Vildhunden

Igår när vi var ute i skogen så stukade matte foten. Inget allvarsamt tänkte jag för hon stapplade på igen. Hon har lite sladdriga fotleder, det händer då och då att hon råkar trampa snett. Nåväl, vi tänkte inte mer på det men så inatt råkade jag ligga på hennes fot och så vaknade hon och hade himla ont i den. Det fick bli lite smärtstillande tabletter och så somnade hon igen. På morgonen var det fortfarande stelt men bättre. Under dagen har det bättrat på sig allteftersom och det märktes inget konstigt när vi var ute i skogen i eftermiddags.

Syster Yster har också råkat ut för skador. För det första skadade hon sin lilltå tidigare i veckan på träningen. Den bröts men det håller på att läka utan större problem. Hon har travat på troget i skogen även om det inte har gått så fort (men det gör inget för jag springer fram och tillbaka överallt ändå och kollar in grejor). Tyvärr skadade sig Yster idag igen när hon och matte flyttade en stor möbel. Det blev ett hugg i ansiktet, som tur var gick det inte sönder så att hon behövde lagas. Men ont gjorde det nog för hon jämrade sig rejält.

Jaha, sedan hade turen kommit till mig. Som bekant vill jag ha nosen i allt och det kan ha sitt pris. Yster råkade dänga till mig med en sak som hon bar på när jag stack fram nosen och skulle kolla. Det var absolut inte meningen men jag fick en bula på min nos.

Vi har alltså alla blivit lite tilltufsade igår och idag men inte så illa att vi har behövt ta fram förbanslådan och laga. Vi får nog ta det lite försiktigare framöver, så här kan vi ju inte ha det. Men det blir också stökigt när tvåbeningarna envisas med att möblera om. Jag måste ju ha koll på vad som händer. Och då kan lilla nosen komma emellan.