var smaskens efter en lång dag. Sedan fixade matte med lite olika saker men hon somnade ganska tidigt på soffan och när hon vaknade transporterade vi oss raskt till sängen och sov tills imorse. Skönt. Nu ska vi ut i skogen en sväng.
Renée tog en hel massa bilder igår men matte hade inte själv tid så tyvärr blir det inga nu. Men kanske senare när matte får bilderna skickade till sig.
Det var en trevlig dag igår tyckte jag. Allt gick bra utom det där med viltet men det har vi ju inte alls övat på. Jag var ganska tyst med lite stöd av matte, skällde bara ibland när jag tyckte att de andra fick göra för mycket. Både matte och jag är nöjda med gårdagen och jag tror matte fick lite inspiration att vi ska fortsätta träna. Det kan ju behövas med lite peppning så här i hösttider när mörkret kryper på alltmer.
Jag saknade mamsen igår, hon var hemma med kennelpappa Ted. Skickar några pussar till dig här på bloggen mamsen. Hoppas du tänker på mig ibland. Jag hoppas jag blir en duktig spårhund så att du kan vara stolt över mig. Hur det blir med apporterandet får vi se, jag kan inte lova något där men vi ska träna mer i alla fall. Både jag och matte är väldans envisa, vi ger oss inte så lätt.
Klockan sex var det avfärd. Jag sov och matte jobbade på att hålla sig alert. Precis halv åtta rullade vi in på min syrras gård utanför Halmstad. Fika heter min syster som bor där och där finns också en brun valp som heter Tuffa. Tyvärr började vår samvaro lite trist för jag blev sur över att de flög på mig (vänskapligt men ändå) innan jag ens hade kopplats loss. Matte och Viveca (fikas matte) var på mig lite men det lugnade ner sig sedan och vi lekte fint. Fast inte så hjärtligt som med Elliot och Wallander för all del. Men så är det ju, matte har sagt det förr...jag leker bättre med killar.
Nåväl, vi lastade in oss i Vivecas bil. Jag satt fram hos matte, vilket jag gillade skarpt. I drygt en och en halv timme till åkte vi tills vi kom till en gård utanför Borås. Där bor hon som skulle göra den där beskrivningen av mig och mina syskon. Strax efter att vi anlänt kom kennelmamma Renée med syrran Vicka och så den sista familjen med syrran Salsa. Så var alla samlade.
Testet började så att vi skulle apportera en dummy direkt efter att den hade landat. Två stycken på rad och det var inte några som helst problem. Jag kom direkt till matte även om jag inte satte mig fint men det var liksom inte grejen. Det gick bra för mina syskon också och nästa moment var sedan sök. Sex stycken dummys lades ut i lite oländig terräng och sedan skulle vi hämta. Jag gjorde vad jag skulle men fick ha lite peppning av matte på de sista hämtningarna. Inte så konstigt tyckte vi för vi har ju inte tränat så mycket. Det gick jättebra för Fika, och för Salsa var det första gången och hon gjorde det jättebra. Vicka var lite ur form och hade inte någon större lust. Sådant kan ju hända även den bästa hund. Hon är ju faktiskt den av oss som är mest tränad.
När alla hade sökt färdigt skulle vi prova att hämta vilt. Men det tyckte jag var lite läskigt och jag vågade inte riktigt. Det gjorde inte Fika heller. Salsa provade lite men tyckte också det var läskigt. Vicka bar men hon har ju blivit tränad sedan valpben till det. Nåväl, matte och jag får väl också börja träna på det. Hon pratar om en frysbox och så lite djur i den som vi ska träna med (inte träna i frysboxen utan upptinade djur som hon slänger ut).
Efter viltstationen var det skjutande för att se så att ingen av oss blev skrämd eller så. Vi satt alla nyfikna och undrade vad hon gjorde där ute och ingen blev minsta rädd.
Sist var det apportering i vatten. Inga problem för någon av oss syrror. Jag blötade ner matte rejält men det är olycksfall i arbetet och hon blev inte alls sur.
När alla stationer var avklarade fikade tvåbeningarna. Fast jag fick en kycklingmacka så jag var inte helt lottlös. Sedan stuvade vi alla in oss i bilarna igen och körde hemåt för det var kallt och alla var ganska trötta. Jag sov gott till Fikas gård, hoppade över i min bur och sov sedan vidare tills vi var hemma i min skog. Där tog vi en rejäl promenad, sedan åt jag mat och det var smaskens efter en lång dag. Sedan fixade matte med lite olika saker men hon somnade ganska tidigt på soffan och när hon vaknade transporterade vi oss raskt till sängen och sov tills imorse. Skönt. Nu ska vi ut i skogen en sväng.
