Vildhunden

Vilken dag alltså! Det började med att matte och masade oss ur sängen. Matte sprang runt och plockade ihop saker, jag åt min mat, matte åt frukost och fixade iordning. Så småningom var vi klara och då traskade vi ner till vägen där Helene och Wallander väntade. Jag fick hoppa in i Wallanders bur och där var ingen mellanvägg! Men vi var lugna och sansade, stökade inte runt där alls. Matte och Helene snattrade på där framme och efter en rätt så lång stund var vi framme vid Juleboda där Zappy med matte Anna-Lena och husse Anders samt Vira med matte Berit väntade på oss. Det är Zappy och hennes familj som har stället. Jättefint var det där. Mysig stor trädgård där vi sprang runt och busade. Vi fick också springa på ängen bredvid huset. Vira morrade lite åt oss alla när vi var i koppel men det gick bättre när vi fick springa för oss själv. Jag och Wallander busade ju mest som vanligt. Men Zappy hade jag också väldigt kul med.

Tvåbeningarna åt så klart. Men vi fyrbeningar klagar inte, vi fick nämligen märgben som matte hade med sig. Det var smaskens men vi hade jädrans svårt att vara stilla och lugna utan vi sprang och bytte ben hela tiden och Vira grävde ner sitt.

Så småningom bar det ner mot stranden. Det var en skön promenad dit fast den förmörknades lite av att matte tjatade så förfärligt att jag skulle gå fint och hon till och med dängde till mig lite på rumpan och satte benet framför mig så att både hon och jag höll på att snubbla. Inte så smart. Jag var lite ledsen när vi närmade oss stranden men sedan fick jag ju springa och bada och busa med mina kompisar och då kändes allt bättre igen.

Här är lite badbilder:


Wallander, jag och Zappy där ute. Vira var först lite försiktig och ville inte springa ut. Hon tyckte nog vågorna var läskiga. Men hon vande sig...


Här simmar vi allihopa!


Jag hade den först!


Walle och jag i full gång...

Så småningom promenerade vi tillbaka. Viras matte ville gärna träna apportering så det blev några kast med dummys. Det gick väl inte helt uruselt men det var varmt och särskilt mycket träning var det inte frågan om. På vägen tillbaka fick jag busa lite med Zappy och hon visade mig var hon tidigare hade hittat ett rådjursskelett. 

När vi kom tillbaka till stugan skulle tvåbeningarna såklart fika. De äter verkligen hela tiden. Men även den här gången fick vi fyrbeningar något gott. Zappys matte hade varit så snäll och köpt isglassar till oss. Piggelin. Det var väldigt läskande och gott även om jag inte blev så piggelin just för vi hade sprungit en hel massa. Så jag vilade en del, sprang dock och hittade goda rådjurslortar men det var ändå ganska lugnt. Sedan åkte Vira och Berit hem. Vi andra stannade en stund till men så småningom var det dags även för oss att hoppa in i bilen. Wallander och jag var väldigt lugnat på vägen hem. Vi sov helt enkelt mest. Matte och Helene pratade igen (att de orkar). Det regnade en hel massa på vägen hem. Vilken tur vi hade att vädret var så fint under dagen. 

Nu är jag hemma och har fått mat. Ska vila mig, jag tror inte det blir någon lång skogstur direkt, jag är för trött. Kanske en liten runda innan det blir mörkt, vi får se. 

Vilken toppendag det var. Tack Zappy med familj för att vi fick komma på besök. Och Helene och Wallander, tack för skjutsen. Matte tyckte det var jätteskönt att slippa köra. 

Kramar från en trött och nöjd Lakrits