Vildhunden

Idag hade Matte tagit fram en duva som vi skulle träna lite med. Den var faktiskt lite sunkig konstaterade hon när den hade tinat upp. Den hade nämligen varit i vatten en gång tidigare. Men nåväl, jag gjorde några upphämtningar på land som gick riktigt bra. Så kom Matte på den ljusa idéen att jag skulle vattenapportera. I med duvan och så simmade jag ut och hämtade. Avlämningen gick väl ganska bra. Jag vill gärna skaka mig men har börjat förstå att Matte vill att jag väntar tills jag har lämnat av. Så ut med duvan en gång till. Denna gång landade den nära ön och rampen. Jag simmade ut, tog duvan och så traskade jag upp på rampen och ön. Där släppte jag duvan och började i lugn och ro undersöka mitt bärgade byte. På land började Matte vifta och fäkta. Jag tänkte att hon kanske ville att jag skulle komma och gjorde mig redo att simma in men då pekade hon och viftade ännu mer och ville påvisa att jag skulle ta fågeln med. Men nä, jag kände inte för att ta i den längre för det lossnade massor med fjädrar. Då försökte Matte med snälla visan och bad och bönade. När det inte fungerade tog hon av sig skorna och var på väg i men så ångrade hon sig och började vifta igen och hon påstod att jag kunde sitta där tills imorgon om jag inte kom in med fågeln. Jag satte mig på rumpan och tittade lugnt på Matte. Vilket väsen för en duva. Kanske lika bra att återställa friden tänkte jag och gick bort till fågeln. Matte blev glad igen och hejdade på. Hon stod och hoppade på landbacken, tjoade och tjimmade och till sist tog jag fågeln och hoppade i med den och Matte fick den i handen när jag kom i land. Matte var nöjd och tacksam att hon slapp ta en tur ut med gummibåten eller vada ut.

Matte bytte raskt till en dummy och så fick jag hämta i vatten några gånger till. Avlämningarna gick riktigt bra enligt Matte. Jga gick upp på ön en gång till med en dummy men det var inte lika kul som att ta dit duvan så jag hoppade i igen (med dummyn). På det hela taget var det en ganska rolig träning. Fniss....kan inte glömma hur rolig Matte såg ut när hon fäktade med armarna och fräste därinne på land medan jag satt tryggt på min ö.

Jag spårade i förmiddags. Det gick sådär. Jag hade fullt upp med att kolla in vem som hade varit i min skog över natten. Det var många kan ni tro. Säkert 3 vildsvin, 15 rådjur, 2 harar, 1 räv och lite annat smått och gott. Som ni nog förstår var jag inte i spåret hela tiden. Matte var lite förtretad över att jag kollade runt så mycket. Dessutom tyckte hon det var besvärligt att plocka snitslarna själv. På ett ställa trodde hon att jag var fel och gnölade som bara den men jag var helt rätt. Och på slutet hade Matte klantat till det lite för hon hade först lagt klöven, sedan ångrade hon sig, tog upp den igen och gick en bit till. Men jag var ju helt övertygad om att klöven låg där hon hade lagt den först. Men efter en stund hittade jag den. Matte konstaterade när vi var på väg hem att jag spårar bättre när jag inte är i min egen skog. Kanske ligger det något i det.

Ikväll har Matte hämtat björkpinnar till fler kanindumiesar. Fast det blir inte av med tillverkning nu men kanske i september när Dagismatte och Dagishusse är bortresta och Matte ska vara ledig.

Imorgon är det sista sovmorgonen. Hoppas vi kan ligga länge och mysa. Men som sagt mer ledighet väntar men först lite jobb.