Vildhunden

...gick det galet för lilla mig. Det var nämligen så att jag och matte åkte till Svedala BK för att träna När vi kom dit var det två tanter som fikade på altanen. De hade sina hundar lösa där på apellplanen och hade satt ett halsband i grinden så att man inte bara kunde öppna och gå in. Lite märkligt tyckte jag men jag hade fullt upp att spana in en av hundarna som var en brun lite setteraktig typ. Dock hann jag inte så långt med den saken förrän två stora rottweilers kom springande. Den ena, som var en tik, morrade jättemycket och argt åt mig. Tanten försäkrade att hon var snäll men jag reste ragg och det var allmän oreda. Dock kopplades hundarna så vi kunde gå in. Nu är det ju så finurligt där att en del av apellplanen är separerad från resten med staket så man kan träna därinne utan att bli överfallen av hundar utanför. Och jag kan inte smita. Så jag och matte gick in där i inhägnaden och tränade. Det gick bra ända tills vi var nästan klara för då smet jag till staketet för då kom hundarna (som var lösa igen) springande dit. Matte blev inte så sur först för jag kom tillbaka till henne igen. Men efter ett par smitningar gjorde jag inte det utan stod bara och glodde på henne och sedan ignorerade jag henne. Ni kan ju gissa hur det slutade...magen i vädret, svansen mellan benen, huvudet ner åt sidan och en ganska förgrymmad matte ståendes över mig i en hel evighet.

Att jag åkte i backen var inte det enda olyckliga. Det var dessutom så att matte egentligen hade ta ner mig till sjön så att jag fick bada men det ströks från programmet för hon tyckte inte jag skulle få ha så kul när jag just hade blivit tillrättavisad. Så det blev bara en kortare vanlig promenad. Suck...men vad har jag att säga till mitt försvar. Inte mycket antar jag. Det enda är väl att det minsann inte är lätt att ha lösa hundar utanför staketet som dessutom utmanar mig och försöker få igång mig.

Nu har jag i all fall fått lite mat. Matte är inte arg men jag håller mig lite på min kant ikväll för säkerhets skull. Tänk så enkelt det hade varit om jag kunde gjort precis som matte ville men det kan jag inte. Och ikväll sade hon inte ens det där NEJ som jag tycker så illa om att höra och jag smet ändå. Som det kan bli.

Imorgon är det fredag. En tidig morgon till innan sovmorgon hägrar. Imorgon blir det nog inte så mycket träning. Kanske bad. Igår var det också ganska lugnt, matte kör visst varannandagsträning. Det är väl ganska lagom, tycker jag.

/Smitaren