Lyckan kommer lyckan går...
Ja, vi provade att apportera med kaninskinnet runt dummyn idag. Det gick väl bra första gången även om jag stannade hos dummyn lite länge innan jag bar den till matte. Men andra gången så ryste jag den ordentligt och då flög till min stora förvåning skinnet av dummyn. Och hur apporterar man en dummy som har gått i bitar? Inte vet jag, så jag stannade hos den och lekte istället. Tyvärr fick leken ett snabbt slut när matte kom ångades. Sedan blev det ett kast med dummy utan skinn och det gick ju bra. Så var det med den saken. Matte konstaterade att jag nog inte är riktigt mogen för skinnet ännu. När blir jag det, undrar jag?
Annars har det varit en ganska lugn dag. Matte har ägnat en del tid åt att sätta upp och sedan plocka ner tältet som vi ska bo i när hon, jag och syster yster är på kurs i sommar. Tältet är jättestort med mysiga sovavdelningar och jag tror det blir superbra. Jag trivdes på direkten när jag tittade in där. Men nu är tältet nere igen för matte skulle bara kolla så att allt var okej med det.
Så här ser det ut. Jättestort och högt i tak.
Men först ska vi ju till fjällen och då ska vi absolut inte ha med tältet för det är jättetungt. Nä, då ska vi bo i mysiga stugor.
Det har varit lite stridigheter kring maten men man kan väl sammanfatta det med att jag har förlorat. Jag matvägrade från igår kväll tills ikväll för då var jag så hungrig att jag åt torrfodret som det var utan något som helst smaskens. Men matte provar en ny sorts mat till mig och den är faktiskt godare än Hills som jag har ätit innan. Men det var som så att jag hörde matte säga att om jag inte alls åt min vanliga mat så blev det ingen välling ikväll. Förfärligt tänkte jag och åt upp maten i ren förskräckelse. Och så blev det välling som vanligt för en liten stund sedan.
Imorgon kväll ska vi tydligen till Lomma. Konstig dag (det brukar ju vara tisdagar) men matte verkar säker på sin sak. Det ska visst vara någon slags avslutning. Det ryktas om korvgrillning. Hoppas det blir korv till hundarna också!
Jag kanske bör tillägga att syftet med min matstrejk helt enkelt var att få matte att tycka synd om mig och ge mig godare mat. Typ leverpastej och blodpudding. Men det misslyckades fullständigt. Istället fick jag ännu tristare mat. Man kan visst inte lyckas varje gång med sina planer...
Jag har börjat äta vuxenmat nu,de du låter något va?Å de e mycket godare än den där "bebismaten".Jag börjar bli rätt bra på det nu....alltså äta.
Lite snopen måste du allt ha blivit när kaninskinnet åkte av. Hade inte matte Marie satt på det ordentligt, eller?
Tältet ser verkligen fint ut. Låter spännande att sova i tält, har du gjort det förut? Hur många dagar/nätter skall ni vara borta?
Det är många val man måste göra som hund. Att du valde att äta tillslut tyckte jag var rätt val och då fick du det som du gillar så bra... din välling alltså.
Matvägran är nog inget positivt för oss själva i långa loppet (tror jag alltså).
Hon hade satt fast det med två gummiband men det hjälpte inte när jag ryste ordentligt. Jag såg skinnet ikväll, det låg på en hylla och såg oförskämt smaskigt ut.
Jag har inte sovit i tält förut men jag tror det blir toppen. Det är nästan en hel vecka vi ska bo i det.
Maten är ett komplicerat kapitel. Idag har jag ätit en portion sammanlagt. Ingenting alls kul fick jag på maten, bara torrt och eländigt. Men så blev det ju korv i Lomma och sedan mjuknade matte och gav mig välling när vi kom hem. Så det blev inte så tokigt ändå. Det taskiga är bara att dagismatte har fått stränga instruktioner om att inte ge mig något gott till maten. Innan kunde jag lura av henne både det ena och det andra. Men det är kört nu. Suck. Det går inte bra för mig :(
Ojojoj Lakrits. Jag vaknade av en mardröm i morse och den handlade om dig. Jag drömde att pappa (dagismammas man) och jag var upp i fjällen. Vi red på hästar och du sprang någonstans bakom oss. Var lite oklart hur nära du egentligen var på sista etappen. Mot slutet av kalfjällstrippen upptäckte vi att du inte fanns där tillsammans med oss längre. Vi ropade och ropade men du var inte där. Var riktigt hemskt. Ställde hästarna och skulle just bege oss iväg med bil (hur man nu ska kunna köra bil på kalfjället?) för att leta efter dig när jag vaknade. Usch vilken tur att det inte var på riktigt. Men jag förstår inte riktigt hur du kunde komma bort på det viset. Du är ju så duktig på att spåra nu. Visst skulle du väl kunna lukta dig ikapp oss även om vi red på hästar?
