Vildhunden

Jag var minst sagt sur igår kväll när jag läste att Wallander och Elliot skulle hit och spåra men att jag inget hade fått veta. Och precis som jag befarade fick jag inte spåra. Det löjliga tyckte jag var att matte försökte smyga med att hon hade blod och klövar framme. Så skickade hon ut mig i trädgården och då tog hon fram klövar och så låtsades hon som ingenting när jag kom in. Löjligt. Jag visste på en gång vad som hade hänt och var alla sakerna fanns.

Nåja....jag fick vänta länge och väl medan grabbarna spårade men sedan gick vi en runda tillsammans och jag fick några pussar i alla fall. Så helt jämmerligt var det ju inte och så fick jag faktiskt en förklaring till att jag inte fick spåra även om jag inte riktigt förstod. Tydligen ska det hända något imorgon, jag ska spåra på ett annat ställe. Låter kryptiskt. Vi får väl se vad det är. Jag gör mitt bästa, mer kan jag inte göra. Så hoppas jag det räcker till vad det nu ska vara.

Efter promenaden snackade tvåbeningarna en massa och jag och mina polare fick vänta ännu mer. Sedan åkte de andra iväg och matte samlade ihop sina kuvert med ansökningar Hon skulle iväg och posta dem och jag kände att jag fick stödja henne i detta och se så allt gick rätt till så jag följde med till Lund. Men innan det hela kunde postas skulle hon köpa plastfickor och lägga viktiga papper i så att de inte skulle komma bort. Så vi körde ut till Nova köpcentrum. Fy för säger jag bara och jag vill inte återge mattes ord när hon insåg att trafikstockningen var kön till infarten och inte någon olycka. Jag fattar inte hur så många tvåbeningar vill klämma ihop sig på samma ställe. Men tydligen var det någon ny stor affär som hade öppnat. Ingen hundaffär så jag var inte ett dugg intresserad och inte matte heller. Hon ville bara ha sina plastfickor och snabbt komma iväg. Men det tog en timme att få tag i fickorna. Eller fem minuter att hämta dem i affären och nästan en timme i bilkö. Men jag fick en varm korv från Pressbyrån som tröst för att det blev så mycket väntan. Och mer blev det för först tog det lite tid för matte att hitta sista minuten brevlådan. Sedan skulle hon handla lite på vägen. Och så skulle hon ett annat ärende. Puh. Mycket väntan allså. Men när vi kom hem blev det promenad och då fick jag sträcka på benen.

Ja, precis som jag misstänkte blev det en ganska lugn helg. En besvikelse var det ju att jag inte fick spåra men jag kanske får kompensation. Alltid trevligt med kompisar på besök. Hoppas vi kan springa lite friare en annan gång när mitt ben är okej. Eller jag känner inte av det men tror inte matte ville riskera något så därför fick vi vara i koppel. 

Hoppas den fläckige och du kommer bra överens Walle. Elliot har ju en likadan och de är syskon precis som ni. Det var därför jag tyckte de passade så bra till er! Och ät nu för tusan inte upp alla baconchipsen när du är själv hemma för då får du så eländes ont i magen!