Uppfriskande skogstur
I eftermiddags hade vi en härlig tur i skogen. Det var några joggare och så en barnfamilj som vi mötte på rundan. Konstigt nog inga hundar. Jag och matte undrar ofta var alla hundar är för det finns ju så många men man ser så få i skogen. Nåväl, jag hade det bra där i alla fall. Innan matte och Yster hade hunnit säga ett ord hade jag hoppat i plurret (där finns en jättefin sjö). En kort simtur blev det för matte fick mål i mun och ropade upp mig.
I slutet av rundan tränade vi också med några fusk kaniner som matte hade tagit med i ryggsäcken. Fast den ena kaninen gick sönder. Skinnet gick helt enkelt av från dummyn. atte fick ropa på mig någon gång extra för det var så roligt med pälsen att jag ruskade den lite extra och det får man ju inte. Men det gick väl bra ändå tyckte vi. Det blev inte alls någon lång träning för mörkret föll så hastigt och tidigt.
Från och med imorgon blir det ännu mörkare för det blir vintertid har matte sagt. Vad sorgligt tycker både hon och jag. Vi gillar båda ljusa sommarkvällar när det egentligen aldrig blir riktigt mörkt. Jag måste nog hjälpa matte att klara ut vintern för jag tycker hon verkar vilja gå i idé. Jag får släpa ut henne på skogsrundor trots mörkret och kylan så kanske hon blir lite piggare ändå.
Håller med...de e bättre när det är ljust på kvällarna =(
Idag har vi asså bl.a jag o Walle fångat ankor!De e sant! Jaja fångat o fångat men vi gjorde i varje fall tappra försök att apportera dom under träningen idag.Det var inte lätt för de var ju lixom första gången som någon av oss hade en sån konstig sak i munnen.Å STOR var den oxå man fick gapa allt man kunde.
Några av de andra var duktiga för dom hade provat förrut,å Zappy var lite rädd för jätteankan.
glömde säja att jag tror att det kommer ank-bevis på Walles blogg för hans Mor tog foto på oss.
Hälsningar
från kalle flåt menar Elliot
Oj, vad häftigt med ankorna. Synd att vi missade träningen. Typiskt att vi ska åka iväg just när det är kuliga saker som händer. Och med tanke på hur läskigt jag tyckte det var att hämta djuren på den där avkommebeskrivningen (vilket ord att stava till) så blir det väl aldrig någon apporteringshund av mig. I alla fall är nog matte rädd för det.
Du Lakrits, kan jag lära mig så kan definitivt du och jag lovar dig att vi kommer att göra om detta igen framöver.
Du skulle ha sett mig på första apporteringsomgången, jag sprang omkring med dummien i munnen hur länge som helst, men tillslut så fick jag bege mig in till MOR (då hade de andras 2-beningar morrat på mig tillräckligt länge att jag började tycka att det blev lite väl läskigt).
