Vildhunden

Igår var vi en lång runda i skogen. Det duggregnade när vi gav oss ut och sedan tilltog det bara. Vi mötte inte många människor kan jag säga. Jag undrar var alla hundar är när vädret inte är så fint. Deras tvåbeningar är kanske rädda för att blöta ner sig. Nåväl, det var inte mina i alla fall. Vi tog den kuperade långa rundan. Den är jätterolig för man får klättra över berghällar. Matte halkade en gång men hon skadade sig inte, jag tittade till henne noga.

Ni undrar säkert över titeln på inlägget. Och nu ska jag avslöja...

När man går långa rundan går man förbi ett ställe där det finns bävrar. Man ser på träden att de har varit och gnagt men man brukar aldrig se några för de gömmer sig väl. Men igår såg jag för första gången i mitt liv en bäver. Hon satt och huttrade under en blöt gren. Jag flög fram med min nyfikna nos och det var nära jag fick mig ett nyp för jag hafsade henne i svansen. Men sedan förstod jag att något var fel med henne. Och mycket riktigt, hon hade fått ett träd över ena tassen så hon var skadad. Matte skyndade fram men innan dess hann Berta presentera sig för mig och undrade om jag på något vis kunde hjälpa henne. Jag svarade att min matte kanske kunde. Matte kom ilande när hon förstod att det var något på gång. Och så undersökte hon Bertas tass. Den var inte allvarligt skadad men behövde vila ett tag. Sedan lade matte pannan i djupa veck. Vad skulle vi göra med Berta? Hon ville inte stanna i skogen. Så hon fick följa med i mattes ryggsäck. Nu undrar Berta om hon kan få flytta hem till någon snäll familj. Självklart ska hon med till Skåne, hon får åka i mattes stora ryggsäck imorgon. Men sedan? Hon tycker jag är snäll som hjälpte henne men sanningen är att jag härjade igång innan idag och skulle jaga henne och det klarar inte hennes tass av. Jag tänker på Elliot. Kanske hon kan flytta hem till dig. För hos Wallander finns ibland Guinness och det går då rakt inte. Men kanske kan hon bo hos Elliot. Det är ju ändå lite på landet. För jag tror också hon är rädd för Knappen och honom kommer hon att stöta på förr eller senare.

Vi funderade först över om hon kunde vara kvar hos Yster men vi märker att Berta tycker det är obehagligt med hög musik. Hennes öron är väl känsliga. Yster satte henne vid flygeln men hon såg vilsen och rädd ut.

Så Elliot, tror du att du kan ta dig an en bäver som heter Berta. Jag har sagt att du är en himla trevlig typ. Hon är en mycket snäll och försynt liten bävertjej. Hon vill absolut inte tillbaka till de andra bävrarna i skogen för hon har blivit mobbad av dem för att hon är lite tjock om magen. Men hon är söt och fin tycker jag. Hon har varit väldigt fåordig kring sitt bäverliv och hur hon fick det där trädet över sig. Jag tror själv att de andra bävrarna gjorde det med flit för att hon skulle råka illa ut. För hon satt alldeles ensam utanför bäverboet bland löven i regnet och höstkylan. Snyft så synd jag tyckte om henne när hon berättade. Jag som har det så bra och blir omhuldad jämt av mina tvåbeningar.

Snälla, hjälp min bäverkompis till ett bättre liv!