Bäst att passa sig...
Det känns lite konstigt men jag vänjer mig kanske. Jag menar att matte har förändrats alltså. Men kanske blir det bra på sikt så att vi slipper bli så oväns som i onsdags för det var riktigt hemskt.
Jag känner mig i all fall lite tilltufsad, går och funderar en hel del och ligger för mig själv. Har dock varit sysselsatt med ett märgben både länge och väl nu och det var gott. Och strutsbitarna är också mumsiga. Fast märgben är godast! Matte kanske snart måste till AG:s i Staffanstorp för det verkar vara det enda stället som har märgben för tillfället.
Ja du Lakrits. Jag har inte läst på några dagar men jag inser nu att ni tagit er igenom en liten kris under min bloggfrånvaro. Men jag pratade med Matte idag och hon lät ganska som vanligt så det är nog ingen större fara. Kanske bara att hon tyldigare vill att du ska förstå att det är hon som är flockledaren. Det är ju egentligen ganska självklart men ibland glömmer du nog det. När du får dina ryck lyssnar du liksom inte riktigt och så får det ju inte vara. Det gäller att veta när man får busa och när det är allvar. Det kanske du måste blir bättre på att lära dig.
Ses i alla fall snart igen nu. Jag kommer ner och hälsar på om ca 2 veckor. Då blir det kanske lite spår och sök. (Jag ska springa riktigt, riktigt långt så du får jobba ordentligt i så fall...) Jag bad Matte ge dig en puss från mig när jag pratade med henne. Hoppas hon gjorde det!
Nya tuffa tider hör jag. Jag tror att jag skall hålla MOR borta från din blogg, för hon har ännu inte börjat ta i med "hårdhandskarna" ännu. Men om hon skulle läsa att du har fått det tuffare men att det hjälpt rejält så ligger jag nog lite risigt till.