Renée tog en hel massa bilder igår men matte hade inte själv tid så tyvärr blir det inga nu. Men kanske senare när matte får bilderna skickade till sig.
Det var en trevlig dag igår tyckte jag. Allt gick bra utom det där med viltet men det har vi ju inte alls övat på. Jag var ganska tyst med lite stöd av matte, skällde bara ibland när jag tyckte att de andra fick göra för mycket. Både matte och jag är nöjda med gårdagen och jag tror matte fick lite inspiration att vi ska fortsätta träna. Det kan ju behövas med lite peppning så här i hösttider när mörkret kryper på alltmer.
Jag saknade mamsen igår, hon var hemma med kennelpappa Ted. Skickar några pussar till dig här på bloggen mamsen. Hoppas du tänker på mig ibland. Jag hoppas jag blir en duktig spårhund så att du kan vara stolt över mig. Hur det blir med apporterandet får vi se, jag kan inte lova något där men vi ska träna mer i alla fall. Både jag och matte är väldans envisa, vi ger oss inte så lätt.
Släktträff
Matte har packat ihop och fixat lite. Imorgon ska vi upp alldeles förfärligt tidigt. Vi ska nämligen åka och träffa släkten på en gård utanför Borås. Det ska tydligen göras något slags test av mig och mina kullsyskon. Det heter jaktlig avkommebeskrivning (går ju knappt att stava till) Verkar lite knepigt, jag vill inte bli testad. Men matte säger att det inte är så allvarsamt, att vi ska ha kul bara. Och visst blir det spännande att träffa mamsen och mina syrror. Och så mina kennelföräldrar såklart. Ja, det blir nog en trevlig dag. Vi ska köra själv till Halmstad sedan åker vi med Viveca som har en syster till mig som heter Fika. Skönt att vi slipper köra hela vägen.
Vi måste gå och lägga oss tidigt så att vi (läs matte) orkar upp. Hon ska nämligen fixa lite mackor och annat innan vi åker iväg. Det ska tydligen bli väldigt kallt inatt och matte var faktiskt iväg innan idag och bytte däck på bilen så att vi inte ska åka av vägen om det nu skulle bli lite halt. Det var bra tycker jag för jag vill inte att vi råkar illa ut.
Nä...jag tror faktiskt det får räcka så här för idag. Jag måste ladda inför imorgon.
/Lakritsbiten
Vi måste gå och lägga oss tidigt så att vi (läs matte) orkar upp. Hon ska nämligen fixa lite mackor och annat innan vi åker iväg. Det ska tydligen bli väldigt kallt inatt och matte var faktiskt iväg innan idag och bytte däck på bilen så att vi inte ska åka av vägen om det nu skulle bli lite halt. Det var bra tycker jag för jag vill inte att vi råkar illa ut.
Nä...jag tror faktiskt det får räcka så här för idag. Jag måste ladda inför imorgon.
/Lakritsbiten
Kort men intensivt
Ja, dagens träning var lite lustig. Vi samlades som vanligt men sedan fick mattar och hussar dra en lapp med startnummer. Matte tog nr 8, vilket var näst sist i vår lilla träningstävling. Sedan blev det platsliggning (uppdelat på två gäng). Till vänster om mig var det en hund som reste sig och sniffade runt. Intressant helt klart, men jag blev på min plats. Sedan var det tandvisning vilket aldrig är några problem för mig.
Efter denna inledning var det mest väntan. Fast matte tog ändå ut mig tidigt och vi värmde upp lite. Jag märkte då att matte var stimmigare än vanligt = matte var lite nervös.
Linförighetsavsnittet började inte så våldsamt bra för jag hade näsan i marken. Men vi flyttade lite på oss och sedan blev det bättre. Bitvis väldigt bra kontakt men matte var en smula vimsig. Nåväl, hon bättrade sig och läggandet gick riktigt bra. Fick lite hjälp men det är bra för då lägger jag mig snabbare. Nästa moment var inkallningen och det gick strålande. Jag satt snällt kvar på min rumpa tills matte ropade, hade bra hastighet och kom in fint. .
Efter inkallning var det ställande. Det gick bra men det var onödigt av dig matte att kolla om jag verkligen stannade. Men men....efter det var det apportering som inte riktigt är mitt favoritmoment. Jag var lite försiktig när jag tog apporten men annars gick det bra.
Sist var det hopp som gällde. Det gick också utmärkt och sedan var matte och jag klara.
Lite mer väntande blev det i bilen, sedan en mini-tur med Walle och så bar det av hemåt. Både matte och jag kände oss nöjda med kvällen. Särskilt om man jämför med hur det var på förra kursen när jag smet nästan så fort jag fick tillfälle. Denna kursen har jag inte smitit en enda gång (bortsett från i lördags och det var ingen kursgång). Dessutom vandrar jag inte efter matte vid inkallningarna Jag tycker det börjar kännas riktigt roligt med lydnadsträningen, faktiskt.
