Finaste Beck...
Matte skriver för det här är för svårt för Lakrits...
Förra veckan hände något alldeles obegripligt hemskt. Beck blev på bara några dagar väldigt hängig från att ha varit ungefär som vanligt. När han blev undersökt och opererad visade det sig att hans lever hade pajat helt och det växte saker i magen som inte alls skulle vara där. Så finaste Beck fick sova vidare och inte vakna mer. Det kom som en chock för alla, såklart värst för Becks familj men också för oss som har lärt känna den charmige goe killen som var så levnadsglad, vänlig och hjälpsam. En riktig gentlehund faktiskt för tappade man något så vips var Beck där och plockade upp det och lämnade det i handen.
Goaste Beck, det är så svårt att acceptera att du inte längre finns. Du var alldeles för ung för att bli bortryckt från livet som du älskade så. Men jag lovar dig att du ska få en fin plats att vila på här hos oss ute i Lakritsskogen om du och din familj vill! Jag ska göra i ordning ett Dogland till dig. Du vet där bakom stallet där man får gräva så mycket man vill! Jag ska röja där och göra fint. Fast man får fortfarande gräva såklart! Vi kommer att känna oss ärade om du vill vaka över oss här ute i skogen.
Finaste finaste Beck, du fattas oss så mycket. Jag minns när jag passade dig som valp och du somnade vid stenhjärtat i rabatten...
Och det här fina bildkollaget har jag lånat från din älskade Lillmatte Frida.
Och så en sak till Beck, jag och Lakrits lovar att vi ska ta hand om Walle för han saknar dig och undrar var du blev av. Det blev så tomt efter dig men vi kommer aldrig att glömma dig och du finns med oss på våra korvarundor, turer i Lakritsskogen, på Bastudden om sommaren och överallt annars vi är så länge vi själva finns.
Till sist en bild från vår fina tur till Bastudden i somras. En härlig bild att glädjas åt. För hur hemskt det än är att du är borta Beck så är vi ju så himla glada att vi fick lära känna dig och hitta på allt roligt som vi har gjort med dig och din flock. Nu är du borta från oss men minnena finns kvar och du är en lysande stjärna på himlen som vaktar över oss som vandrar vidare här på jorden.
Det finns så många fina bilder på dig Beck men jag är för ledsen just nu för att orka skriva mer. Jag önskar att du hade kunnat vara här och slicka bort mina tårar. Ibland är livet så konstigt och svårt och man förstår inte varför det måste vara som det är. Men du vet att du finns hos oss för alltid i våra hjärtan.
Till slut sänder vi all styrka och kärlek vi kan till din familj Beck som saknar dig mest av alla och som kämpar varje dag för att begripa och acceptera att du inte längre är hos dem i alla de små ögonblick som tillsammans utgör livet.
Din Marie & Lakrits
