Vildhunden

Ikväll har jag och matte legat och gullat jättelänge i soffan/sängen. Oj så mysigt det var. Hon har kliat på alla ställen där jag själv inte kommer åt. Nu brukar hon ju klia och klappa mig men vi brukar inte ha så långa gullstunder som över en timme. Det hjälper upp situationen lite för Yster yr runt och flyttar saker fortfarande och jag har bett matte säga till henne att sluta men det hjälper inte alls. Yster slog huvudet i flygeln och jag måste snart säga att om man river runt så som hon gör är det inte konstigt att man slår sig. Nu är jag aldrig den som är långsint över saker så självklart skyndande jag till hennes hjälp när hon hade slagit sig.

Man kan väl säga att dagen slutade bättre än den började för i morse försvann matte en stund från högkvarteret för att uträtta ett ärende i stan. Det gillade jag inte alls och kanske var jag lite oemottaglig för Ysters snälla försök att trösta mig och ge mig leverpastej. Men jag gillar inte när matte går, även om jag gillar Yster skarpt så är matte min trygghet här i stan. Fast matte suckar också när Yster går för jag blir pipig och sur då också. Jag vill ju att alla jag gillar ska vara samlade hos mig jämt. Men det kan man ju drömma vidare om. Suck.

Nu ska jag återgå till min och mattes säng. Jag har ju en egen biabädd också men matte säger att det snart inte är något kvar av den efter allt bäddande och krafsande. Hon överdriver såklart som vanligt men visst har jag röjt runt en del i den, det kan jag väl medge. Men jag har ätit ganska hyfsat under min Stockholmsvistelse så det har inte varit så tokigt alls. Skogsturer varje dag, och så trevligt sällskap, god mat och mycket gull, vad mer kan en hund begära? Kanske lekkompisar men det har jag ju hemma.

Imorgon bär det av hem igen. Det är blandade känslor för både mig och matte. Visst behöver vi hem men det är också skönt att vara här hos Yster och inte ha så mycket som måste göras. Vi vilar oss mycket här tillsammans jag och matte och det tycker jag är toppen.