När alla var klara och tvåbeningarna fikade fick tydligen Karin och Karin lite presenter för att de har varit så trevliga och ambitiösa med kursen. Det var såklart saker till deras tvåbeningar som hade fixats ihop. Trevligt att de fick någon liten belöning de också.
Det gick bra för mina polare också. Alla flattarna skötte sig utmärkt och det känns kul. Hoppas alla fortsätter träna så att vi kan fortsätta att pussas emellan övningarna!
Det konstiga är att jag är himla trött fastän vi inte tränade alls länge. Men det blev intensivt när vi skulle göra alla moment i följd efter varandra. Nu förtjänar både jag och matte en skön nattsömn.
Efter denna inledning var det mest väntan. Fast matte tog ändå ut mig tidigt och vi värmde upp lite. Jag märkte då att matte var stimmigare än vanligt = matte var lite nervös.
Linförighetsavsnittet började inte så våldsamt bra för jag hade näsan i marken. Men vi flyttade lite på oss och sedan blev det bättre. Bitvis väldigt bra kontakt men matte var en smula vimsig. Nåväl, hon bättrade sig och läggandet gick riktigt bra. Fick lite hjälp men det är bra för då lägger jag mig snabbare. Nästa moment var inkallningen och det gick strålande. Jag satt snällt kvar på min rumpa tills matte ropade, hade bra hastighet och kom in fint. .
Efter inkallning var det ställande. Det gick bra men det var onödigt av dig matte att kolla om jag verkligen stannade. Men men....efter det var det apportering som inte riktigt är mitt favoritmoment. Jag var lite försiktig när jag tog apporten men annars gick det bra.
Sist var det hopp som gällde. Det gick också utmärkt och sedan var matte och jag klara.
Lite mer väntande blev det i bilen, sedan en mini-tur med Walle och så bar det av hemåt. Både matte och jag kände oss nöjda med kvällen. Särskilt om man jämför med hur det var på förra kursen när jag smet nästan så fort jag fick tillfälle. Denna kursen har jag inte smitit en enda gång (bortsett från i lördags och det var ingen kursgång). Dessutom vandrar jag inte efter matte vid inkallningarna Jag tycker det börjar kännas riktigt roligt med lydnadsträningen, faktiskt.
När alla var klara och tvåbeningarna fikade fick tydligen Karin och Karin lite presenter för att de har varit så trevliga och ambitiösa med kursen. Det var såklart saker till deras tvåbeningar som hade fixats ihop. Trevligt att de fick någon liten belöning de också.
Det gick bra för mina polare också. Alla flattarna skötte sig utmärkt och det känns kul. Hoppas alla fortsätter träna så att vi kan fortsätta att pussas emellan övningarna!
Det konstiga är att jag är himla trött fastän vi inte tränade alls länge. Men det blev intensivt när vi skulle göra alla moment i följd efter varandra. Nu förtjänar både jag och matte en skön nattsömn.
Bättre och bättre...
Idag var vi och tränade en sväng på Svedala BK. Mörkret hade redan kommit så vi fick snällt hålla oss i närheten av lamporna. Där var en annan hund också som tränade med sin husse. En stor rottweiler...jag spanade lite intresserat men jag smet inte och vi var faktiskt nära varandra ibland.
Vi försökte träna på alla moment inför imorgon. Det gick bra förutom att jag inte är så förtjust i apportbocken. Jag håller den men med viss motvilja och jag tar den inte så gärna. Jag tycker det är okej en gång men inte flera så matte kom fram till att vi bara ska göra det en gång per träning.
För övrigt har det varit en lugn dag och det kan ju vara skönt ibland. Vi får väl ta det som det blir imorgon säger matte. Går det bra är det ju kul, annars är det ju mycket som har förbättrats en hel del under kursen så då är vi nöjda i vilket fall. Fast en rejäl smitning kanske inte är så uppskattad. Får försöka låta bli.
Undra vad vi ska göra resten av tiden på träningen när vi inte visar upp oss. Bara vi inte ska vänta en massa i bilen för det är ju supertråkigt. Bäst matte tar med något smaskens i så fall.
Vi försökte träna på alla moment inför imorgon. Det gick bra förutom att jag inte är så förtjust i apportbocken. Jag håller den men med viss motvilja och jag tar den inte så gärna. Jag tycker det är okej en gång men inte flera så matte kom fram till att vi bara ska göra det en gång per träning.
