Vildhunden

Igår var en "hit och dit" dag. Det började på morgonen med att Matte skulle iväg till sin specialisttandläkare. Yster höll mig sällskap men jag var ganska sur och pep och fick tillsägelse. Sedan kom Matte tillbaka och jag tänkte att allt var frid och fröjd. Vi gick en promenad alla tre och så åt vi lite. Men så började Matte packa och friden var förstörd. Hemresa. Det visste jag ju men jag tycker ändå illa om när det är uppbrott. Men som det inte var nog så åkte Matte iväg en gång till. Tandläkaren igen, verkar helt knäppt men tydligen var det mycket som skulle fixas där. Två timmar var hon borta. Jag blev kallad Sur-Lakrits för jag låg vid dörren, gnällde lite, var inte alls glad mot Yster. Plötsligt började hon packa ihop sitt piano och då fick jag nästan panik. Skulle hon också iväg. Men nej, det var falskt alarm. Efter det blev jag lite vänligare mot henne, tänkte att jag fick akta så att jag inte blev helt själv.

Till slut kom ju Matte tillbaka och lugnet var återställt för en stund. Fast inte länge. Vi skulle ut en runda igen men då behövde Yster plötsligt cykla iväg för ett ärende akut och vi skiljdes åt olika håll igen för att en halvtimme senare sammanstråla och hämta packning och bege oss mot t-banan. Då åkte selen på för Matte tyckte jag var stressig och svårkontaktbar. Konstigt efter en sån dag?

Det var sorgligt att skiljas från Yster på centralen. Hon såg så dyster ut. Snyft. Men tågresan var ganska lugn. Direkttåg, bara några få stopp och inte så mycket folk som springer i gången. Bara en liten bjäbbig hund låg och morrade åt mig som störde friden men jag bestämde mig för att strunta i den för den var så tramsig. 20 cm hög och så håller den på och kaxar. Jag skulle ju kunna blåsa bort den med en tassviftning.

Det var i alla fall härligt att komma hem till skogen. Jag ville bara vara ute ute ute och matte fick locka in mig till sist. Då rullade jag mig i biabädden och pratade högljutt. Natten blev en smula stökig för jag ville gå ut vid tvåtiden. Matte var inte jätteglad men gick upp. Sedan låg hon och vaknade och somnade i ett tills det var dags att gå upp. Nu är hon på jobbet. Som det kan bli. Tråkigt att skiljas från Yster men skönt att vara hemma fast jag vet inte om matte tycker det är lika skönt att vara på jobbet. Antagligen inte.