Sakletare
Det var en lustig natt tycker jag. Matte och jag somnade någon gång vid ett. Vid halv tre kom Yster hem och jag var ju tvungen att välkomna henne även om jag var sömnig. Det snackades lite och sedan somnade jag och matte igen. Men efter drygt en och en halv timme, dvs vid femtiden på morgonen började Yster att härja runt. Hon tände lampor och började rota i mattes och min säng. Först trodde jag hon hade blivit helt från vettet men allt brukar ju ha sin förklaring och så var det även denna gången. Hon var nämligen av med en öronpropp som kostar hur mycket som helst. Ett tusen åtta hundra kronor. Jag hade svårt att greppa talet men matte förklarade för mig att det räcker till 150 påsar baconships. Himmel alltså....jag förstår att Yster var olycklig. Det är tydligen särskilda öronproppar för musiker, så att hon ska kunna ha dem i på scen men ändå höra vad hon sjunger och så. Och visst, med tanke på oljudet här i torsdags och att det ändå inte var full volym så förstår jag att hon behöver skydd för öronen.
Alltså...det vändes upp och ner på det mesta (inklusive mig) när matte och Yster letade i morse. Men ingen propp. Yster tänkte och tänkte...försökte lista ut var hon kunde ha tappat den. Och till slut kom hon och matte fram till att det fanns en möjlighet att den låg på parkeringsplatsen där Yster hade haft bilen. När hon sedan kom ut med grejor efter spelningen drog hon upp nyckeln ur fickan och däri låg proppen efter att hon hade tagit ut den när hon hade sjungit klart.
Sagt och gjort...det bar av med bilen till parkeringen. Och med förenade krafter hittade vi proppen. Först tyckte jag det verkade som att det mest var Ysters förtjänst men hon hävdar bestämt att hon inte hade hittat den utan mig så jag får väl känna mig nöjd över min insats. I alla fall var vi jätteglada hela gänget när vi åkte hem igen. Fast jag var förfärligt trött också. Men tänk vilken tur att vi hittade den lilla grejen som kostade så mycket. Hoppas hon inte blir av med den (eller den till andra örat) igen för då kanske det inte är lika turligt.
Här är en bild på propparna. Det ligger ett vanligt tuggummi bredvid så att man får en uppfattning om hur små de verkligen är. Matte säger att de liknar kyckling inälvor. Hon vet mycket...
Matte och jag somnade igen när vi kom hem. Yster somnade också efter en stund.Och alla var vi så nöjda att lilla proppen var upphittad.
Jag hoppas att ni kallat in mig om ni hade gått bet på försvinnandet. Nu klarade ni er alldeles utmärkt tycker jag. Jag vill inte ens säga vad jag tycker de där propparna liknar, men himlans små saker de där alltså. Jag tycker att du skall hälsa SysterYster att hon skall införskaffa något att lägga dom i så att hon i fortsättning kan ha koll på var dom är. Jag tror hon har råd med en liten ask av någotslag, tror inte du det? Annars tror jag min MOR har någon i sina gömmor, be SY höra av sig i så fall, hälsar MOR.