För övrigt har det varit en lugn dag och det kan ju vara skönt ibland. Vi får väl ta det som det blir imorgon säger matte. Går det bra är det ju kul, annars är det ju mycket som har förbättrats en hel del under kursen så då är vi nöjda i vilket fall. Fast en rejäl smitning kanske inte är så uppskattad. Får försöka låta bli.
Undra vad vi ska göra resten av tiden på träningen när vi inte visar upp oss. Bara vi inte ska vänta en massa i bilen för det är ju supertråkigt. Bäst matte tar med något smaskens i så fall.
Grävfirman Sprätt & fräs
Igår gjorde jag något som kanske inte var så smart. Jag började nämligen gräva kring en vinstock...dagishusse har precis skördat en massa druvor som tydligen ska stå och puttra i stora grytor. Nåväl, druvorna har inte så mycket med det här att göra men jag tyckte att det kanske fanns något intressant därunder i jorden. Snacka om att det blev jämmerskrik när jag upptäcktes. Han ojade sig och dagismatte fick ta en hel massa jord och fylla igen för att det inte skulle gå illa med vineriet. Det var ju inte meningen att ställa till skada, jag var bara nyfiken och grävsugen.
Tydligen får jag ju inte gräva som jag vill häromkring. Då tänkte jag att man kanske kan starta en liten verksamhet, därav namnet på inlägget. Jag behöver inga maskiner eller så, kör med hundkraft. Så kan jag tjäna en hacka också och samtidigt få utlopp för min grävlust. Vad tror ni om det?
I våras hade jag ett jättehål i skogen som jag grävde i lite varje gång jag kom förbi. Men sedan föll det i glömska. Kanske får leta upp det igen och träna tassarna lite om jag ska dra igång mitt lilla projekt. På hösten och våren är gräslustan helst klart som störst för det finns så mycket spännande dofter i marken.
Tydligen får jag ju inte gräva som jag vill häromkring. Då tänkte jag att man kanske kan starta en liten verksamhet, därav namnet på inlägget. Jag behöver inga maskiner eller så, kör med hundkraft. Så kan jag tjäna en hacka också och samtidigt få utlopp för min grävlust. Vad tror ni om det?
I våras hade jag ett jättehål i skogen som jag grävde i lite varje gång jag kom förbi. Men sedan föll det i glömska. Kanske får leta upp det igen och träna tassarna lite om jag ska dra igång mitt lilla projekt. På hösten och våren är gräslustan helst klart som störst för det finns så mycket spännande dofter i marken.
Vilken rolig dag!
Vi gick upp i hyfsad tid, fixade morgonrutinerna, jag åt lite (halva portionen ungefär). Sedan hade jag fullt upp med att vakta klövarna som matte tog fram ur frysen. Jag visste det säkert, denna gången skulle jag få spåra. Inte som förra helgen när jag inte fick alls.
Wallander och Elliot med mattar anlände. Jag höll konsert i bilen när matte följde med ut i spåret där Wallander skulle börja. Enligt matte jobbade han jättehårt och Helene var helt färdig och stod till och med på näsan i spåret. Han hade lite bekymmer min käre Wallander men han hittade klöven till slut i alla fall. Och jag tänker så att det beror ganska mycket på dagsformen hur det går. Det är inte lätt för tvåbeningarna att förstå alltid. Jag tror du gjorde ditt allra allra bästa Wallander men du fick slita hårt för klöven!
Här är en bild på Wallander i början av spåret:
Och sedan när spåret var avklarat, på väg tillbaka med klöven...
Efter Wallander var det min tur. Och faktum var att spåret gick lättare än vad både jag och matte trodde det skulle göra med tanke på att det hade legat mycket längre än jag är van vid och det fanns klurigheter där. Jag snusade på bra, var ute och susade lite i en lurig vinkel men sedan gick det galant. Det kändes roligt. Matte var nöjd, fast lite irriterad blev hon när jag var ute och letade i den där vinkeln. Jag tycker hon ska låta bli att bli irriterad för jag blir stressad. Hon kanske inte tror jag känner det men där har hon fel för jag är mycket medveten om vad hon känner.
En sak som jag blev förvånad över var när jag plötsligt blev inhalad och matte sade till mig att sitta. Trodde jag hade gjort något fel men så plötsligt small det till och sedan fick jag gå vidare. Tydligen testades hur jag reagerar på skott.
Efter mig kom Elliot och enligt matte gick det undan. Elliot jobbade på jättefint och det gick mycket bättre än förra gången så Elliot och Ann var nog ändå hyfsat nöjda tror jag. Här är de i slutet av spåret:
Spårslut.
Sedan poserade han med klöven...
