Vildhunden

Ja, idag har det varit en helt vanlig hemmadag...fast kanske ändå inte för matte har varit hemma. Men det har hon varit mer på sista tiden så jag har blivit lite bortskämd med att ha henne nära mig. Men imorgon ska hon iväg halva dagen så då får jag vara med dagismatte och det har jag absolut inget emot. Jag tar dagen som den kommer även om det såklart är roligast när matte är hemma. Men nu ska hon ju inte resa iväg från mig och det känns väldigt bra. Istället blir det nog så att Yster kommer på besök så jag får ha flera av mina favoriter nära mig. Det tycker jag är mycket bättre än att matte skulle resa ifrån mig. Tur att hon fick förhinder tycker jag!

Nåväl...en lugn dag har det varit. Fast vi åkte iväg och tränade en sväng på Svedala BK. Men där fanns ingen förutom matte och jag. Träningen gick bra förutom att matte återigen blev orolig över mitt ben, att jag kanske springer snett. Hon ska nog be någon titta imorgon för hon har svårt att se när jag springer på hennes vänstra sida och på den högra kan jag inte springa för det känns jättekonstigt. Jag känner inte själv av benet något särskilt, tänker inte på det när jag flänger iväg och får flatte-ryck och matte biter på naglarna över att jag springer så obehärskat. Men jag glömmer mig ju. Inte lätt att vara lugn, även om jag tycker jag har varit lite tröttare än valigt de senaste veckorna. Kanske det där förbenade löpet skom ställer till det fastän det är slut. Ibland är det bökigt att vara tjej.

Jag ser fram emot träningen imorgon men tycker också det är synd att det bara är så lite kvar av kursen. Den borde varit mycket längre. Men jag hoppas verkligen vi kommer att fortsätta åka till Lomma för det vill jag. Och så hopplös tycker jag inte att jag har varit så att matte helt skulle ge upp hoppet. Nä, tvärtom tycker jag det har gått bättre på sistone. Okej att jag längtar efter en liten runda då och då men jag har faktiskt inte smitit en enda gång. Och jag har haft möjlighet...

Nä, nu är jag gäspig, dags för sängen...