Vildhunden

Fy vad jag börjar bli trött på det här med benet. Inte alls kul. Igår kväll kunde jag knappt gå på det, imorse likaså men när jag hade gått lite på morgonturen som för övrigt blev kortare än vanligt så fungerade det bättre. Jag fick dessutom gå i koppel. Snyft. Matte är inte heller sig själv, jag märker att hon är orolig. Tjuvlyssnade när matte ringde från jobbet imorse till dagismatte. Jag ska till veterinären ikväll, matte går tidigare från jobbet. Kanske lika bra så jag får bli ordentligt undersökt. Matte är ju doktor men inte hunddoktor och jag tror hon mår bäst av att jag får komma till "tant" veterinären. De brukar vara snälla mot mig och där är nästan alltid någon flattefrände att spana på.

Tyvärr blir det ingen träning till helgen förklarade matte imorse. Benet måste få vila oavsett vad som är fel där. Sant men trist. Och så glömmer jag mig jämt och hoppar iväg, springer fast matte säger att jag inte borde. Men när jag väl kommit igång känns det ju inte så mycket. Nänä...inte lönt att fundera.

Tyvärr blir det inget jaktinternat heller meddelade matte igår. För få anmälda. Synd. Fast det kanske händer något annat kul. Bara benet blir bra så kan vi göra allt möjligt kul säger matte. Det där benet...