Men det bästa på hela dagen var när vi fick springa tillsammans på "mitt" fält sedan, jag, Elliot och Wallander. Det var så härligt att få sträcka ut med sina allra bästa kompisar. 
Springa springa springa...
En massa pussar så klart...
Busplaner...
Elliot och Wallander provade att springa efter en hare. Jag lade ingen möda på det, vet att man ändå blir tillbakaropad när man springer som bäst så det är ingen nytta.
Tyvärr var det sedan slut på besöket. Elliot och Wallander åkte hem. Trist. Men jag var ganska trött så jag har vilat mycket i eftermiddags. Matte har tränat, tvättat bilen, fyllt igen hålor (som jag har grävt), kört stubbar mm. Sedan tog vi en promenad och en liten mini-träning (övade på stanna samt hålla apport). Vi är faktiskt båda ganska trötta så det blir nog inget nattramlande för någon av oss.
På gång...
Matte försvann ut med flaska och klöv. Högst misstänkt. Hon kom tillbaka utan klöv, med lite blodstänk på stövlarna och med tom blodflaska. Ännu mer misstänkt. Man behöver inte vara detektiv för att lista ut att det kanske vankas spår imorgon. Kanske får vi besök också! Superkul tycker jag.
Hoppas hoppas att vi kan spåra ostört imorgon så att inte skogen invaderas av skjutglada jägare. Matte har nämligen förvarnat om att det kommer att skjutas en del i skogen framöver. Det bryr jag mig normalt inte om men jag vill inte att mitt spår går om intet för då blir jag deppig. Bra också om det inte regnar inatt så att det inte blir alldeles för svårt för mig med mitt första nattaspår.
Hoppas hoppas att vi kan spåra ostört imorgon så att inte skogen invaderas av skjutglada jägare. Matte har nämligen förvarnat om att det kommer att skjutas en del i skogen framöver. Det bryr jag mig normalt inte om men jag vill inte att mitt spår går om intet för då blir jag deppig. Bra också om det inte regnar inatt så att det inte blir alldeles för svårt för mig med mitt första nattaspår.
Träning med kaninskinn
Imorse bar det av till Lomma. Där mötte vi upp Ann & Elliot, Helene & Wallander samt Margareta & Spot, Bell och Jizza (som är mamma till Elliot och Wallander). Det var fullt med folk ute i Lommaskogen men vi hittade en plats till oss där vi kunde vara. Tränare Margareta slängde ut "fuskkaniner" i skogen som vi fyrbeningar sedan skulle hämta in Först fick vi hämta direkt efter att hon hade kastat, sedan lade hon ut en massa kaniner och så fick vi hämta in dem efterhand. Det var kul och jag fick verkligen jobba för jag har aldrig hämtat så mitt inne i skogen förr. Matte och jag har tränat mer på öppna fält. Men det var jätteskoj tycker jag.
Här är lite bilder...
Väntans tider för Elliot , Spot och Bell (och även Ann)
Walle på vänten...
Elliotten i närbild...
Efter apporterandet så gick vi till apellplanen och tränade lydnad. Margareta agerade instruktör. Vi skötte oss bra förutom att jag och Elliot tog en runda tillsammans. Men det blev ju för svårt. Jag, Elliot och Wallander skulle sitta kvar på rad medan våra mattar gick ut. Sedan skulle vi kallas in en och en. Elliot var först ut men jag började springa jag med för jag tänkte att jag skulle till matte (missförstod det lite alltså) och då fick jag syn på att Elliot var lös och han fick syn på mig och sedan....svisch...så tog vi en liten runda. Den varade tyvärr inte längre men sedan fortsatte det en liten stund till under ordnade former. Dock fick vi avsluta ganska snart för vi var alla trötta (fyrbeningarna i alla fall). Men jag tycker det var en rolig träning. Jag trodde vi skulle bli fler men de kanske kommer nästa gång. Nu menar jag inte att det inte duger med Elliot och Walle, jag är störtnöjd så ni får inte ta det på fel sätt. Jag blev förresten lite uppvaktad även av Spot och Bell. Det har jag absolut inget emot.
Jag kan tänka mig att det blir lite mer apporteringsträning framöver, särskilt när lydnadskursen är slut. Det har jag ingenting emot. Sedan hoppas jag att vi fortsätter träna i Lomma ändå även om det inte är kurs men jag gör gärna både det och apportering för det är alltid kul att hitta på saker.
Här är lite bilder...
Väntans tider för Elliot , Spot och Bell (och även Ann)
Walle på vänten...
Elliotten i närbild...
