Piggelin
Nu är det full fräs på mig. Medicinen gjorde alltså susen. Aptiten är också tillbaka. Idag när Matte och jag hade snabbträning innan mörkret kom så var jag så piggelin att Matte bara skrattade. På lydnaden var det full fart, jag gick nästan lite långt fram, ville bara att bollen skulle komma farande hela tiden. När vi gjorde några snabba dummyupptag så var det ocskå full fart. Även på promenaden. Då släpade jag hem en stor stock. Matte säger att nu är jag precis som jag ska vara, dvs hon känner igen mig. Det låter ju betryggande. Dagismatte är också glad att jag äter igen. Alla glada och nöjda. Kan det bli bättre?!
Tror det skulle kunna bli ännu lite bättre... om du får busa med mig :-)
Ni kan möjligtvis inte tänka er en korvarunda imorgon?
Jag ska genast kolla med Matte. Det hoppas jag vi kan. Här är det ju ändå så mörkt när vi går ut att Matte måste ha pannlampa på.
Allt kan alltid bli bättre om jag får busa. Men NÄR???
När helst det passar er... ring som vanligt när ni är vid MAXI så ser vi var ni bäst kan parkera.
Hälsa Marie att hon kan lämna pannlampan hemma, här i stan har vi alltid lyset på.
Vad kul, jag längtar redan!
