Vildhunden

Imorse ringde matte till veterinären och pratade om mig. Det var här i härheten, Burksgården heter det. Hon hade tänkt boka tid inom den närmaste veckan för att "kolla upp mig" men hon fick faktiskt tid redan idag. Så klockan ett bar det av till veterinären. Jag var faktiskt trött och hängig så det kändes ganska okej. Jag spanade på en katt, en annan hund och ett marsvin (tror att det var det i alla fall) medan vi väntade. Sedan fick jag träffa veterinären .Hon pratade med matte en massa och så klämde hon och kände överallt. Så tittade hon långt ner i halsen på mig och hon sade att det var ingen vacker syn. Svullna, röda och alldeles för stora halsmandlar. Sedan tog hon blodprover också på mig som analyserades medan vi väntade men det var inget konstigt med dem. Alltså blev det antibiotika för halsen och så ska jag på återbesök när jag ändå ska vaccineras i slutet av maj. Matte var väl ganska nöjd med det hela, hon har ju känt att något inte har varit riktigt rätt med mig. Och visst har jag varit tröttare, idag ville jag knappt gå på promenad igen. Men förhoppningsvis ska det bli bättre av tabletterna. Annars får de kolla upp ännu mer noggrant i slutet av maj och även ta fästingprover. Men vi hoppas på det bästa, alltså att jag är frisk och pigg igen när tabletterna är slut. Tyvärr har jag pussförbud så länge jag behandlas och det är ju inget kul. Elliot har också pussförbud. Kan inte vi få pussas då, undrar jag. Det kan väl inte vara något problem om vi båda har samma sjuka. Men matte säger att det är fel, vi kan ju skicka runt bakterierna mellan varandra så att vi aldrig blir av med dem. Vare sig hon har rätt eller inte blir det pussförbud för hon bestämmer.

Det tog lång tid innan vi var hemma igen från veterinären och apoteket där matte köpte medicin till mig. Trött var jag och matte var lite olycklig över sin tentapluggning men hon tyckte det var jättebra att vi fick tid så fort så att jag kunde få behandling och hon slapp fundera så mycket över mig. Nu vet hon i alla fall att det inte är några fel på mina blodprover och att det antaligen är halsen som har ställt till det hela. Sedan kan det ju spela in med det där himla löpet som var men bäst att behandla för halsen så har man i alla fall uteslutet det. Säger matte. Hon säger också att jag var duktig när jag blev tittad i halsen och när veterinären tog blodprov för jag sade inte ett pip och ryckte in ens till. Men så fick jag också rejält med godis efteråt, jag hade liksom det på känn när jag såg att korvpåsen följde med. Man är väl inte dum...