Efter apporterandet så gick vi till apellplanen och tränade lydnad. Margareta agerade instruktör. Vi skötte oss bra förutom att jag och Elliot tog en runda tillsammans. Men det blev ju för svårt. Jag, Elliot och Wallander skulle sitta kvar på rad medan våra mattar gick ut. Sedan skulle vi kallas in en och en. Elliot var först ut men jag började springa jag med för jag tänkte att jag skulle till matte (missförstod det lite alltså) och då fick jag syn på att Elliot var lös och han fick syn på mig och sedan....svisch...så tog vi en liten runda. Den varade tyvärr inte längre men sedan fortsatte det en liten stund till under ordnade former. Dock fick vi avsluta ganska snart för vi var alla trötta (fyrbeningarna i alla fall). Men jag tycker det var en rolig träning. Jag trodde vi skulle bli fler men de kanske kommer nästa gång. Nu menar jag inte att det inte duger med Elliot och Walle, jag är störtnöjd så ni får inte ta det på fel sätt. Jag blev förresten lite uppvaktad även av Spot och Bell. Det har jag absolut inget emot.
Jag kan tänka mig att det blir lite mer apporteringsträning framöver, särskilt när lydnadskursen är slut. Det har jag ingenting emot. Sedan hoppas jag att vi fortsätter träna i Lomma ändå även om det inte är kurs men jag gör gärna både det och apportering för det är alltid kul att hitta på saker.
Äthjälp
Jag tycker inte min mat är så lajbans för tillfället. Om jag måste gå upp tidigt vill jag oftast inte ha mat så matte har nästan slutat truga utan hon överlåter till dagismatte att ge mig mat när Knappen ska äta (vilket är efter vår nästan obligatoriska vilostund). Ibland får jag även kvällsmat av dagismatte. Idag var en sådan dag för jag hade ätit så dåligt på morgonen att hon trodde jag var hungrig. Men det var egentligen inte så farligt och jag tyckte att maten var gansak ointressant till en början. Men då gjorde dagishusse en kul grej. Han hämtade Gullegrisen (som för tillfället följer med mig mest överallt) och hon gick fram till matskålen och stack ner trynet och nöffade. Då kunde jag inte låta bli maten utan var tvungen att se vad det var för kul. Så jag åt upp tilltugget (stekt lever) och lämnade kulorna.
Ikväll tog jag på min mig min mest besvikna min när jag inte fick något kött från middagen. Men det hjälpte inte, jag fick inte smaka ändå. Lite snålt tycker jag när jag ansträngde mig så.
Ikväll tog jag på min mig min mest besvikna min när jag inte fick något kött från middagen. Men det hjälpte inte, jag fick inte smaka ändå. Lite snålt tycker jag när jag ansträngde mig så.
svårvaccinerad
Det var med dyster min som matte läste brevet med svar om mina antikroppar mot rabies. De är nämligen för få. Så eländigt för det innebär att jag måste få en ny spruta, få tagit ett nytt blodprov och så kostar det matte en massa pengar. Fånigt. Jag tycker ärligt talat det var ganska onödigt att dra igång det här från början. Jag vill inte åka utomlands, trivs bra inom Svea Rikes gränser. Förresten får jag ju åka till Norge också utan att vaccineras. Jaja...nu blir det väl en spruta till i vilket fall för har vi satt igång det hela kan vi ju lika gärna fullfölja. Men vem vet, det kanske inte fungerar nästa gång heller. Jag kanske är ovaccinerbar mot rabies. Men då får jag väl vara det, vad kan man göra? Man är ju som man är.
Matte ur form
Jag tycker att matte är lite hängig. Hon har haft huvudvärk mest jämt den senaste veckan. Jag tror att hon tänker för mycket. Jag menar...man kan ju få träningsvärk i kroppen, det borde man ju kunna få i skallen också om man anstränger sig för mycket. Fast ikväll har hon mest suttit och sett dyster ut i soffan. Hon bekymrar sig lite mycket ibland, det gör nästan aldrig jag.
Eftersom matte har varit seg har följaktligen inget kul hänt här. Vi tränade lite innan idag, det gick ganska bra men varken matte eller jag var väl direkt i toppform. Imorgon ska hon tyvärr jobba så det blir upp tidigt och sedan är hon borta hela dagen. Tur jag har dagis, det hade varit hemskt att vara själv så länge som matte är borta.
Såg att matte bokade biljetter för en tur till Stockholm i slutet av oktober. Jag konstaterar glatt att det blir mycket tid med Yster framöver. Hon kommer nämligen ner om mindre än två veckor och hon stannar i ett par dagar i alla fall. Sedan åker jag och matte upp till henne en vecka efter att hon har åkt hem. Det blir kul tycker jag.
