Vildhunden

Igår började dagen med sökträning i Furet. Vi var fyra tappra ekipage som kom i det underbara vädret. Det var Matte & Jag, Heléne & Zico, Roland & Bessy och Karin & Roland. Det blev en väldigt rolig träning. Jag var alldeles slut efter mina vändor i skogen men allt gick jättebra och jag fick så mycket beröm. Och figgarna var så himla roliga, de lekte med mig allihopa och var ena jäklar på att kampa. Särskilt Roland som inte har varit med förut under min korta tid i sökgruppen var en hejare på att leka. Ja vilken toppenträning. Ibland fick jag se när figgarna sprang ut, fast sedan vände Matte bort mig så jag visste inte var de hade gömt sig och ibland fick jag inte se alls. Heléne fick mig att hoppa högt när hon hade rullat ihop sig i ett vitt lakan och plötsligt flög upp och slänge iväg lakanet. Jag studsade bakåt några meter men sedan skuttade jag lika snabbt fram igen.

Efter träningen åt tvåbeningarna mumsiga vaniljhjärtan som Roland bjöd på. Vilken kille, som han tar hand om tjejerna på Alla Hjärtans Dag. Jag tog igen mig i bilen en stund innan det var dags för lite rast med Zico-Bus på golfbanan. Vi hade lajbans riktigt lajbans jag och ZIco. Nåja, ända tills jag snodde hans boll som han gick och dängde med i ett snöre. Han ville nog leka med den men så blev han ifrån sig när jag tog den (tror inte han räknade med att jag var så snabb). Då kom han flygande och kastade sig över mig och där låg vi i en stor röra och brottades om bollen. Under tumultet råkade jag komma i kläm och pep till och Zico snodde tillbaka sin boll. Sen tänkte jag att det var bäst att han fick ha sin boll faktiskt. Jag är ju van vid att kunna sno allt Wallander har utan att han tar det tillbaka. Men Zico var lite mer mån om sina saker. Nåja, den som ger sin in i leken får leken tåla. Det var jätteul i alla fall på golfbanan fast Matte och Heléne råkade gå fel och såg inte att det stod golfare och slog bollar. De blev nog rätt sura på våra förvirrade mattar som snabbt retirerade.

På vägen hem handlades det och när vi kom hem dröjde det inte länge förrän Wallander kom med både Mor och Far. Toppen! Jag tog till mina sista krafter och busade med Walle i trädgården och sedan gick vi en lång runda i skogen allihopa.


Skutt!


Fint med snö i skogen!



Mer snöboll! Mer snöboll"

När vi kom hem igen blev det lite mys framför brasan innan maten. Då fick jag en Alla Hjärtans Dag present av Wallander. Leveransen var den finaste tänkbara.



Jag fick en stor påse hundchoklad och ett jättesött kort med rosor på. Där stod det:
"Rosor och chokla visst är det väl det man ger sin älskade på alla hjärtans dag. Puss på dig från Wallander"

Tack så mycket Walle och tack för en toppenkväll. Tyvärr var jag så trött så efter grisörat deckade jag i sängen medan tvåbeningarna åt. Fast just innan gästerna åkte hem så fick jag lite ny energi och jag och Walle tog några varv till i trädgården. Men både jag och Matte var trötta sedan så något bloggande blev det inte utan vi somnade tidigt.