Vildhunden

Vi sov länge och det var mysigt. Jag tyckte nästan matte var lite sölig med att gå upp men jag ville inte stressa henne med tanke på hur tidigt hon får gå upp under veckorna. Sedan gick vi på promenad i skogen. Efter det åkte vi iväg till Svedala för en liten träningstur för det blev ju ingen igår. Det gick mycket bra till en början, ja faktiskt ända till slutet när det kom en dam med två hundar. Hon gick in med dem i inhägnaden där jag och matte brukar träna om det är någon annan (men denna gången fanns det ingen när vi kom). Ni kan ju gissa vad som hände...jag smet för att stå och hänga vid staketet där de andra hundarna var. Det sämsta med alltihopa var att matte smög sig på mig och jag märkte inte ett dugg. Plötsligt högg hon tag i mig och hon var inte glad. Ja, hon var inte så väldigt arg heller men jag fann det lämpligt att lägga mig på rygg med magen i vädret och signalera att jag gav mig. Sedan höll vi på en liten stund till nära de andra hundarna och jag smet inte...

När vi kom hem fick jag lite glass, vilket var mumsigt. Sedan gick matte ut för att lägga spår. Jag väntade otåligt på henne och när hon kom tillbaka undersökte jag henne noga. Sedan hann jag nästan glömma bort spåret för vi gjorde lite annat ett par timmar, men jag visste ändå precis vad det handlade om när vi gick och hämtade linan och selen. Pinnen följde med och plockade snitslar. Spårningen gick hyfsat, jag var snufsade efter lite annat vilt vid ett tillfälle men jag hittade tillbaka utan hjälp till spåret. Tyckte matte var lite taskig för jag hörde henne muttra något om att jag var kass idag när vi spårade. Det tog hon tillbaka sedan och hennes största problem var nog att det var väldigt mycket nerfallna grenar och lite svårframkomlig terräng och så tyckte matte jag gjorde en onödig utflykt. Men jag hittade ju alldeles utmärkt. Nåväl, i slutändan var vi båda nöjda i alla fall.

Här är lite bilder...


I början. Jag selas på...


I full gång...


På väg mot slulet...


Framme...


Stolt!


På väg hem igen.


Vila efter spårningen.

Ja, sedan gick vi en tur  i skogen. När vi kom hem igen blev jag glad och rusade ner i dammen. Tyvärr hade matte glömt ta av mitt anti-fästinghalsband så hon kom springande. Jag fattade inte vad det gällde, trodde hon ville jaga mig eller något. Okej, hon sade att jag skulle komma och jag struntade i det men jaja...i vilket fall blev hon jättearg. Hon bad om ursäkt sedan och så men glädjen gick förlorad med mitt flatteryck. Tyckte hon visade bristande förståelse. Hon tycker att jag ska komma sättandes till henne i alla lägen bara hon viskar något. Ungefär som om jag är någon lydnadschampion. Nä...men men...jag är inte långsint, ska inte tänka på det mer nu.

En positiv sak är att jag har förstått att matte kommer att vara hemma hos mig mer till hösten än hon har varit i sommar. Hon ska fortsätta jobba men inte lika mycket. Det blev jag glad att höra!

Alltså...mest bra saker idag men lite nederlag på apellplanen och lite dystra miner när matte tappade humöret. Men jag deppar inte och matte och jag är alls inte ovänner. Tvärtom känns allt bra efter en hel helg tillsammans.

Jag är också glad över att vi ska till Småland nästa helg. VI får sällskap av Wallander och Helene. Tyvärr kommer inte Elliot och Ann denna gången men det kommer fler tillfällen hoppas jag. Det beror såklart på hur jag och Walle sköter oss så bäst vi är ordentliga där.

Ikväll fick matte städryck och höll igång. Bland annat fixade hon till sängen, skakade, bäddade om etc och för en stund sedan låg jag så här och vilade.



Natti-natti

/Lakritsen