Eftersom matte har varit seg har följaktligen inget kul hänt här. Vi tränade lite innan idag, det gick ganska bra men varken matte eller jag var väl direkt i toppform. Imorgon ska hon tyvärr jobba så det blir upp tidigt och sedan är hon borta hela dagen. Tur jag har dagis, det hade varit hemskt att vara själv så länge som matte är borta.
Såg att matte bokade biljetter för en tur till Stockholm i slutet av oktober. Jag konstaterar glatt att det blir mycket tid med Yster framöver. Hon kommer nämligen ner om mindre än två veckor och hon stannar i ett par dagar i alla fall. Sedan åker jag och matte upp till henne en vecka efter att hon har åkt hem. Det blir kul tycker jag.
Gullegrisen
Något som ytterligare förhöjde stämingen igår på träningen var att jag fick en jättefin gris av Elliot och Wallander för att jag hade klarat mitt spårprov. Den är jättefin och ser ut så här: 
Gullegrisen!
Tack snälla ni, det var jättegulligt av er. Den låter så härligt, ett riktigt bra nöff. Och så prasslar den i ryggen. Är lite sugen på att undersöka hur den ser ut inuti men det brukar inte gå så bra att få ihop grejorna sedan så jag låter nog bli.
Det börjar gå bra igen...
...på lydnadsträningen. Igår var matte jättenöjd. Vi tränade på att jag ska stanna när matte säger det och stå kvar tills jag får besked om annat. Sedan var det inkallning. Därefter fick jag gå lös när vi tränade på att gå fint. Och jag smet inte! Jösses, jag kände inte ens för det. Och när det var inkallning gick jag inte iväg utan satt kvar tills matte ropade. Matte pussade mig och verkade störtnöjd. Även apportering och platsliggning gick bra. Det var riktigt roligt igår tyckte både matte och jag.
Men träningen tar hårt både på mig och matte. Vi somnade båda tidigt igår. Men jag var glad och nöjd och matte med. Det känns bra med tanke på hur illa det var ett tag när vi blev så oväns. Men det vill jag inte tänka på nu när allt är så bra.
Nästa gång ska vi tydligen få visa upp oss lite, ett ekipage i taget. Det verkar lite kul tycker jag. Hoppas matte har extra gott godis och lika roliga leksaker som hon hade idag.
Men träningen tar hårt både på mig och matte. Vi somnade båda tidigt igår. Men jag var glad och nöjd och matte med. Det känns bra med tanke på hur illa det var ett tag när vi blev så oväns. Men det vill jag inte tänka på nu när allt är så bra.
Nästa gång ska vi tydligen få visa upp oss lite, ett ekipage i taget. Det verkar lite kul tycker jag. Hoppas matte har extra gott godis och lika roliga leksaker som hon hade idag.
en helt vanlig dag
Ja, idag har det varit en helt vanlig hemmadag...fast kanske ändå inte för matte har varit hemma. Men det har hon varit mer på sista tiden så jag har blivit lite bortskämd med att ha henne nära mig. Men imorgon ska hon iväg halva dagen så då får jag vara med dagismatte och det har jag absolut inget emot. Jag tar dagen som den kommer även om det såklart är roligast när matte är hemma. Men nu ska hon ju inte resa iväg från mig och det känns väldigt bra. Istället blir det nog så att Yster kommer på besök så jag får ha flera av mina favoriter nära mig. Det tycker jag är mycket bättre än att matte skulle resa ifrån mig. Tur att hon fick förhinder tycker jag!
Nåväl...en lugn dag har det varit. Fast vi åkte iväg och tränade en sväng på Svedala BK. Men där fanns ingen förutom matte och jag. Träningen gick bra förutom att matte återigen blev orolig över mitt ben, att jag kanske springer snett. Hon ska nog be någon titta imorgon för hon har svårt att se när jag springer på hennes vänstra sida och på den högra kan jag inte springa för det känns jättekonstigt. Jag känner inte själv av benet något särskilt, tänker inte på det när jag flänger iväg och får flatte-ryck och matte biter på naglarna över att jag springer så obehärskat. Men jag glömmer mig ju. Inte lätt att vara lugn, även om jag tycker jag har varit lite tröttare än valigt de senaste veckorna. Kanske det där förbenade löpet skom ställer till det fastän det är slut. Ibland är det bökigt att vara tjej.
Jag ser fram emot träningen imorgon men tycker också det är synd att det bara är så lite kvar av kursen. Den borde varit mycket längre. Men jag hoppas verkligen vi kommer att fortsätta åka till Lomma för det vill jag. Och så hopplös tycker jag inte att jag har varit så att matte helt skulle ge upp hoppet. Nä, tvärtom tycker jag det har gått bättre på sistone. Okej att jag längtar efter en liten runda då och då men jag har faktiskt inte smitit en enda gång. Och jag har haft möjlighet...
