Vildhunden

Igår var matte och jag samt hennes föräldrar bortbjudna till några vänner utanför Ystad. Vi skulle också förbi en kyrkogård och lägga krans till mattes mormor och morfar. Kyrkogården såg jag inte så mycket av utan jag fick vänta i bilen men sedan fick jag såklart komma ut när vi var framme hos Anders och Eva. De har en hund också, det hade matte berättat för mig. En cocker spaniel som heter Lucky. Matte höll föreläsning för mig i bilen att jag skulle uppföra mig, inte skämma ut henne etc. Det hade varit den där herren som behövde en föreläsning istället för han var minsann inte särskilt charmerande mot mig. Jag blev utskälld, morrad åt och så visade han mig sin leksakslåda och jag lånade ett ben men sedan kom han och skulle ta benet igen. Snäll som jag är så bråkade jag inte men när han under matbordet skulle ta mitt ben som jag hade fått av matte då blev jag faktiskt lite purken. Matte halade ut mig och Luckys matte tog ut honom för bordet svajade betänkligt. Jag kände mig faktiskt oskyldig och matte var heller inte sur på mig utan sade bara till mig att lägga mig ner.

Efter middagen gick vi en runda och då var han helt okej mot mig men så fort vi kom hem till dem så surnade han till igen. Jag kände mig inte så värst välkommen, brukar få ett annat mottaganden är jag kommer hem till Elliot och Wallander.  Jag som till och med hade tagit med present i form av kycklig chips men det hade jag inte mycket för. Snyft. Men matte hade trevligt i alla fall och jag fick ju vara med så jag klagar inte. Matte förklarade sedan att han inte var så van vid andra hundar och det är klart, då kan man kanske reagera lite knasigt. Jag är inte långsint så jag är inte alls sur över det men just då kände jag mig lite knepigt behandlad.