Sista kvällen...
...blev tvåbeningarna helt tokiga.
Matte och Yster sjöng, Yster spelade bas och matte spelade olika rytminstrument. Så sjöng de först sånger de hade skrivit själv, sedan några kända och folk tjoade, klappade, dansade och var allmänt knasiga. Matte hade varit och handlat en del godsaker, bland annat korv och bröd med tillbehör, men också godis och frukt till de som ville ha. Jag fick tre korvar totalt (en med bröd och två utan) så jag var inte alls missnöjd. När matte och Yster sjöng fick jag sitta med en av mina favoriter på kursen som höll mig lite lugn. Jag blir nämligen så uppjagad när alla klappar, tror det ska hända något särskilt då. Men det lustiga är att jag inte byr mig om när det t.ex. åskar vilket det gjorde på dagen innan. Ett himla åskväder var det, två "åskor" möttes ungefär mitt över vårt tält. Jag var mest rädd att min badning skulle gå om intet men sedan klarnade det upp och vi tog en sista tur till sjön i alla fall.
När jag somnade sista kvällen var jag helt dödstrött och matte kunde knappt rubba mig så att hon skulle få del av täcket. Vilket hålligång alltså. På en låt satt jag mellan matte och Yster, kände liksom in känslan av att stå på scen. Det kändes superbra. Ser fram emot vårt bandprojekt!
/Lakrits
Matte och Yster sjöng, Yster spelade bas och matte spelade olika rytminstrument. Så sjöng de först sånger de hade skrivit själv, sedan några kända och folk tjoade, klappade, dansade och var allmänt knasiga. Matte hade varit och handlat en del godsaker, bland annat korv och bröd med tillbehör, men också godis och frukt till de som ville ha. Jag fick tre korvar totalt (en med bröd och två utan) så jag var inte alls missnöjd. När matte och Yster sjöng fick jag sitta med en av mina favoriter på kursen som höll mig lite lugn. Jag blir nämligen så uppjagad när alla klappar, tror det ska hända något särskilt då. Men det lustiga är att jag inte byr mig om när det t.ex. åskar vilket det gjorde på dagen innan. Ett himla åskväder var det, två "åskor" möttes ungefär mitt över vårt tält. Jag var mest rädd att min badning skulle gå om intet men sedan klarnade det upp och vi tog en sista tur till sjön i alla fall.
När jag somnade sista kvällen var jag helt dödstrött och matte kunde knappt rubba mig så att hon skulle få del av täcket. Vilket hålligång alltså. På en låt satt jag mellan matte och Yster, kände liksom in känslan av att stå på scen. Det kändes superbra. Ser fram emot vårt bandprojekt!
/Lakrits
Kommentarer
Postat av: Wallander
Ja ibland kan dom där 2-beningarna bete sig lite märkligt. Men när det är sång & dans inblandat tycker jag att det är OK. När vi drar igång vårt band snart så är risken stor att 2-beningarna tycker att vi 4-beningar är lite märkliga.
Vad bra att du inte är rädd för åska, det är faktiskt inte jag heller.
Ett tips till er båda; Tag med vars ett täcke nästa gång ni skall ut & campa!
Trackback
