Vildhunden

...men hemma bäst.

Ja det gamla talesättet stämmer alltid. Det har varit en härlig vecka men det var väldigt skönt att komma hem också. Det var en tuff dag också. Det kändes svårt att lämna Yster vid tåget i Alvesta. Hon åkte norrut mot Stockholm och vi åkte söderut mot Malmö. Men så är det ju, hon har sitt liv i Stockholm. Vi får vara glada för de stunder vi kan ses för då har vi ju så himla trevligt. Även Matte var moloken när hon kom från tågstationen och hade tagit avsked. Men inte lönt att hänga läpp. Det bar av i rask takt mot Malmö. Ett stopp på Teba där Matte gjorde en snabbhandling och så fick jag och Wallander sträcka på benen. Men sedan var det raka spåret till Malmö och Wallanders gata. Oj så glad han blev att träffa sin familj. Matte och jag följde med upp och Matte fick lunch, sedan var det dags att säga hejdå till Wallander också. Det kändes konstigt faktiskt efter så många dagar tillsammans.

Det har varit en jättekul vecka med Wallander. Vi har gjort allt tillsammans! Sovit, busat, ätit, pussats, badat, gått i skogen...you name it. Fast det är några saker jag inte har blivit klok på med honom. Jag förstår inte varför han inte vill hoppa in i bilen. I morse blev vi sinkade en bra stund för att Wallander skulle envisas med att inte hoppa in. Jag hoppade ur buren, sprang bort till honom och sade vad jag tyckte men det tog ändå en bra stund och Yster rustade sig med gott tålamod och allt gick ju bra men ändå....Vad är meningen med att inte hoppa in? Kvarlämnad vill man ju inte bli. Nä, jag tror faktiskt bara han retas!

Det känns härligt också att ha Matte för sig själv. Jag har mer än gärna delat med mig till Wallander av henne men det är en särskild känsla att det bara är jag och Matte igen. Och snacka om att det ska bli skönt att sova i hemmasängen i natt, det tycker både jag och Matte. Nåde den fluga som stör Matte och mig för vi ska snusa så gott.

Jag måste förresten berätta att min ö är på plats och klar men mer om det imorgon då det också kommer bilder. Nu ska jag se vad Matte hittar på och kolla om vi inte kan lägga oss snart för jag är så trötter. Det tar på krafterna att vara på resande tass och dessutom att bryta upp och skiljas från de man gillar. Matte säger att jag och Wallander har hållit igång så mycket så det är inte konstigt att vi behöver ladda batterierna nu och det stämmer nog. Jag tror Wallander är trötter han med. Kanske ännu tröttare än jag för han har ju varit ifrån sin flock också och haft lite svårare att koppla av.

Till sist vill jag säga att det har varit så roligt att Yster kunde slita sig loss från storstan och umgås med oss. Ja, först hälsade vi ju på henne och det var toppen och sedan tog vi med henne till Småland. Bättre kan det ju inte bli. Hoppas vi ses snart igen men tills dess säger jag: Ta hand om dig allra käraste Yster!