Nä, nu är jag gäspig, dags för sängen...
Nåväl...en lugn dag har det varit. Fast vi åkte iväg och tränade en sväng på Svedala BK. Men där fanns ingen förutom matte och jag. Träningen gick bra förutom att matte återigen blev orolig över mitt ben, att jag kanske springer snett. Hon ska nog be någon titta imorgon för hon har svårt att se när jag springer på hennes vänstra sida och på den högra kan jag inte springa för det känns jättekonstigt. Jag känner inte själv av benet något särskilt, tänker inte på det när jag flänger iväg och får flatte-ryck och matte biter på naglarna över att jag springer så obehärskat. Men jag glömmer mig ju. Inte lätt att vara lugn, även om jag tycker jag har varit lite tröttare än valigt de senaste veckorna. Kanske det där förbenade löpet skom ställer till det fastän det är slut. Ibland är det bökigt att vara tjej.
Jag ser fram emot träningen imorgon men tycker också det är synd att det bara är så lite kvar av kursen. Den borde varit mycket längre. Men jag hoppas verkligen vi kommer att fortsätta åka till Lomma för det vill jag. Och så hopplös tycker jag inte att jag har varit så att matte helt skulle ge upp hoppet. Nä, tvärtom tycker jag det har gått bättre på sistone. Okej att jag längtar efter en liten runda då och då men jag har faktiskt inte smitit en enda gång. Och jag har haft möjlighet...
Nä, nu är jag gäspig, dags för sängen...
Godkänd!
Jag har vetat hela helgen att det var något annorlunda på gång. Och idag fick jag det bekräftat. Hela dagen har jag känt på mig att vi skulle iväg. Matte trodde hon smög med det men mig kan hon inte lura. Hon bakade muffins, packade ihop fika, packade väskan med annat smått och gott som brukar med när vi ska på utflykt. Så till sist kom spårlinan och selen fram. Då var jag helt med på noterna. Jag hoppade in i buren utan att matte behövde säga minsta pip och sedan bar det av till ett ställe som heter Järavallen utanför Löddeköpinge. Jag har aldrig varit där förr och terrängen var hetl ny för mig. Standskog, nära till havet, lite "tillfixat" med parkeringsplatser, soptunnor och orienteringstavlor. Ingen "vanlig" skog som hemma.
Nåväl, spåra fick jag och det ordentligt. Om vi sammanfattar med att det gick bra och jag fick godkänt på mitt anlagsprov som jag lärde mig att det heter. Det var tydligen något viktigt, vilket jag liksom inte hade koll på. Men jag kände att matte var lite annorlunda, svårt att definiera men ändå en tydlig känsla. Nåväl, jag spårade på fint, snurrade lite i sista vinkeln men problemet kom i slutet när matte råkade störa mig just när jag skulle sätta näsan på klöven och det resulterade i att jag snurrade runt några varv extra runtom slutet innan jag kom fram till klöven ordentligt. Matte var irriterad för hon trodde jag var helt fel och det gjorde mig lite stressad. Hon förstod först efteråt att det inte var jag som hade missat utan hon. Hon trodde att jag var ur spår fast det var jag inte. Så domaren sade att jag spårade bra och att matte inte ska tro att hon kan det där bättre än jag.
Nåväl, matte bad om ursäkt sedan för sin irritation. Ho kände sig nog lite dum när hon förstod att jag inte alls var fel utan det var hon som var för snabb med att tro att jag inte hade koll. Men det kompenserades med muffins, struts och när vi kom hem leverpastejmacka, tugg och välling. Inte helt fel. Men fy tusan vad trött jag blev av alltihopa. Det var så mycket som var annorlunda mot att spåra hemma.
Det känns i alla fall bra att det är avklarat. Helene och Wallander var med som stöd och vi gick en runda tillsammans sedan så att mattarna fick prata och jag och Walle röra på oss lite. Jag fick ett jättefint inramat diplom av Wallander där det står:
LAKRITS DU ÄR BÄST
NU HAR DU KLARAT DITT
VILTSPÅRSANLAGSTEST
2007-10-01
GRATTIS
ÖNSKAR
DIN BÄSTIS
WALLE-KALLE
NU HAR DU KLARAT DITT
VILTSPÅRSANLAGSTEST
2007-10-01
GRATTIS
ÖNSKAR
DIN BÄSTIS
WALLE-KALLE
Det var jättesnäll av Walle att ge mig ett så fint diplom. Matte har lovat att sätta upp det ovanför min säng. Och matte var väldigt glad att ni ville komma som stöd till oss.
Jag är dödstrött nu. Matte är också slut.. Vi ska sova gott i natt.
Kramisar från en stolt tjej som nu får börja gå nattaspår!
