Vildhunden

Matte och jag har haft en fin kväll. Det trodde jag inte i morse när jag skrev mitt inlägg, då kändes allt så dystert. Men när matte kom hem verkade hon som vanligt fast jag kände så klart ändå att det fanns en liten gnutta allvarsamhet kvar men ändå, vi gullade och hade det mysigt. Sedan åkte vi iväg till Yddingesjön. Vi promenerade ner till scoutstugan och bryggan där. Först i koppel, sedan fick jag vara lös. Matte har börjat bli väldigt sträng med att jag inte får dra i kopplet och att hon bestämmer hastigheten. Om jag drar minsta får jag backa tillbaka och sätta mig intill henne innan vi går igen. Ganska trist men jag har nog inget val annat än att börja anpassa mig. När jag var lös höll jag mig också ganska nära matte, kände att det absolut inte var läge för några längre utflykter.

Väl nere vid sjön var jag mycket otålig. Och bara för det fick jag vänta i en hel evighet. Matte kastade ut leksak men jag fick inte hoppa efter på en gång som jag brukar utan fick ligga och vänta en stund, gå fram och tillbaka på bryggan bredvid matte etc. Förfärligt trist men det finns kanske en poäng i det som jag inte begriper nu. Nåväl, till sist fick jag ju hoppa i och då kändes det ju bra. Sådär höll vi på några gånger innan vi gick tillbaka mot bilen. Det tog tid att gå i koppel (eftersom jag nästan fick backa mer än det gick framåt ibland). Men vid halvtio var vi hemma och då fick jag smaka struts. Oj vad gott.

Det känns som att matte har blivit lite strängare men att hon försöker vara lugnare. Vi får väl se hur det blir framöver men hon har säkert tänkt till. Har en känsla av att det blir en hel del träning i olika miljöer och med lydnad som fokus. Det får väl vara okej, det är ju kul att komma ut. Jag är nöjd bara det fungerar mellan matte och mig, då går jag med på allt.