Vildhunden

Igår spårade jag ju här hemmavid, fast det var på andra sidan vägen så jag fick ändå åka bil dit. Men även om det var nära hem så kändes det som rena präriegräset jag susade runt i, åtminstone bitvis. Nu hade matte nog inte lagt spåret så mycket i gräset utan i kanten av det men jag försvann ju in där ibland ändå och en gång villade både jag och matte bort oss i det höga gräset. Fast jag hittade tillbaka och tog spårslutet ändå. Och sedan var där ett stort dike som jag ville hoppa över men matte sade "nej" väldigt bestämt så jag lät bli. Hon sade efteråt att hon inte tänkte på att jag skulle vilja hoppa över för då hade hon inte lagt spåret så. Hon vill ju egentligen inte behöva säga till mig. Men sammantaget gick det bra med tanke på också att det hade regnat hela natten och det skvalade när jag spårade så det var inte mycke doft kvar kan jag säga. Helt nytt område var det ju också. Mycket snår, men jag släpade inte in matte i dem alls knappt. Snällt av mig...