Vildhunden

Matte och Yster skulle in till stan och göra lite ärenden. Eftersom jag avskyr att vara själv så fick jag följa med. Inte så att jag älskar att åka t-bana och vara mitt i stan men okej, bättre än att ligga och förtvina i ensamhet. I alla fall åkte vi t-bana in och jag kan väl säga att det går bättre och bättre. Fast det var en konstig typ som gick runt och tiggde och jag tror inte det gick särskilt bra för honom för han var inte alls söt (måste man ju vara om man tigger) och så började han förolämpa en äldre dam när hon inte ville ge honom pengar. Taskigt, tyckte jag. Hon hade ju inte gjort något.

I alla fall klev vi av vid Hötorget och tog oss upp ur underjorden. Jag har blivit mycket bättre på att inte dra när jag går i trappor säger matte nöjt. För trappor är det i den här stan, det kan jag lova. Konstiga trappor som går av sig själv också men dem åker vi tack och lov inte. Jo förresten, det händer men då bär matte mig och jag låter henne snällt hållas för sättas ner i en trappa som går av sig själv tycker jag vore jätteläskigt.

När vi hade kommit upp från t-banan började det riktigt stökiga. Först försvann Yster en liten sväng in i en affär men hon kom snabbt tillbaka ändå. Sedan försvann matte. Jag gav mig inte förrän jag fick spåra hennes doft och när den ledde till en hiss så insåg jag att jag inget kunde göra utan jag väntade med Yster på en bänk vid hissarna och spanande. Och visst kom matte tillbaka efter en stund. Då försvann Yster igen till samma ställe som matte hade varit på. Jag började bli helt snurrig men jag var ju ändå glad att matte var tillbaka. Vi tog en runda på Hötorget men där var så stökigt och alla försäljarna försökte kalla på mig samtidigt. Matte tyckte att det var dumt av dem och till sist satte vi oss på bänken igen vid hissen och väntande. När Yster kom tillbaka blev hon väl mottagen och så bar det av till ett varuhus där Yster skulle lämna tillbaka något. Det tog en himla tid och matte och jag fick snällt vänta, fast inomhus i alla fall så jag slapp ligga på kalla marken.

Till slut var det klart och vi gav oss av hemåt. Runt t-centralen var det ett himla oväsen, en man stod och spelade munspel så illa att det skar i öronen på mig. Och trångt är det där. Matte bar mig i rulltrappan. Det finns hissar men de är så äckliga för tydligen kissar folk där. Knasigt, tycker jag men det är klart, det finns inget vettigt gräs inne i stan.

På t-banan var det en tant som tittade jättesurt på mig och jag kände mig ledsen för jag är ju så snäll och vill väl. Men som plåser på såren var det också en jättevänlig kvinna och en kille som lämnade plats till oss så att jag slapp sitta i gången. Men jag var himla glad när vi kom hem så jag lade mig på mattes säng och gosade. För Yster var det bara att packa, byta om och fixa till sig för hon skulle iväg till ett jobb där hon skulle spela piano och sjunga. Så nu är matte och jag själv hemma hos Yster men det går så bra. Vi har just varit ute på en kvällsrunda. Det hade regnat såg jag när vi kom ut men det var uppehåll och vi slapp bli blöta. Lite kyligt är det faktiskt här, inte alls så varmt som det var innan i Skåne. Men jag har ju min päls så jag klagar inte. Värre tycker nog matte att det är.

Jag är fortsatt trött och ägnar mesta tiden inomhus till att ta det lugnt. Matte slappar också ganska mycket med mig fast nu ska hon nog träna lite (här finns en massa träningsutrustning hos Yster) och sedan har hon nog pluggning på schemat. Jag ska VILA samt kolla in matte. Inga mer besök mitt i stan den här gången har matte sagt så det blir väl ganska lugna dagar här om jag har förstått saken rätt. Skönt, för jag är inte så förtjust i att vara mitt i betongdjungeln. Inte matte heller tror jag. Här där Yster bor är mycket mysigare. Bland annat spanade jag in en hjort när vi var ute och gick för en stund sedan. Här är ju nära till ett naturreservat och tydligen hittar både hjort och rådjur hit. trevligt, tycker jag för det påminner om hemma i skogen.