Vildhunden

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. Ett tag tänkte jag att jag aldrig skulle få blogga mer men det verkar inte som att matte har gjort några åtgärder för att förhindra det.

Igår var min månadsdag men det kommer att bli en dag jag helst vill glömma. Åtminstone kvällen.

Matte kom från jobbet som vanligt. Hon såg trött ut, hade haft en kaotisk dag. Vi åkte iväg till träning i Saxtorp. Wallander, Elliot, Sandy och Funny kom också. Funny är också flatte och bor ihop med Vira hos Berit i Harlösa. Egentligen skulle Vira kommit men hon hade blivit sjuk så Funny fick komma istället.

Nåväl, det började bra. Jag apporterade och matte var ganska nöjd. Men så smet jag, fick med mig Walle, vi drog och kom inte tillbaka på en lång stund. Matte var rasande och när hon väl fick tag i mig åkte jag i backen och fick ligga där en bra stund medan matte vakade över mig som en hök. Så fortsatte det. Jag smet igen, matte fick tag i mig, jag åkte ner på marken osv. I slutet fick jag apportera två gånger i vatten för att vi ändå skulle försöka få till något bra. Men matte var arg på mig. Jättearg. Det märktes när vi gick till bilen. Ett tag trodde jag hon skulle skicka bort mig till någon annan, det kändes som att hon inte älskade mig mer. Men vi åkte hem. Matte var ledsen i bilen på vägen hem. Jag också. Väl hemma försökte jag få kontakt med matte men hon tittade inte ens på mig och sade inte ett ord. Till sist gick jag och lade mig i biabädden. Att gå upp till matte i sängen var inte till att tänka på. Jag hade ont i magen av oro.

Klockan fyra inatt tog jag sedan ett beslut och klev upp i mattes säng. Jag råkade trampa på henne i ren nervositet. Jag blev dock inte nerkörd och när vi vaknade imorse klappade matte mig och pratade med mig. Men det kändes inte som vanligt kan jag säga. Något har ändrats. Jag tror inte det är någon risk att matte ska lämna bort mig eller så men jag är ändå ledsen och orolig. Jag kan inte hjälpa att jag smiter men det är klart det inte är bra. Jag tror en del av mattes problem är att hon känner sig dum inför de andra när jag gör så. Hon brukar inte bry sig så mycket om vad andra tycker men tydligen i detta fallet.

Så vad ska hända? Vad tänker matte? Hur blir träningen framöver? Får jag inte träffa mina kompisar mer? I så fall kan jag ju lika gärna dö. Matte jobbar med folk som vill ta livet av sig. Om hon har otur har hon snart en hund som inte vill leva längre.

Men kanske är det inte så illa. Matte var snäll och så mot mig innan hon åkte till jobbet men lite ledsen och bekymrad ändå. Jag tror hon funderar för fullt. Vad ska jag utsättas för? Jag undrar så, vill veta hur hon tänker. Såg också att hon pratade med Ann-Sofi utanför bilen igår innan vi åkte hem. Undra vad de sade? För det handlade med all säkerhet om mig.

Jag vill inte vara någon annanstans än hos min matte för jag älskar henne. Men det blir fel ibland för det känns som om jag ska krypa ur pälsen för att jag inte orkar vara lugn och stilla och då drar jag. Snyft. Önskar jag kunde låta bli. Önskar jag kunde vara som matte vill men jag kan inte. Tänk om ingenting blir som vanligt igen.

Jag såg att Helene överlämnade strutsgodis till matte igår. Men det kan jag nog se i stjärnorna efter. Strunt samma egentligen. Fast synd ändå för de är väldigt goda.

Jag vet att jag har haft det jättebra hos matte, att hon har gjort allt för mig och att jag är besvärlig ibland. Men jag är ung och vild. Matte vet ju det, att jag är en vildhund. Nu har det krisat till sig rejält men kanske går det att lösa.Jag hoppas det matte, hoppas att du läser det här. Jag ska försöka vara duktig men du måste också lära dig hur du ska göra på bästa sätt för att vi ska fungera bra ihop på träningen. Jag tycker inte alls om när du blir så arg som igår. Hade du själv velat komma till någon som kokar av ilska?

Nä...nu orkar jag inte tänka på det här mer. Jag får ont i magen. Nu ska jag gå och vila mig.