Spår
Igår var det dags för spårkurs igen. Matte och jag steg upp tidigt (åtminstone enligt min klocka) och tog en runda i skogen innan det bar av till Fulltofta. Där lades det spår och så fikades det och den här gången slapp jag sitta i bilen så mycket. Däremot var det vissa grabbar som inte har insett att jag inte löper längre som åkte in i bilen för att de enligt deras mattar inte kunde uppföra sej. Jag var tyst som en mus så att inte matte skulle göra likadant med mej.
När det sen var dags att spåra var jag lite okoncentrerad och jag tyckte det bitvis var svårt att hitta men sen gick det bra emellanåt också. Jag fixade vinklarna (första gången för mej) efter lite tankeverksamhet och sen var det raka spåret till klöven. Matte och Ann tyckte att jag hade nosen lite högt ibland (Ann påpekade att det blir lättare att spåra om man har nosen i marken och det tyckte jag var lite näbbigt) men jag var faktiskt lite förvirrad ibland över dofterna och över den snåriga terrängen och matte som fastnade med linan i buskarna.
När jag hade spårat klart var jag jättetrött och grävde en liten håla till mej under picknickbordet i väntan på att dom andra skulle bli klara med sina spår. Efter det körde vi hemåt fast matte skulle handla på vägen i Staffanstorp. Solen stekte och det fanns ingen parkering i skuggan så matte höll nog på att springa benen av sej i affären och tur var det för trots att rutorna var lite öppna var det otäckt varmt. Hon har lovat att skaffa en friskluftskrok till bakluckan och så funderar hon på att köpa något grejs till rutorna där bak så att de blir mörkare och inte släpper in så mycket sol.
Med tanke på att hon köpte märgben till mej och Knappen var det ändå värt att vänta dom där minuterna i bilen och jag var sysselsatt i nästan två timmar efter att vi kom hem. Dom är himla goda märgbenen och jag hoppas hon triillar över fler snart igen. Fast man kan tydligen inte äta dom för ofta för då får man ont i magen. Tänk att det ska var så allttid att det som är godast kan man inte äta för mycket av.
En trevlig dag i alla fall med massor av sol och så härligt det var att ha matte vid min sida hela tiden.
När det sen var dags att spåra var jag lite okoncentrerad och jag tyckte det bitvis var svårt att hitta men sen gick det bra emellanåt också. Jag fixade vinklarna (första gången för mej) efter lite tankeverksamhet och sen var det raka spåret till klöven. Matte och Ann tyckte att jag hade nosen lite högt ibland (Ann påpekade att det blir lättare att spåra om man har nosen i marken och det tyckte jag var lite näbbigt) men jag var faktiskt lite förvirrad ibland över dofterna och över den snåriga terrängen och matte som fastnade med linan i buskarna.
När jag hade spårat klart var jag jättetrött och grävde en liten håla till mej under picknickbordet i väntan på att dom andra skulle bli klara med sina spår. Efter det körde vi hemåt fast matte skulle handla på vägen i Staffanstorp. Solen stekte och det fanns ingen parkering i skuggan så matte höll nog på att springa benen av sej i affären och tur var det för trots att rutorna var lite öppna var det otäckt varmt. Hon har lovat att skaffa en friskluftskrok till bakluckan och så funderar hon på att köpa något grejs till rutorna där bak så att de blir mörkare och inte släpper in så mycket sol.
Med tanke på att hon köpte märgben till mej och Knappen var det ändå värt att vänta dom där minuterna i bilen och jag var sysselsatt i nästan två timmar efter att vi kom hem. Dom är himla goda märgbenen och jag hoppas hon triillar över fler snart igen. Fast man kan tydligen inte äta dom för ofta för då får man ont i magen. Tänk att det ska var så allttid att det som är godast kan man inte äta för mycket av.
En trevlig dag i alla fall med massor av sol och så härligt det var att ha matte vid min sida hela tiden.
Kommentarer
Trackback
