Vildhunden

Idag var det dags för släktträff. Strax innan åtta i morse åkte vi hemifrån med destination Onsala kyrka där vi alla samlades och åkte tillsammans till stället där dagens träff skulle gå av stapeln. Färden till Onsala gick bra, det var lugnt på vägarna. Kvart i elva mötte vi upp med de andra. Jag blev såklart jätteglad när jag fick träffa min kennelmamma Renée.

Stället vi så småningom parkerade vid tillhör ett jägarsällskap men idag fick vi låna det. Kommer inte ihåg vad stället heter men det var fint där med gräsplan, lite skog, fikabord mm. Efter lite bekantande började vi med stadgeövningar på planen. Där finns inga foton från dessa övningar för Matte hade händerna fulla...

Efter stadgan blev det fikapaus och sedan förflyttade vi oss ut i skogsområdet. Där blev det träning med vilt. Jag var duktig tyckte Matte förutom sista gången då jag slarvade men då var fågeln så tufsig att den inbjöd mer till undersökning.

Lite bilder blev det från skogen både på mig och mina syskon/halvsyskon.


Clary och Keno längst fram, sedan Helene och Ossie och längst bak Bengt och Salsa (som inte syns).  Salsa är min helsyrra, de andra två halvsyskon.


Kennelmamma Renée i full färd med vimplarna som ska sättas ut.


Helene och Ossie och till höger Salsas Matte.


Birgitta med Algot. Min halvbror.


Syrran Salsa. Det sägs att vi är lika.


Jag på vänten...


Syrran Vicka.


Här räcker Vicka tunga åt Matte. Lite oförskämt syrran!

Efter skogen gick vi tillbaka till planen lite och körde walk-up. Där hade Matte inte tid att ta så mycket foton igen (händerna fulla igen). Fast vi tog på två andra när de körde (vi tränade två i taget) och det såg ut så här:


Det är kennelpappa Ted som står längst till vänster. Ted är en hejare på att kasta dummiear...


...så här gick det med en av mina. Den sitter där än...

Efter det gjorde vi en övning till på planen som var lite klurig men det gick bra. Vi gjorde mycket övningar idag där man inte fick hämta direkt, man skulle hämta åt ett annat håll först etc. Jag har lite svårt för det ibland för jag minns så väl att där ligger något och så ska jag bara glömma det för en stund. Matte sammanfattade mina insatser med att jag jobbade bra men var busig och hittade på en del upptåg. Det kan nog stämma. Men jag var inte ensam om upptåg om det nu är något försvar. Jag var ju också tvungen att visa mina syskon att jag är en kavat tjej.

I slutet av träffen kom mamma Sella ur bilen. Hon kom med kennelpappa Ted först vid tvåtiden. Hade Mamsen varit med hela tiden hade jag nog inte vågat hitta på hyss. Men nu var det inte så. Mamsen verkade tycka vi var många och yra men hon verkade glad och pigg och det var härligt att se. Det sägs ju att vi är så lika och det gillar jag att höra!  

Sista bilderna ur mitt släktträffsreportage tillägnas såklart Mamsen.


Mamsen bredvid Matte Renée.


Mamsen på väg ut för att hämta en dummy. Ungefär samma stil som jag brukar ha...


Mamsen på väg in...


Mamsen...

Strax efter fyra var vi klara och stuvade in oss i bilarna. Matte körde in om kenneln på vägen och hämtade en kexpaket till mig som jag hade fått i present. Matte fick en söt glasskål med ljus och ett prydnadshjärta och lite andra dekorationer samt en chokladmedalj som det står GRATTIS på. Det var nämligen lite belöningar för våra insatser detta året. Vi tackar så mycket för uppvaktningen och även för en mycket trevlig dag med släkten!!! Alla var ju inte med, till exempel saknades min syster Fika. Men så är det ju, alla kan aldrig komma samtidigt. Vi är glada att vi kunde komma i alla fall!