Vildhunden

Ett otäckt ämne faktiskt men jag vill ändå ta upp det. Igår kväll när jag var lagom trött och färdig för sängen kom matte smygandes med klotången. Ett fruktansvärt redskap enligt min mening, avsett för hjärtlös tortyrliknande verksamhet från tvåbeningarna. Inget som helst medlidande har matte heller och det hjälper inte hur mycket jag jämrar mej för hon bara fortsätter. Det värsta är att jag tror hon kommer att plocka fram tången ännu oftare framöver eftersom jag tyckte det var så jobbigt igår. Den logiken får jag inte alls ihop men matte tycker visst att hon alltid vet bäst. Buhu. Ingen annan tvåbening kommer till mitt försvar heller och matte säger bara att jag är pjoskig och att det är för mitt eget bästa. Ibland är hon taskig. Fast jag är inte långsint och även om jag blev utsatt för både örontvätt och pälsvård efter klorna så tycker jag om matte. Jag fick i alla fall välling efteråt och då kände det bättre.