Vildhunden

I morse var det dags. Vi gick upp tidigt (alldeles för tidigt enligt min åsikt) och efter dom sedvanliga morgonrutinerna bar det iväg med bilen. Vi åkte till ett ställe som heter Fulltofta och där väntade Elliot, Wallander, Singo Henke och Tesie med sina mattar samt Ingvar som är instruktör och hans fru Anita och deras Oskar. Vi körde iväg till ett annat ställe tillsammans och där gav sig sedan våra mattar iväg ut i skogen med en massa färgglada band hängades om halsen, en flaska och en lustig sak som jag senare lärde mig är en klöv. Elliots matte, Ann visade min matte hur man ska göra och efter en stund var dom tillbaka igen. Så satt dom och fikade och jag fick nesligt nog vänta i bilen för att dom andra hundarna, särskilt grabbarna inte skulle anfalla mej för att jag luktar så gott. Men så småningom blev det sedan min tur att komma ut i skogen. Matte satte på mej sele och lina och så satte hon mej ner och gick fram och började rota i jorden på ett ställe som såg lite uppkrafsat ut. Sen kallade hon på mej och när jag kom fram märkte jag direkt att där var något intressant så jag satte nosen i backen och började spåra. Matte sprang med linan i handen och Ann var bakom och instruerade. Matte klantade sej en del med linan men hon är lite förlåten för det var lite snårig terräng och hon är nybörjare i viltspår hon också. I vilket fall fanns det en massa intressant att lukta på, det var nämligen blod i spåret! Och så luktade det av den där grejen som jag sen hittade i slutet av spåret, nämligen klöven. Men innan jag kom dit var det mycket nosande och lite virrande är jag tappade bort mej men jag hittade snabbt tillbaka igen. När jag sen kom till klöven tyckte jag först det var lite läskigt, jag fattade liksom inte vad det var. Men sen vågade jag mej ända fram och luktade på den och då rusade matte och Ann fram och tjoade och tjimmade och det verkade på det hela taget som att dom var väldigt nöjda med min insats. Själv tyckte jag det var lajbans som bara den och jag ser verkligen fram emot nästa gång. Matte fick med sej klöven hem och den ligger i frysen tills nästa gång. När vi sen körde hem var hon också inne om ICA Kvantum i Lund och där köpte hon en paket blod som också är i frysen. Så kan vi kanske göra nått sånt där spår på egen hand, åtminstone när vi blir lite mer vana.

När jag sen kom hem kände jag mig trött. Jag är faktiskt inte lika pigg som jag brukar och jag har märkt att matte är lite orolig men jag tror nog det går över. När jag var ute i skogen nu i kväll piggnade jag till rejält igen. Vi träffade både hästar och rådjur och så bar jag lite pinnar. Någon tur med cykelkärran har det inte blivit idag och följaktligen inte något foto heller. Men allt kommer till den som väntar... Jag har gamla foton på den från förra sommaren där jag är riktigt liten men jag tänkte ju att ni skulle få en färsk bild så jag väntar tills imorgon och ser vad som händer. Tror matte kommer hem tidigt och då kan ju kärran komma fram om man har tur. Om jag har förstått saken rätt ska det bli fortsatt härligt väder i veckan. Jag hörde matte mumla något om att man kanske kan smita lite tidigare vissa dagar och jag håller tassarna för att det blir så. I väntan på att matte kan ta sej loss från skolan så ägnar jag väl tiden åt att fiska i dammarna, tigga godis, försöka förgylla livet för mattes mammas gamla hund och lite annat smått och gott. Särskilt fiskandet är min stora passion. Man kan få upp allt möjligt roligt. Tyvärr är tvåbeningarna inte alltid lika glada åt mina upptåg.

Nu är klockan kvart över sju och det är fortfarande ljust ute! Det är verkligen vår och jag vill inte komma in men jag har resignerat och låter i alla fall matte komma och hämta mej. Men att gå in frivilligt när hon kallar det klara jag inte riktigt, bara om jag vet att det vankas något smaskens eller om jag är alldeles urtrött. Men det är också skönt att ligga och vila utomhus nu när det är så varmt, man måste inte gå in bara för att man är trött. Matte säger att jag är en riktig vildhund när jag inte vill komma in. Men jag är i alla fall inte så tokig som Elliot som kastar sej ner i varenda lövhög och rullar sej. Fast det ser himla gulligt ut faktiskt när han ligger där med magen i vädret. Jag saknar att leka med mina kompisar och längtar tills det här med löp är överstökad så att vi kan ut och härja som vanligt igen. Eller vad säger ni grabbar?!

Vårvarma pussar från Lakritsbåten