Vildhunden

Så var man framme hos Syster Yster. Men vilken tågresa alltså. När vi gick på i Lund var det ganska lugnt  och det förblev så i ungefär en timme tills vi var framme i Alvesta. Där klev det på tre hundar och tre chinchillor (som satt i en slags låda med runda hål i på sidorna). Dom var skumma, tyckte jag. Trångt var det och jag och en annan hund fick ligga ute i gången för våra medpassagerade (med chinchillorna) bredde ut sina fötter ganska hänsynslöst. En tjej var dock snäll och lät mig ligga lite hur som över hennes skor. Matte baxade mig hit och dit och först tycker jag det var stökigt men till sist insåg jag att hon visste bäst hur det skulle bli så lugnt som möjligt för mig så jag lät henne hållas. Jag vilade lite av och till men inte särskilt mycket ändå för det sprang folk hela tiden som skulle till och från bistron. En av dom andra hundarna var riktigt stressad över att alla klev över henne hela tiden och det kan man ju faktiskt förstå.

Jag fick av det smaskiga godiset som Elliot skickade med, bland annat fick jag ett paket av matte som jag fick plocka upp. Men vad ska man säga...sammmantaget var det rätt stökigt. Fast jag stressmjällade inte alls och matte var på det hela taget mycket nöjd med mig. Tyvärr slog jag huvudet i bordet en gång och det gjorde riktigt ont. Matte säger att hon får sätta vadd på huvudet på mig när vi ska åka tåg men det vill jag inte för det ser töntigt ut.

Tyvärr var där en trist medpassagerare som inte alls gillade hundar. När det var ungefär en och en halv timme kvar av resan satt han alldeles själv vid ett bord där det är fyra platser. Vi var fyra hundar och chincillorna somt trängdes på liten yta så matte gick och frågade den ensamme mannen om hon och jag kunde flytta bort till honom för att jag skulle få mer plats. Men han skakade på huvudet och tittade på matte som om hon inte var klok. Hon frågade om han inte gillade hundar och då nickade han och tittade ännu konstigare på henne. Då undrade hon om han möjligtvis inte kunde sätta sej någon annastans i vagnen (det är bara en liten avdelning där man får ha djur) för där fanns massor med lediga platser. Han bara glodde på henne och skakade på huvudet. Vilken typ alltså. Och jag som så gärna hade velat ligga lite i lugn och ro. Vi satte oss där sen när han hade gått av men då var det inte långt kvar ändå. Himla trist typ, varför sätter han sej i djurvagnen om han inte gillar oss?

Jaja, nu är vi i fall framme och jag har fått lite nattmat och nu ska jag lägga mej till ro i min bädd. Jag har haft så mycket koll på matte hela kvällen att ögonen går i kors. Hoppas hon också lägger sig snart.

Kramar och pussar till alla mina kompisar i Skåne. Saknar er!

Lakritsen